Å andra sidan svänger det snabbt nu. På bara ett år har debatten gått från Reinfeldts öppna hjärtan, via förra månadens diskussion om att Sverige måste ta större ansvar för att stoppa katastrofen på Medelhavet, till Socialdemokraternas och Moderaternas senaste besked till flyktingarna: Kom inte hit! 

När vi slår oss ned i sittgruppens fåtöljer har tongångarna i flyktingpolitiken ännu inte nått full krisnivå och Moderaternas utspel om att åsidosätta asylrätten och helt stänga gränsen finns ännu inte på bordet.

Håller fast vid tidigare politik

Jonas Sjöstedt försöker behålla perspektivet. Han menar att det visst finns både människor som kan hantera de stora behoven och pengar för att finansiera dem långsiktigt. Det som saknas är den politiska viljan att skaka fram pengar, genom att exempelvis låna mer och återinföra förmögenhetsskatten. Klassisk vänsterpolitik alltså.

Samtidigt håller han fast vid den tidigare kritiken av Sveriges flyktingpolitik:

– Vi måste hitta en modell där man kan söka asyl i de länder där man är. Transportöransvaret, den yttre gränskontrollen av EU, bristen på möjligheter att resa in lagligt och söka asyl skapar den här flyktingsmugglingen, tragedierna och den här helt okontrollerbara situationen. 

Så du vill att man ska kunna söka asyl till Sverige varifrån som helst i världen. Samtidigt är Vänsterpartiet inte för fri invandring... så hur ska man dra gränsen?

– Det gör man genom att prioritera de som har asylbehov och riskerar att bli förföljda. Det är viktigare för oss att kunna ta emot dem än att säga att vem som helst som vill får bo i Sverige. Så vi gör ett val, för att det är det mest realistiska i dagsläget. Sedan hoppas jag att vi en dag kommer dithän att alla får bo var de vill i världen, men där är vi inte idag. Tvärtom, en tid framöver tror jag att vi snarare kommer att behöva försvara asylrätten. 

Samtidigt är det akut brist på boenden för asylsökande, det förbereds tältläger och talas om kollaps. Hur ska man lösa det praktiska?

– Det finns stora saker man kan göra för att lösa den här krisen. Det viktigaste är faktiskt att höginkomsttagarkommunerna börjar ta emot fler. Just nu sitter 10 000 asylsökande fast på flyktingförläggningar trots att de redan fått uppehållstillstånd, och så länge Vellinge, Danderyd och liknande Anna Kinberg Batra-kommuner inte tar emot dem blir det en propp i systemet. Sedan måste vi också göra någonting åt profitörerna som tjänar stora pengar på flyktingmottagningen.

Är det en bra idé att tvinga kommuner att ta emot flyktingar?

– Ja, det är ett samhällsansvar.

Fortsätt läs på nästa sida: Psykisk ohälsa för unga

LÄS HELA INTERVJUN I ETC HELG

Det här är ett utdrag. Läs hela artikeln i veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.

Psykisk ohälsa för unga

Vänsterpartiet har under det gångna året alltmer hamnat i periferin av den politiska debatten. Först portade från regeringssamarbetet, svartmålade av Allianspartierna och nu utstängda även från migrationsöverenskommelsen förra månaden. Gång på gång har Jonas Sjöstedt stått framför tv-kamerorna med darr på rösten och varit besviken på att inte få vara med. Likväl har han gång på gång svalt besvikelsen och meddelat att Vänsterpartiet ändå är villigt att sätta sig ned och förhandla, kompromissa och stötta regeringen. Bara partiet får vara med och bestämma i några frågor. Bara litegrann. 

Budgetsamarbetet med regeringen har samtidigt försatt Jonas Sjöstedt i en knivig sits, eftersom han varken kunnat styra vilken riktning politiken ska ta eller kunnat klaga för högt om svängarna till höger blir för skarpa. Om det inte passar går det bra att stiga av, förstås, men med risk att det blir ännu mer ensamt därute på kanten.

Sviker ni inte era väljare när ni stöder en budget som till största delen består av socialdemokratisk och miljöpartistisk politik?

– Nej, jag tycker att det är en bra budget. Många av de tyngsta sociala reformerna hade inte funnits utan Vänsterpartiet. Men vi vill gå vidare och investera mycket mer för att få ner arbetslösheten, och vi tycker att det är för lite gröna satsningar. Politik är inte bara att hålla de vackraste torgtalen, det är att faktiskt förändra verkligheten för de väljare man är vald av. Vi har sagt att vi vill ha bort vinsterna i välfärden, att vi vill bygga fler bostäder och att fattiga pensionärer och ensamstående föräldrar äntligen ska vinna på den ekonomiska politiken. Och det är faktiskt det vi gör nu. 

Men gör inte er försvagade oppositionsroll att ni blir ganska marginaliserade som parti? Ni stödjer ju regeringens budget, som med finansministerns ord är ”den stramaste som lagts på flera år”.

– Jag tror att varken Socialdemokraterna eller Miljöpartiet upplever det så när vi pressar dem om Vattenfall, eller när vi är de enda som tar upp TTIP eller vapenexporten. I många frågor med ganska stor folkopinion är vi idag den enda oppositionskraften. 

Du var arg och besviken när ni inte fick sitta i regeringen. Med tanke på hur dåligt det gått för Miljöpartiet att driva miljöpolitik, tror du att ni hade haft större möjlighet att få igenom er politik i regeringen än utanför?

– Ja, jag övertygad om att det haft betydelse för beslut i frågor som Vattefall och liknande, för då hade vi varit två gröna partier mot Socialdemokraterna. Det hade helt enkelt blivit en både rödare och grönare politik. Nu tycker jag ändå att vi lyckas sätta press utifrån, men vårt mål är att ta det fulla regeringsansvaret. 

– Rent opinionsmässigt, eller samhällsdebattmässigt, tror jag att Miljöpartiet förlorar mest på att inte ha med Vänsterpartiet i regeringen. De har gjort en total missbedömning och tappat sin enda möjliga allierade i en rad hjärtefrågor, och då vinner sossarna.

Vilken är den viktigaste frågan som Vänsterpartiet lyckats driva igenom i budgetsamarbetet?

– De tyngsta ekonomiska reformerna som vi ligger bakom är flera anställda i äldreomsorgen och mer bostadsbyggande. Men den fråga jag personligen är allra nöjdast med är satsningen på att motverka psykisk ohälsa bland unga. För mig är det den bästa vänsterpolitiken: att bygga ut välfärdsstaten så att de som har det tuffast i samhället inte lämnas i sticket. 

Var det ett misstag att fokusera så ensidigt på vinster i välfärden i valet? Nu är ni fast med den frågan...

– Vi ångrar inte att vi drev den frågan så hårt, därför att vi var med och ändrade hela folkopinionen. I den meningen var det en framgång, men det blev ju inte den valvinnare som vi hade hoppats på i antal röster. Å andra sidan har nästan ingen kunnat koppla någon enskild fråga till Vänsterpartiet i tidigare val, det kunde man nu. 

Men vinster i välfärden, är det ens en vänsterfråga? Hade inte frågan lika gärna kunnat drivas av folkpartiet? 

– Teoretiskt sett ja, men nu gjorde de inte det. Egentligen är det en större, ideologisk fråga som handlar om att hålla kapitalismens logik utanför stora delar av samhällsekonomin och vår vardag. Ska skolelever bedömas som vandrande skolpengar eller som elever med behov? Sådant påverkar sammanhållningen i samhället enormt.