BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

– Jag ville bli busschaufför, som mamma och pappa. Men när jag klev in på heltid i politiken som oppositionsborgarråd och gruppledare för Socialdemokraterna 2011 så var ju målsättningen att vinna valet och bli finansborgarråd, säger hon.

Tre år senare kunde hon fira både valseger och axla rollen som Stockholms tyngsta politiker.

Du är den tredje kvinnan på posten någonsin, och den tredje på 2000-talet. Är det jämställt i Stockholmspolitiken nu?

– Jag tror inte den resan är färdig. Det handlar ju inte bara om vem som är finansborgarråd utan också om att ge alla möjlighet att bli den man vill bli, och där är vi ju inte än, nej.

Karin Wanngård har tidigare sagt att hon är född socialdemokrat. När jag frågar om skillnaderna mellan S då och idag menar hon att partiet har blivit ”bredare” och framhåller alla förskolebarns rätt till heltid som ett bra exempel på S-politik som slår brett.

– Min prägling handlade mycket om arbetarklass och fackligt inflytande, en bra grundstomme att gå vidare ifrån. Sedan dess har vi lagt till epitetet Framtidspartiet – det handlar om att nå breda väljargrupper. I Stockholm, exempelvis, har vi ju många tjänstemän. 

Vinsttak fel väg att gå

På frågan vad som driver henne svarar hon ”rättvisefrågorna”.

– Rättvisa var och är fortfarande en stark drivkraft, vi har ju lagt en hel budget som handlar om hur vi ska få bukt med segregationen i Stockholm, säger hon.

Inför valet 2014 pekade Karin Wanngård ut skolan som den viktigaste frågan. Det står hon fast vid än idag.

– Ja, vi har satsat nästan en miljard på skolområdet, men det finns mycket kvar att göra. Det saknas skollokaler och 400–500 lärare. Där har jag höjt rösten mot regeringen och fått fler lärarutbildningsplatser i Stockholm. Sedan har vi också vågat ta obekväma beslut som att lägga ner Tensta gymnasium. Det är ingen idé att hålla skolor om ryggen, om varken elever eller lärare vill vara där.

I likhet med flera socialdemokratiska kommunpolitiker är Karin Wanngård emot vinsttak i välfärden, även inom skolan.

– Jag är oerhört skeptisk till vinster i välfärden generellt, men tror inte att man kommer åt problemet med vinsttak. Jag vet hur stora multinationella företag trilskas med att redovisa vinst. Sätter vi vinsttak kommer verksamheten bara att yngla av sig.

Istället menar hon att det är den fria etableringsrätten som ”ställer till det”.

– Ska man driva skola ska den rikta sig till alla elever och man ska kunna hantera både studiesvaga och studiestarka elever. Man ska inte ha rätt att etablera sig om man inte visar en väldigt tydlig plan om hur det ska gå till.

Ska det vara fritt fram att ta ut vinst?

– Kan man ta ut höga vinster så är det fel i ersättningssystemet. Är det övervinst i verksamheten så är det för mycket skattepengar som går in i den.

I så fall kan väl företagen mörka sina vinster för att inte få lägre anslag nästa budgetår?

– Jag tycker att vi ska bli tuffare på att granska verksamheterna och vara tydligare med vad som menas med god kvalitet i skolan. 

Förr skulle alla skolor vara lika bra. Idag ges istället möjligheten att välja bort en dålig skola. Vad säger du om det?

– Vi vill ha rätten att välja skola i Stockholm eftersom bostadssegregationen tyvärr etsat sig fast på vissa ställen vilket gör att en del elever vill bort från sitt bostadsområde. Man ska inte behöva flytta för att gå i en annan skola. 

Stans eviga akilleshäl

Stockholm brukar beskrivas som en delad stad. Vad beror det på?

– Dels beror det på klass, på möjligheten att få jobb, vilket jobb man har och om att vi har bland de högst avlönade i Stockholm också. Skillnaderna är jättestora. Det handlar också om hälsa och om bostadsmarknaden.

Bostäder ja, stans eviga akilleshäl. Sedan massutförsäljningen av allmännyttan och trepartsöverenskommelsen som öppnade för högre hyror i attraktiva lägen har utvecklingen mot en allt mer segregerad stad tagit ordentlig fart i Stockholm.

Det råder ingen bostadsbrist för den som har gott om pengar. Däremot är bristen akut för alla andra som behöver någonstans att bo. Och staden bygger. Frågan är vem som har råd att flytta in.

– Vi har ett projekt – Stockholmshusen – med mindre, billigare hyresrätter. För att få ner kostnaden pressar vi byggpriser och bygger på billigare mark. Målsättningen är 1 500 inflyttningsklara lägenheter den här mandatperioden.

Förra året gjorde staden ett överskott på närmare 4 miljarder från markförsäljningar, och snart höjs tomträttshyrorna med det dubbla vilket enligt bedömare kan leda till en ”hyreschock” i attraktiva lägen. Men Karin Wanngård tror inte på sänkta markpriser som ett sätt att bygga billigare på flera ställen.

– Lägre markpriser når inte slutkonsumenten och vi får inte subventionera tomträtterna i relation till när vi säljer mark. Det vi kan göra är att bygga fler lägenheter för pengarna, säger hon.

Just nu förhandlar Sveriges allmännyttiga bostadsföretag (Sabo) och Hyresgästföreningen (HGF) ett nytt hyressättningssystem för Stockholms hyresrätter. Det kommer sannolikt spä på de redan stora hyresskillnaderna mellan ytter- och innerstadsområdena – och segregationen.

Är det bra att det redan idag är minst 30 procent dyrare att bo centralt? Med ännu större skillnader kommer få ha råd att bo där.

– Det  tänker jag inte svara på. Det intressanta är att HGF och Sabo kommer fram till en modell som de kan enas om. 

Karin Wanngård förutspår att bostäder blir den viktigaste valfrågan i Stockholm nästa år, om hon tvingas välja en. Och hon är beredd att fortsätta som finansborgarråd om chansen ges.

Ponera att du skulle erbjudas en ministerpost istället?

– Aldrig! Nej, jag gör ett jättebra jobb i Stockholm och vill vara kvar här, men man ska förstås aldrig säga aldrig. Men inte i närtid, nej, säger finansborgarrådet Karin Wanngård.

… sin drivkraft, rättvisefrågorna: 

Varför ska du ha mindre möjligheter för att du bor på en viss plats i Stockholm än om du bor på en annan? Eller varför ska vissa människor inte få flytta hit över huvud taget, för att de är födda i något annat land?  Det är rättvisefrågor som i slutändan driver sakpolitiken.

... om att vara kvinna i politiken: 

Jag har ju aldrig varit man så jag vet inte skillnaden, men det är klart att det påverkar mitt sätt att tänka, liksom att jag är småbarnsmamma.

... om när vi får första kvinnliga S-märkta statsministern: 

Stefan ska ju sitta kvar ett tag, så det dröjer nog. Jag säger 2026.

... om trängseln i den politiska mitten och vad som skiljer S från liberalerna:

Framförallt så har ju liberalerna i sitt DNA att de säger nej till allting... De är också övertygade att det är den starka människans drivkrafter som bygger samhället, medan jag som socialdemokrat är övertygad om att alla människor kan få drivkrafter om vi har ett starkt samhälle i botten.