BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Irene Andersen är Sveriges bästa professionella kvinnliga kroppsbyggare. Hon är bland de tio bästa i världen och det enda hon saknar är den mest prestigefyllda av alla titlar: Ms. Olympia. Bodybuildingens Wimbledon. Irenes stenhårda satsning mot Olympia var tänkt att bli ämnet för Renzo och Hanna Aneröds dokumentär Too big for the world. Men mitt i uppladdningen nås Irene av beskedet att Ms. Olympia lagts ner.  

– Först tänkte man: vilket löjligt rykte. Sedan fick jag läsa på Facebook att vi inte får vara med längre. De dödar sporten och skickar inte ens ett mejl. Vi har betalat avgift till förbundet i alla dessa år. Det är rent ut sagt oförskämt.

Vad tror du är anledningen?

– Ledningen tycker inte att kvinnor ska se ut så här. Det är groteskt, säger de. Deras ursäkt är "Ni drar inte folk till tävlingarna". Det tror jag inte alls. Hela mässan stannar när vi kommer. Utan de tycker det är fult, helt enkelt. 

Snart efter beslutet lägger andra internationella tävlingar ner sin damklass. Och världens kvinnliga kroppsbyggare blir med ens arbetslösa. Istället ersätts de av grenen "bikini". Som den svenska tidningen Body nedlåtande kallade "pausmusik, eller en avancerad variant av Ms Hawaiian Tropic" 2011. Idag är det bikini som dominerar bland de kvinnor som Body har på omslaget.  

– Det är precis så det är! Det är pausunderhållning med sexuella anspelningar för att behaga män. Det är inte vår grej, men idag har bikini tagit över helt. Det är klart att när en ung tjej har varit på gymet en månad, börjar dieta och sedan direkt kan anmäla sig till en tävling, att det ramlar in deltagare. En kropp som vi har däremot tar tio år att bygga upp. De bästa är runt 50 år gamla, som jag. Jag begriper inte, det är 2017 nu, vad är det som får dem att gå bakåt? Man får vara gay, man får vara trans, men killar ska ha muskler och vi ska vara små och söta? 

Filmen Too big for the world kommer istället att handla om Irenes kamp för att rädda den kvinnliga kroppsbyggningen. I filmen får man se Irene jaga Arnold Schwarzenegger, sportens mäktigaste man, men hon lyckas aldrig få till ett möte. 

– Vad hade han sagt? Det blir lite sexistiskt, hur man än vänder på det. Det är la män som sitter där och bestämmer vad som är sexigt. Hade en annan typ av kille suttit där, som gillar detta, då hade vi fått vara kvar. 

Du tror inte det är en hälsoåtgärd då? För att minska doping?

– Nej, för i så fall hade de fått domarna att prioritera de mindre tjejerna. Men eftersom den som har bäst symmetri och mest muskelmassa vinner, då leder det per automatik till att vi blir större varje år.

Men är det inte så att man i praktiken måste dopa sig för att komma upp till en viss nivå inom den här sporten?

– Alltså... byggning är en visuell sport. Därför pekas den ut som att steroider bara finns där. Men i alla sporter, cykling, simning, skidåkning, friidrott, förekommer sådant. Man kommer långt på hård träning och bra mat, sedan är resten upp till dig själv. Det är fler dödsfall inom cykling än inom vår sport och de som skett beror inte på steroider utan på vätskebristen som uppstår när de tävlande slutar dricka och tar örter för att bli torra inför tävling.

Utåt kan det se ut som om kroppsbyggning är en trend. Muskulösa tjejer har ersatt de pinnsmala på Instagram och omslagsbilder, gym är idag den vanligaste träningsformen och vi är långt ifrån 80-talets subkulturella källargym. Särskilt ökar sporten bland arbetarklass och kvinnor. Just därför kan det tyckas konstigt att den tyngsta grenen läggs ned. Eller så är det just därför. De ses som ett hot mot sporten – för starka, för extrema. 

– Kvinnliga byggare har alltid haft svårt att få sponsorpengar, säger Irene. Vill man sälja kosttillskott ska det vara en fitnesstjej som frontar produkten, någon som folk kan relatera till. 

Och den kvinnliga byggningen har länge motarbetats av sportens egna företrädare. År 2000 lades kategorier som ansikte, smink och hudton till bedömningskategorierna på Ms Olympia. År 2005 krävde arrangörerna att de kvinnliga deltagarna skulle minska sin muskelmassa med 20 procent. Och även under 90-talet då kvinnlig byggning stod på topp, var den ständiga diskussionen om kvinnliga kroppsbyggare ”gick för långt”. Som i tv-programmet The Geraldo Show där de främsta byggarna, Lenda Murray, Iris Kyle och Kim Chizevsky, fick flexa sina biceps och sedan gå ut och byta om till aftonklänning för att visa att de också kunde vara kvinnliga.

Det känns som att det alltid har funnits en kompensering, att ju mer muskler, desto längre hår och fransar? 

– Absolut, mer och mer. Jag tycker att man kan vara kvinnlig utan löshår och en miljon glittrande stenar på bikinin. Vår sport är otroligt populär för att folk gillar det här freakiga, "Wow, hur har de lyckats med det?" De vill se något de inte själva kan uppnå. 

I filmen ser man att du blir tvingad att gå till arbetsförmedlingen och söka jobb när sporten läggs ner...

– Ja, jag skulle sitta i ett rum tillsammans med 30 pers och riva ut lappar och fylla i "vem pratade du med igår, och vad pratade ni om?" Absurt. 

Där sitter alltså Sveriges bästa kvinnliga kroppsbyggare och gör detta. Vad lever du av nu? Du är ensamstående med tre barn över 20 som bor hemma och som du försörjer. 

– Jag klarar mig på donationer. Vi har många fans. De vet att kvinnlig byggning är en dyr sport med få prispengar och sponsorer. Nu till jul fick jag ett kuvert med 300 euro från en okänd person. 

Förväntar de sig inget i gengäld? 

– Nej, nej! Men vi gör plåtningar och så får de gå in på hemsidor och betala för att se bilderna. 

Är det inte en paradox att i vår tid, där styrketräning har blivit en folksport, så lägger man ner elitsatsningen? Tror du att manlig byggning är på väg att dö ut också? Att alla ska vara lagom tränade för att inte skrämma bort folk? 

– Manlig byggning är fortfarande stor. Mr Olympia la ner ännu mer energi på detta när de stängde oss ute. Men även där har de konkurrens från lättare grenar som Men’s Physique – det är badlooken som gäller precis som bikini. 

Men’s Physique är lite av en fusksport tycker jag, de har så långa shorts att det blir som halva människor. 

– He he. Saken är att hela utvecklingen går automatiskt mot större kroppar ändå. I bodybuildingens början var tjejerna mindre än vad women’s physique är idag. Men sedan tränar de mer och mer och förr eller senare blir alla större. 

Vad har byggning betytt för dig? Har det gett dig ökat självförtroende?

- Självförtroende har jag alltid haft. Jag gör inte det här för att få bekräftelse. Men visst, det är roligt att se killars reaktion när jag jobbat som dörrvakt, de vågar inte tjafsa. Sedan är det typiskt Sverige att folk kommer fram på gatan och frågar "Är du tjej eller kille?"

Vad svarar du då?

– Spelar det dig någon roll? Jag menar, man tror att svenskar ska vara så öppna men de är väldigt dömande. I USA är det mer "You look great, keep up that work". Här kommer de fram när de är fulla och säger "Jag tycker du är skitsnygg men det vågar jag inte säga till polarna för då tror de att jag är gay". 

Men kanske är den kvinnliga byggningen inte helt död ändå. Ett amerikanskt miljardärspar har nyligen startat tävlingen "Wings of Strength" och tagit över där Olympia lagt ned. Nästa år tävlar Irene i Puerto Rico och Omaha. Och snart har filmen Too big for the world premiär i Sverige. Men på förra årets Olympia fick den inte ens visas – arrangörerna tvingade hotellet att ställa in visningen. 

– De vill att vi ska dö en tyst död. Men ska vi dö, så ska det inte ske utan en fight.