Misslyckad skolgång – gängkriminellas gemensamma nämnare

Journalisten och författaren Emma Leijnse är mest förbannad, men också glad. Glad för att boken om ojämlikheten i svensk skola äntligen är klar efter flera års arbete, och att den kommer som en välbehövlig djupdykning i skoldebatten inför årets val. Förbannad över att den överhuvudtaget behövde bli till. 

Orsaken? Den, jo just det, livsavgörande orättvisan i svensk skola. För utvecklingen visar att vi utifrån bakgrund i allt högre grad delas upp redan i skolan, vilket gör skolorna allt mer olika. Det leder till att många inte får godkända betyg från grundskolan – vilket kan, om man hårdrar det, leda till sämre utbildning, utanförskap, kriminalitet och växande antidemokratiska krafter. En ond spiral, milt uttryckt. Det är inga småsaker, som Emma Leijnse säger. Och den politiska viljan att förändra saknas.

– Att det är mycket vi som samhälle skulle kunna göra men som vi inte gör, det gör mig rasande. Viljan borde finnas att åtminstone ge alla barn en likvärdig skola och att till och med kanske kunna ge en kompenserande skola, där hemmiljö och socioekonomiska faktorer inte ska behöva avgöra din framtid.

Viljan borde finnas att åtminstone ge alla barn en likvärdig skola

”I en annan klass” heter den purfärska reportageboken (Natur & Kultur), och med ett lika trött som stort garv berättar Emma Leijnse hur otroligt utmattad hon är. Helt slut faktiskt, hon slår ut med armarna. För det var ett kall, också den här boken.

– Jag har känt under hela den här långa processen att jag egentligen inte har lust till själva skrivandet, men att jag måste skriva den.

För det är jobbigt att skriva bok, påminner Emma Leijnse sig själv om varje gång. Sedan glömmer man bort det, och så är man på bollen igen. Och med åren som skol- och utbildningsreporter på Sydsvenska Dagbladet och tre reportageböcker om skolan i bagaget är hon en av Sveriges mest initierade journalister inom området. ”Djupt insyltad”, som hon uttrycker det.

Arbetet med boken har varit intensivt, ämnet har varit tufft och lärdomarna både många och givande. Det Emma Leijnse gräver i är ingen munter historia med enkel lösning. Det handlar om hur Sveriges skolsystem reproducerar orättvisor och cementerar segregation genom de olika förutsättningar som finns mellan skolor. 

Emma Leijnse har följt två svenska mellanstadieklasser från årskurs fyra till årskurs sex; en klass i ett utsatt område i Malmö kommun och en klass i ett privilegierat dito i Lund – båda skolorna utvalda baserat enbart på föräldrarnas utbildningsnivå. 

Emma Leijnse målar upp en konkret bild av barnens diametralt motsatta förutsättningar att lyckas i skolan. Och konstaterar att det är ett faktum hur skolan misslyckas med sitt uppdrag: att kompensera för många elevers sociala bakgrund.

– Det här betyder något på alla nivåer för de här barnen. Elever från mer utsatta hem påverkas mer av allt som händer i skolan – går det bra får de stora fördelar av det och går det dåligt är det de som kommer att förlora mest. 

Själv växte Emma Leijnse upp på landet utanför Växjö, ”i olika hålor”, med syskon och mamma. Hennes mamma gick aldrig ut gymnasiet, utan kompletterade på komvux och blev till slut färdig gymnasielärare samtidigt som Emma Leijnse själv gick ut gymnasiet. Emma Leijnses styvpappa var kroppsarbetare. Men om hon inte fick med sig en stark akademisk bakgrund, så är kärleken till orden ett desto större arv hemifrån. 

– Min mamma älskade att läsa böcker, och vi har alltid gjort det tillsammans. 

När det gäller de skolor som Emma Leijnse besöker under arbetet med ”I en annan klass” finns gott om exempel på elevernas olika förutsättningar. Problem med läxor i den ena klassen kan handla om att inte hinna på grund av fritidsaktiviteter nästan alla veckans dagar, medan det i den andra klassen snarare handlar om att eleverna bor trångt, kanske har de heller ingen dator hemma. Det behöver knappast understrykas vilken skolklass som tillhör vilken skola.

– Det där ska ju egentligen inte behöva spela någon roll i skolan. Läxor ska ges på det viset att eleverna kan göra dem själva hemma, de ska inte behöva hjälp. Man ska dessutom inte använda läxor som bedömningsunderlag! 

Emma Leijnse ser uppriktigt irriterad ut, viftar bort en tanke och funderar en kort stund. Hon skriver i luften.

– Och hade man hållit sig till det så hade inte skillnaden spelat lika stor roll i skolan. Det handlar om helt onödig utslagning av elever som kanske annars skulle ha klarat sig. Det förstör folks liv och det är oerhört dyrt för samhället. 

Hur föräldrars kapacitet att hjälpa sina barn påverkar både betyg, och därmed elevens framtid, är något som diskuteras och har diskuterats en del på sistone. Tanken med det svenska skolsystemet är att varken skolors konkurrens eller föräldrars utbildningsnivå ska vara avgörande, men Skolverkets studier visar att de senaste åren har elevernas socio­ekonomiska bakgrund fått en ökad betydelse för hur de lyckas i grundskolan. 

Förutom välvilliga föräldrars curlande av barnens läxor kan det handla om att pressa lärare att påverka barnens betyg. Emma Leijnse suckar högljutt.

– Jag har jättesvårt att förstå det! Har man inte större tillit till skolan och lärare än att man tror sig veta bättre än pedagogerna? 

Agerandet kan i långa loppet leda till långt större problem än bara de principiella för ett samhälle som i mångt och mycket bygger på meritokratiska principer.

– Om man snedvrider betygen, vad händer då? Vi undergräver den meritokratiska principen genom att ringa och skälla på en lärare. Det är inte lite det!

Emma Leijnses egna föräldrar la sig inte i det som hände i skolan. 

– På kvartsamtalen pratade vi mest om annat. Det var noll press. Det är faktiskt en av de bästa sakerna som min mamma har gjort; hon har lärt oss att kärlek aldrig är beroende av prestation. 

För Emma Leijnses del innebar det också att hon inte fick några extra fördelar av sina prestationer. Och hon kände aldrig att det var självklart att hon skulle bli journalist, eller något annat för den delen. 

– Jag hade kunnat bli grävmaskinist, och det är ju inget fel på grävmaskinister! Mina föräldrar hade blivit lika glada för det. Det fanns inga såna krav eller förväntningar på att jag skulle bli något.

Det är sådant Emma Leijnse vill understryka. Att framtiden inte ska behöva vara utstakad från början. Och vad gör det för ett barn om föräldrar inte bara tar över läxorna, utan också är fixerade vid prestation? Emma Leijnse menar att prestationsfixeringen är en anledning till att många barn mår så dåligt idag. Inte i samtliga fall, men i många. Det är en viktig faktor. 

Hur långt upp i åldrarna ska föräldrar ens ta ansvar?

– Vuxenvärlden är så jävla upptagen med att prata om prestation som om det vore avgörande för hur lycklig du blir som människa. Det vet ju alla någonstans att det inte är det som är avgörande. 

Resultatet av detta, utöver det rent själsliga, är att barnen också blir osjälvständiga. 

– Och hur ont det än kan göra, så måste barn ibland få misslyckas. Hur långt upp i åldrarna ska föräldrar ens ta ansvar? säger Emma Leijnse och fortsätter:

 – Att låta barn vara ifred i sin värld är något som vi har glömt i vår tid. Jag tror inte alls att det är bra. Många föräldrar har ju sådan enorm kapacitet att hjälpa sina barn, men det trillar över. 

För Emma Leijnse är det självklart – läsning är en del av lösningen. Det är både en personlig hjärtefråga och en grundbult i att lyckas med en rättvis skola: att behärska orden. Hon får hålla i sig, som hon själv uttrycker det, för att inte bli missionerande.

– Hur fint och härligt är det inte att läsa och ha ett stort ordförråd, kunna uttrycka sig, att kunna beskriva sina känslor? Parat med att jag vet hur viktigt det är i skolan... Ända sedan jag lärde mig läsa har jag läst och läst och läst. Jag har en väldigt bra relation till orden, de är viktiga för mig.

Att kunna läsa riktigt bra kan, menar Emma Leijnse, kompensera för hela din sociala bakgrund – så stark är den kraften. Väldigt många elever som kommer till skolan får inte lära sig läsa ordentligt, eller så hamnar de i skolor där de inte kan prata svenska med sina klasskompisar. Det gör henne också rasande.

– Är det något skolan kan göra här och nu, utan att behöva vänta in en massa lagändringar eller att politikerna ska vara eniga, är det att lära alla barn att läsa riktigt bra. Det är tyvärr inte så idag, vi tappar många elever redan de första åren för vi tycker oss inte ha tid och resurser att få dem att komma igång. Det tror jag är en jätteviktig förklaring till problemen, för det påverkar alla andra ämnen.

Det handlar också om känslan, den avgörande självkänslan.

– Om man känner att det här går bra, då kommer det också att gå bättre. Och man börjar kanske tycka att det är kul, det blir en positiv spiral. Vi är oerhört dåliga i svensk skola på att ge hjälp tidigt, ge den där extra puffen, säger Emma Leijnse.

Arbetslöshet, sämre hälsa, kortare liv, antidemokratiska värderingar, större könssegregation, risk för kriminalitet. Boken ”I en annan klass” hamrar in en rad rejält sämre förutsättningar som en misslyckad skolgång i värsta fall kan leda till i form av slutresultatet låg utbildning. Idag har vi en ökande andel av befolkningen av unga vuxna som bara har grundskola, vilket i förlängningen blir ett demokratiproblem.

Vad gör det med demokratin?

– När man inte klarar skolan och därför inte kan få en utbildning som kan ge jobb som tar en in i samhället, hamnar man lätt i utanförskap. Alla de gängkriminella har en gemensam nämnare och det är en misslyckad skolgång. 

Emma Leijnse menar att när du inte har en utbildning som sträcker sig längre än grundskolan så har du lägre tillit till hela samhället och alla institutioner som samhället består av. 

– Har det skett ett brott i ett utsatt område så vill ingen prata med polisen, för det finns ingen tilltro till att polisen varken kan lösa det eller skydda dig. Så låg utbildning påverkar om man tycker att demokrati är meningsfullt.

För framtiden ser Emma Leijnse många låsningar och ingen riktig majoritet för att bromsa utvecklingen. Ju större skillnaderna blir mellan skolor, desto större kommer också motståndet bli mot att förändra det. 

Låg utbildning påverkar om man tycker att demokrati är meningsfullt

– Det svåraste att lösa är vår naturliga vilja att segregera oss när det gäller våra barn i skolan. Vad man än gör så tror jag att det blir obekvämt. Ingen förälder vill att barnens skola ska bli ”sämre”, och om skillnaden mellan skolor är stor så blir man ännu mer skeptisk till att skolorna ska beblanda sig på något sätt. Så ökade skillnader är en självförstärkande spiral tyvärr, tror jag.

Men hon hoppas på att boken kan leda till samsyn, hon saknar en gemensam bild av hur det ser ut.

– Är det någon som jag vill ska läsa den här boken så är det skolpolitiker som sitter ute i kommunerna, det är de som har makten över skolan. Vi ska inte glömma att man kan göra oerhört mycket på kommunal nivå. 

Emma Leijnse ser det som sin uppgift att visa vad det egentligen är vi talar om. Det är också syftet med boken‚ att hjälpa till att förklara utgångspunkten så att man kan börja beskriva verkligheten på samma sätt. Sedan är det upp till politikerna att försöka identifiera lösningar. 

– Till syvende och sist; varje barn ska ha rätt till att få en chans att forma sitt eget liv. Och det är allas ansvar att se till att det blir så.

Det kan bli livsavgörande.