BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Krisen hon skrev om 2009 var den finanskollaps, den femte största i världshistorien, som hade drabbat Island bara månader tidigare. Krisen var också de åtstramningar IMF krävde i utbyte mot nödlånen och att isländska skattebetalare kunde få notan för Landsbankins Icesave-krasch. Röster hade också börjat höjas utförsäljning av naturresurser.
Lösningen, som Birgitta Jónsdóttir och andra aktivister kom fram till, var ett "hit and run"-parti. Planen var att ta sig in i parlamentet och öppna fönstren för folk, kämpa mot att skattebetalarna skulle behöva lösa ut de brittiska och nederländska Icesave-kundernas besparingar och demokratisera konstitutionen. I 2009 års val, som hade utlysts efter enorma protester som tvingat bort regeringen, kom partiet, som kallades Folkrörelsen, in i Alltinget, med målet att rida på ilskan och snabbt förändra politiken i rättvisare riktning. Planen var inte att bli långlivade i politiken, utan snabbt förändra när öppningen fanns. 2012 bildade Birgitta Jónsdóttir tillsammans med andra aktivister Piratpartiet, som i valet 2013 fick tre platser i Alltinget. I höstas ökade de till tio platser i det 63 ledamöter starka parlamentet.
Ni fick 14,9 procent i höstens val, vad innebär det för partiet?
– Att vi behöver träna upp fler personer att växa in i rollen att vara en representant för folket. Och det ger oss en starkare plattform att driva frågor framåt och forma den politiska debatten. Vi har varit väldigt effektiva när vi bara varit tre parlamentsledamöter, så jag hoppas att vi med fler ledamöter kan tredubbla vår insats.
Du har suttit i Alltinget sedan 2009, du är ingen outsider längre.
– Nej, men jag har aldrig tillåtit mig själv att känna mig som en outsider. Jag tar det utrymme jag tycker att jag förtjänar. När jag arbetar och blir entusiastisk över något så tar jag platsen. Jag hoppas att de nya ledamöterna också känner att det inte handlar om partiets storlek utan om hur effektiv man är i att inspirera andra parlamentsledamöter och allmänheten att driva frågor framåt.
Efter Panamaskandalen rusade Piratpartiet i opinionsmätningarna och nådde kort efter skandalen briserat en toppnotering på 43 procent. Och fortfarande i opinionsmätningarna nära valet låg partiet över 20 procent.
Varför fick ni färre röster än väntat tror du?
– Ingen aning, ingen har lyckats ge något bra svar på det. Vi försöker alltid tona ned opinionsundersökningarna, de är orealistiska. I retrospektiv, om vi tittar på vilka åldersgrupper som kom och röstade så ser vi att om unga röstat i större utsträckning än vad de gjorde, hade vi fått bättre resultat.
– De höga siffrorna efter Panamaskandalen var nog ett sätt att ventilera ilska. Det var ett tillfälligt utbrott av missnöje. Folk ville visa de andra partierna att de behövde skärpa sig. Den sorgliga verkligheten är ju att det i valet var en majoritet för status quo, majoriteten röstade inte för förändring och de partier som vill ha den nya konstitutionen, som vill utmana korruptionen på allvar och stärka den demokratiska plattformen.
Lyckades inte hitta gemensam mark
Efter två havererade förhandlingsrundor, där först största partiet, det konservativa Självständighetspartiet och sedan vänsterpartiet Gröna vänstern, försökte bilda koalitionsregeringar, gick frågan till Piratpartiet. Men även Piratpartiets försök att hitta gemensam mark med andra partier misslyckades och en minoritetsregering bildades av Självständighetspartiet med stöd av partierna Renässans och Ljus framtid.
– Det var synd, för nu fick vi den mest konservativa regering vi någonsin haft. De två partierna som stödjer det konservativa partiet, hade utlovat förändring, men är nu bara stödhjul under det konservativa partiets bil. Och Panamaministern blev statsminister. Det är vad som händer om du inte går och röstar.
(Islands nya statsminister, den tidigare finansministern Bjarni Benediktsson, var jämte förra statsministern Sigmundur Davíð Gunnlaugsson, avslöjad med offshorebolag i Panamaläckan. Han vägrade dock att avgå och nu är han alltså statsminister. Reds anm.)
På Piratpartiets agenda står bland annat gratis sjukvård till alla, vård istället för straff till missbrukare, förbjuda insamling och försäljning av massdata om individers personliga information. Huvudfrågan är dock mer demokrati och mer transparens.
– Ju mer du öppnar processen och ger möjlighet för allmänheten att vara informerad och delta, desto bättre fungerar demokratin. I Sverige fanns förr en medvetenhet om att alla var en del av systemet, om du fuskade så bedrog du också dig själv, och så vidare.
Island rankas ju som en av världens mest fungerande demokratier, vad tycker du är problemet med de moderna demokratierna?
– Alla dessa internationella standardmätningar känns rätt bisarra för mig. Jag minns när vi hade en otroligt stor korruption som resulterade i den femte största finanskollapsen i världshistorien, så toppade vi listan över minst korrupta länder. Så jag lägger inte så stor vikt vid det, jag lyssnar hellre på hur människor upplever sin roll inom systemet.
– Det är viktigt att få folk att förstå att systemet bygger på det vi som samhälle kommer överens om kollektivt. Om systemet har blivit så komplicerat att folk inte förstår sina rättigheter, hur de kan påverka, så blir det en uppdelning mellan verkligheten bland de folkvalda och verkligheten bland vanligt folk.
– I Skandinavien fanns förr en stark känsla av sammanhang. Det har förändrats i takt med att man låter kapitalistiska perspektiv få företräde, att alla ska se om sina egna intressen istället för att se om kollektiva intressen. Då börjar man se alla möjliga sorters extrema värderingar som är baserade på rädsla.
Nya konstitutionen crowdsourcades
Ett av verktygen för att förverkliga Piratpartiets vision om en mer deltagande demokrati är den nya konstitution som crowdsourcades fram i en unik process efter finanskrisen och som partiet vill ratificera. Den föreskriver bland annat en mer aktivt deltagande demokrati där medborgarna får större inflytande, att landets naturresurser ska vara i statlig ägo och tillgång till internet för alla medborgare. Initiativet kom från gräsrotsrörelser och i processen valdes omkring tusen personer ur folkbokföringen slumpmässigt för att i stormöten diskutera fram en ny konstitution. Därefter fick personer kandidera till en konstitutionsförsamling för att skriva utkastet. Processen var öppen för alla att komma med förslag. Utkastet blev föremål för en icke-bindande folkomröstning, där majoriteten av islänningarna röstade ja. Forskare vid Comparative constitutions project har kallat utkastet för den mest inkluderande i världshistorien, när det kommer till medborgerligt deltagande.
– Vi blev självständiga 1944, vi har en begagnad konstitution, som vi blev tilldelade av den danske kungen. Vi har aldrig skapat en egen konstitution, som har ratificerats. Det är dags.
Hur kommer ni fortsätta driva frågan om den nya konstitutionen?
– Det vi har nu är ett utkast, som vi behöver fortsätta diskutera hur vi ska gå vidare med. En stor majoritet av isländarna, större än Brexit, röstade för en ny konstitution i en rådgivande folkomröstning, men så fanns inte det parlamentariska stödet för att driva igenom den. Den ligger i en låda någonstans. Det är så synd, det är ett sådant vackert arbete. Jag hade inget att göra med att skriva den, men känner mig väldigt besläktad med den och jag är stolt över att vara en del av en nation som klarar av att göra något sådant.
– I dessa tider, med så mycket mörka moln vid horisonten, så är det viktigt att skapa processer där folk känner att de har en röst och att någon lyssnar. Och att vi kan skapa visioner för framtiden som inte baseras på rädsla utan hopp.
En annan av Birgitta Jónsdóttirs hjärtefrågor är transparens och stöd till visselblåsare. 2010 medproducerade hon Wikileaks video Colatteral murder. Den film där amerikanska helikoptrar ses skjuta ner en grupp män i Bagdad, däribland två Reuters-korrespondenter.
– Jag har varit aktivist så länge jag kan minnas. Jag har aldrig kunnat hålla tyst om jag ser orättvisor. Före Irakkriget var jag en del av en rörelse med konstnärer och som försökte skapa opinion om krig. Jag gjorde posters med de värsta bilderna jag kunde hitta av krigs brutala verklighet, jag skrev poesi för att få folk att förstå hur fruktansvärt krig är. Att hjälpa till med videon var naturligt, jag visste att det skulle förändra mitt liv. Jag har sett klipp från videon överallt. Det är otroligt hur mycket spridning den fick. Men olyckligtvis lyckades vi inte mobilisera nog för att stoppa nästa krig från att hända. Jag minns när kriget började så slutade alla protestera, det var då vi behövde vara på gatorna.
Vad tar du med dig från den erfarenheten?
– Jag hoppas att vi fortsätter som samhälle att stötta oberoende medier, särskilt undersökande och förklarande journalistik kring vårt komplexa samhälle. Media är i dag under konstanta attacker. Vi måste börja betala för journalistiken. Folk måste förstå att det kostar. Att se arbetet med Panamadokumenten var som en dröm som blev sann. Det var det jag hade hoppats skulle bli resultatet av samarbeten som Wikileaks, att journalister över världen tar vid. Att se det hända var fantastiskt.
Ditt huvudfokus både som politiker och aktivist har varit upplysning, fakta och sanningssägande. Är du oroad över vad som brukar kallas postsanningseran, där fakta får allt lägre status?
– Jag är mycket oroad. Det är oroande hur folk konsumerar nyheter. Många läser inte artiklar, utan bara rubriker. Media jagar klick, för att sälja annonser, de borde fokusera på att få prenumeranter för att kunna skapa kvalitetsnyheter.
– Fejknyheter normaliseras, det är farliga tider när människor inte längre litar på något. Allt har blivit så komplicerat att människor bara går på de enklaste förklaringarna.
– Vad händer om vi får Le Pen och Geert Wilders i Europa? Det här är inte långt borta, det händer redan i Storbritannien och till och med i Skandinavien.
Men ni har inget högerextremt parti med en framskjuten position på Island, var är det ni gör rätt?
– Vi har Piratpartiet, vi gjorde på det andra sättet, säger Birgitta Jónsdóttir och skrattar. – Man kan tilltala människor på olika sätt, fortsätter hon.
– På Island skapade vi tillsammans en plattform för människor som känner att ingen lyssnar på dem, genom att ge dem inflytande och deltagande i att skapa politiken. Det finns andra vägar. De som tror på kreationism till exempel, eller som på allvar saknar mycket kunskap, ska vi närma oss dem som idioter eller ska vi ha en diskussion med upplysning och fakta? Nu skriker vi bara på varandra. Hela tiden. Den största faran är polariseringen. Det vi ska fokusera på är hur vi kollektivt kan åtgärda orättvisor. Orättvisor har ingen etikett, de är inte vänster eller höger, orättvisor är orättvisor. Alla kan känna igen dem. Barnfattigdom, människors olika möjligheter.
– Att fokus ligger på utspel och reaktioner på utspel är en bra distraktion från att praktiskt arbete som lägger grunden för lösningar som kan åtgärda kärnproblemen. Ignorerar vi den kris vi är i som mänsklighet och lever som att det inte finns någon morgondag blir det farligt. Det vore trevligt med en framtid för mina barn och barnbarn.
Du uppmanade i höstas Obama att benåda Chelsea Manning, och innan han avgick omvandlades straffet. Hur kändes det?
– Det var fantastiskt. Jag hoppas kunna resa dit och fira när hon släpps den 17 maj.
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.