Jane Goodall: ”Jag har mycket kvar att göra”

Under det tidiga 1960-talet utmanade Jane Goodalls revolutionära studier av vilda schimpanser, vetenskapsetablissemangets idéer om djur, så väl som dess idéer om kvinnor. Den kommande dokumentären ”Jane” bidrar med ny kunskap om Jane Goodall. Filmen bygger på mer än 100 timmar av aldrig tidigare visat material från tidigt 1960-tal, filmat i nationalparken Gombe Stream i Tanzania. Jane Goodall berättar om sina livsmål, att vara en överlevare, berättelser som påverkat henne genom livet och råden till unga människor som vill följa i hennes fotspår.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Du har varit forskare i hela ditt liv. Hur känns det att det sitter någon i Vita huset som inte tror på vare sig vetenskap eller klimatförändringar?

– Jag tror att vi har gjort små framsteg i det avseendet. Trump förnekar inte längre klimatförändringar, han tror bara inte att människor har orsakat dem. Det är ett litet steg, men det är trots allt ett steg i rätt riktning. Och jag försöker vara positiv så länge jag kan.

Om du skulle beskriva din mission i livet, vad skulle det vara?

– Vi vill göra djurens liv bättre. Det har alltid varit och kommer att fortsätta vara mitt mål i livet. Vi bryr oss om miljön de lever i och vi bryr oss om schimpanserna först och främst.

Finns det detaljer från din resa som inte har berättats förrän nu?

– Filmen berör en del sådana saker. Som har att göra med min skilsmässa från Hugo och varför det blev som det blev. Det har aldrig visats förut, eller min sons barndom, hur han var tvungen att gå i skola i England. Det har varit en känslosam resa för mig. Men jag mår bra av att gå tillbaka i tiden.

Vad vill filmen säga och vad är dina förhoppningar?

– Den säger inte, den visar. Jag hoppas att den tas emot som en ren dokumentär. Det är schimpanser som lever i skogen. Världen var annorlunda, och deras värld var inte hotad på den tiden. Jag hoppas att folk ser den och tar med sig känslan av att det är så det borde vara. Så borde det vara och jag vill hjälpa till att göra att det blir så igen.

Har du aldrig blivit skadad av djur?

– Jag har slagits omkull, blivit släpad och knuffad av schimpanser. Jag blev sjuk i malaria några gånger. Kanske 30 gånger eller så. Men jag är en överlevare, och jag har en tuff sammansättning. Och jag har ett budskap jag vill leverera till världen. Så jag måste fortsätta, jag kan inte bara ge upp.

Har du någonsin varit rädd?

– Visst, när schimpanser kommit över sin rädsla, blir de mer aggressiva och tror att jag är ett rovdjur. Att vara omringad av åtta av dem, som är tio gånger starkare än jag är, och de svingar grenar och kastar stenar, det kan vara ganska skrämmande.

Vad gjorde du för att skydda dig själv?

– Jag brukade spela ointresserad. Att spela uttråkad är antagligen det bästa du kan göra när en aggressiv apa rusar mot dig. Jag låtsades äta löv och grävde hål i marken.

Du föddes i England, men reser fortfarande världen över. Var är hemma för dig?

– Det är England. Huset där jag växte upp, min syster bor fortfarande där och håller elden brinnande i den öppna spisen. Det är dit jag återvänder hela tiden, mellan dessa väldigt ansträngande resor. Även om det bara är för några dagar. Jag kan tvätta mina kläder, det finns alltid en hund jag kan gå ut med. Alla min barndoms böcker står fortfarande kvar. Det är verkligen där rötterna från min uppväxt finns.

Du är uppenbarligen en stor djurvän. Föredrar du ibland djur framför människor?

– Jag tycker mycket mer om vissa schimpanser än vad jag tycker om vissa människor. Men å andra sidan så tycker jag också mer om vissa människor än vad jag tycker om vissa schimpanser. Det beror verkligen på.

Har det funnits någon speciell person du har träffat, där du har känt att du har haft en förändrande inverkan på deras liv?

– Jag har hundra exempel. En berättelse som berör är en om en gymnasiestudent i Sydkorea. Han kom fram till mig alldeles svettig. Han hade en present till mig och förklarade sin kärlek. Det drabbade mig. Ett annat exempel var i Malaysia. Det var sex sultaner och deras fruar närvarande. Den förste sultanens fru kom fram till mig och sa, jag vill tacka dig och jag kommer att göra stora förändringar i mitt liv. De historierna påverkade mig verkligen.

Om du kunde gå tillbaka till den unga Jane Goodall, vilka råd skulle du ge henne?

– Jag skulle säga som min mamma sa till mig: Gör det bara, och ge inte upp. Det är det enda sättet vi kan göra vad vi vill göra. Det är en lång och svår resa. Men det är en väldigt givande resa. Och det löste sig.

Vilket är ditt bästa råd till en ung man eller kvinna som vill följa sin dröm som du gjorde?

– Om du verkligen vill något, ta chansen och satsa på det. Du måste förstå att det kommer kräva hårt arbete och vara många bakslag. Men du måste komma på fötter igen och bara fortsätta.

När du ser dokumentären och de olika skedena i ditt eget liv, ser du samma person eller ser du någon som har förändrats mycket?

– På insidan tror jag inte att jag har förändrats det minsta. Det som har hänt i mitt liv är att det på grund av offentligheten, tycks finnas två Jane. Jag träffar totala främlingar som verkar känna mig genom böcker, filmer och berättelser. På nästan varenda flygplats jag besöker kommer människor fram till mig. Men de känner bara bilden av mig. Det finns en skapad ikonbild, och så finns jag. Det sätt jag hanterar det på är att fortsätta tänka på mitt budskap. Jag vill använda det faktum att folk vet vem jag är.

Jag läste någonstans att din passion för schimpanser började vid en väldigt tidig ålder, efter att du fått ett mjukisdjur som såg ut som en schimpans. Stämmer det?

– Nej, det är falskt. Jag åkte till Afrika och ingen hade studerat schimpanserna. Det var menat att det skulle blir så. Det dök upp möjligheter och val och jag tror att jag har gjort rätt val i mitt liv.

Vad är du mest stolt över i ditt liv?

– Att jag har kunnat få människor att förstå hur komplexa djur är, är antagligen mitt livs största bedrift. Jag är väldigt stolt över det. Och att få folk att förstå hur dåligt vi har behandlat djuren.

Finns det fortfarande saker du vill lära dig om schimpanserna?

– Nej, jag är lite besviken på hur våldsamma och aggressiva de kan vara. Sorgligt nog så gör det dem ännu mer lika oss, eller hur?

Var tror du att den aggressionen kommer ifrån?

– Det är en stor fråga. Schimpanser är territoriella, de skyddar sina resurser åt honorna och de små. Och återigen, de är väldigt lika oss.

Tycker du fortfarande om att sova i naturen?

– Jag får sällan chansen. Jag reser 300 dagar om året. Jag har också blivit äldre. Mina tillfällen är färre nu. Jag är 83 och väldigt medveten om att jag närmar mig slutet. Jag känner fortfarande att jag har så mycket kvar att göra.

Börjar du sakta ner?

– Folk frågar mig alltid det. Och jag svarar dem: Nej, jag ökar tempot. Jag måste det, för min tid rinner ut. Jag vill använda mina sista år väl.

Var får du din energi ifrån?

– Jag får den av att träffa unga människor, alla dessa fantastiska människor som gör otroliga saker. Det motiverar och inspirerar mig. Och jag tror att det håller mig ung i hjärtat. Det finns många positiva saker som händer. Det är viktigt att vi sprider de negativa nyheterna om vad som händer, men vi måste också berätta nyheterna och alla fantastiska saker människor gör för världen. Om människor förlorar hoppet kan vi lika gärna ge upp.

Du har säkert hört historierna om de liberiska schimpanserna som användes i biomedicinsk forskning, innan de lämnades på en avlägsen ö. Hur känns det när du hör sådana historier?

– Åh, de har övergivit de där schimpanserna. De gav lite pengar, men inte tillräckligt. De borde ta ansvar och fortsätta ta hand om dem.