Vad är egentligen ekonomins syfte? När Kate Raworth studerade ekonomi ställdes aldrig den frågan i och med att svaret på förhand var givet: tillväxt. Tillväxten skulle lösa fattigdom genom nedsippring, miljöproblemen genom innovation som släpps lös på de fria marknaderna. Men trots den formidabla globala tillväxt vi har haft, ser vi i stället ökande ojämlikhet och en planet som är på väg mot en klimatkatastrof.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
I boken ”Donutekonomi – Sju principer för en framtida ekonomi” vill ekonomen Kate Raworth sätta upp andra mål. Och dessa mål har formen av en donut, eller munk som det flottiga bakverket oftare kallas i Sverige.
Jag träffar Kate Raworth på Kulturhuset i Stockholm, där hon senare samma kväll ska hålla ett seminarium tillsammans med miljöforskaren Johan Rockström. Det är utsålt. Intresset för hennes donut har varit stort. Kanske för att den andas optimism, provar jag när vi diskuterar bokens stora internationella genomslag.
– Är den optimistisk? Jag vet inte. Jag har aldrig sagt att jag är optimist. Men jag visar på en framtid, som jag tror är möjlig. En väg att gå. Det finns många teknikoptimister idag som förlitar sig på att tekniken kommer fixa allt, men det kommer inte hända av sig själv. Jag brukar säga var inte optimist om det får dig att slappna av, men var inte pessimist om det får dig att ge upp. Det är självuppfyllande. Om vi säger att det inte kommer att gå, kommer det definitivt inte att gå, säger hon.
– Var en aktivist, och fråga dig själv, vad kan jag göra?
Vad är då denna donut, som enligt Kate Raworth kan rädda oss från undergången? Modellen är enkel. Den har en yttre cirkel som symboliserar planetens gränser, den delen av modellen är inte ny. Svenska forskaren Johan Rockström har använt den och slagit fast nio planetära gränsvärden, som vi måste ha kontroll på för att livet på jorden långsiktigt ska bli hållbart. Kate Raworth ritade dit den inre ringen, som står för människors grundläggande behov och rättigheter. Utanför den yttre ringen råder ett överutnyttjande av planetens resuser, innanför den inre råder bristtillstånd för människor. Mellan dessa två ringar finns det utrymme ekonomin borde sträva efter att vi ska befinna oss.
– Den nya fråga jag ville ställa var denna: om den här donuten blir målet för mänskligheten, att vi ska tillgodose alla människors grundläggande behov, inom planetens gränser, vilken typ av ekonomi ger oss bäst chanser att lyckas?
Du lägger stor vikt vid bilder. Varför är det viktigt för dig att plantera den här bilden av en munk?
– De gamla idéerna är som intellektuell graffitti. Bilder är extremt kraftfulla. Mer än hälften av nervcellerna i vår gärna är kopplade till vår syn. Bilder går in i vår hjärna och lagras i syncentrumet, som sitter i bakhuvudet. När man säger att man har en bild i bakhuvudet så har man bokstavligen en bild i bakhuvudet. När ord och bilder säger emot varandra tenderar vi att tro på bilderna.
– Jag gick tillbaka till mina gamla läroböcker och bläddrade igenom och tittade på alla bilder jag blivit undervisad i. Jag mindes alla, marknadernas jämnvikt, den exponentiella tillväxten, de fanns i bakhuvudet. Och det formar vad jag ser och vad jag inte ser, vad som är i centrum och vad som är i periferin, vad som är synligt och osynligt.
– Jag insåg att bilderna måste ersättas. De här ikoniskt enkla bilderna, de är så enkla att de ser ofarliga ut, det är bara ett penndrag. Men de formar grundläggande hur vi tänker om ekonomi. Vad den är, vad den är till för. Det är intellektuell graffitti som sitter fast i våra hjärnor. Många säger att det är dags att skriva en ny ekonomisk historia. Men ska vi göra det, har vi små chanser att lyckas med de gamla bilderna. Vi måste rita nya bilder.
Vad vinner vi om vi lyckas ändra berättelsen om ekonomin?
– Folk brukar säga, det är en jättefin ny teori, men hur ska det bli verklighet? För mig är att berätta historien en del av att få det att hända. Om vi går tillbaka till historien och frågar oss varifrån kom nyliberalismen, på 1980-talet i Storbritannien och USA var det en väldigt nyliberal agenda, var kom det ifrån?
– Det var en berättelse som skrevs på 1940-talet. En liten grupp ekonomer samlades 1947 i Mont Pelerin i Schweiz för att skriva en ny historia om ekonomin. Vi ska kalla den nyliberalism. Milton Friedman, en av centralgestalterna, var en mästerlig historieberättare. Jag har sett filmklipp av honom när han debatterar med studenter. Han var briljant. Fantastisk med ord, och han var rolig.
– De startade inte ett politiskt parti. De lobbade inte direkt mot politikerna. De försökte inte skapa en massrörelse. De skrev en berättelse, publicerade den i böcker, skapade tankesmedjor. De skapade utposter på universiteten. Berättelsen började normaliseras. De jobbade inom politiska partier. När Reagan valdes hade han 20 Mont Pelerinmedlemmar i sin kampanjstab. Dessa historieberättare infiltrerade och normaliserade detta som politikens språk. Du kunde höra Reagan säga saker som ”orden du ska frukta mest är: jag är från regeringen och jag är här för att hjälpa dig.” Milton Friedman sa saker som ”om regeringen bestämde över Saharaöknen skulle det bli sandbrist inom några dagar.” Roliga saker, skämt som återkommande hamrar samma meddelande: staten är inkompetent, marknaden är effektiv. Berättelser är så kraftfulla.
Även de dominerande idéerna är ju inte totalt dominanta, när de krockar med mäktiga intressen läggs de åt sidan, skulle vi vara trogna nyliberalismen skulle vi ju inte rädda banker till exempel.
– Bakom varje berättelse finns en verklighet. Det är berättelsen om nyliberalism, som säger att marknaden är effektiv och finanssektorn ofelbar, staten är inkompetent, handel är alltid win-win, så öppna gränserna. Men verkligheten är att finanssektorn är högst felbar, staten är viktig för att rädda den, den privata sektorn är inte alls alltid effektiv. Staten understödjer mängder av viktiga investeringar. De som förkunnar frihandel, gör bara det när det gynnar dem. Det finns alltid ett glapp mellan historien och verkligheten, särskilt med nyliberalismen. Vi ser den i tidningarnas rubriker, panamadokumenten, Volkswagen-skandalen, räddandet av banker. Det kanske är då historien börjar falla, när människor ser det här glappet.
Det jag menar är att även om idén att möta alla människors grundläggande behov inom ramen för planetens gränser får så stort genomslag som den förtjänar, så kanske det inte räcker. Hur sätter vi kraft bakom den här berättelsen?
– Jag håller fortfarande på att förstå den pågående processen av förändring. Det sätt jag har att sätta kraft bakom en ny berättelse om ekonomin, är att berätta den. Det är en del i det. Berätta den och ge den bilder som är lätta att komma ihåg. Berätta den bra, med minnesvärda ord. Och ge historien ett syfte. Donuten är för mig ett syfte för mänskligheten. Jag försöker ge den kraft genom att göra den tillgänglig, jag har gjort korta videos, som är roliga och tillgängliga.
– Jag tror också på att visa att det här redan händer. Att det här är en ekonomi som redan är på framväxt, det finns många exempel på samhällen och företag som börjar leva ut denna dynamik av omfördelning och återväxt.
Du nämner knappt ordet kapitalism i boken, vilket får mig att undra. Kan vi förändra målet för ekonomin inom ramen för kapitalismen, anser du?
– Jag tror att jag använder det en gång när jag citerar Thomas Piketty. En del av anledningen till det är att säger jag kapitalism till en publik så har alla olika bilder av vad jag pratar om. Det finns minst fyra olika meningar. En amerikan som säger "jag älskar kapitalism" menar marknadsekonomi. I vad jag föreslår skulle marknader absolut ha en roll. Jag växte upp i ett samhälle där så många tillgångar sålts av, överlämnats till marknaden för att det nyliberala manuset sa att staten är inkompetent. Marknader kommer ha en roll även i framtiden, men inte en på långa vägar lika dominant. Vi har en otrolig marknadsdominans idag. Marknaden är i den nyliberala berättelsen den bästa aktören att hantera allt. Människor börjar vakna upp och inser att det inte stämmer.
– Andra säger att kapitalism betyder att produktionsmedlen är separerade från arbetarna. I en omfördelad ekonomi, där teknologin ger verktyg till allt från energigenerering till spridande och delande av idéer och kunskap kan produktionsmedlen fördelas mer jämlikt, med hjälp av blockkedjeteknik och 3D-skrivare. Vi är i en historisk fas där produktionsmedlen på många områden inte måste vara separata från arbetarna. Vi kan vara konsument-producenter. Teknologin utmanar den meningen av kapitalism just nu. Det är ett intressant skifte.
– En tredje definition är att kapitalism är ett system där pengar ska generera pengar. Pengar ska öka. Nu kommer vi nära en av de svåraste utmaningarna vi har. Vi har ett finanssystem som söker oändlig tillväxt. Men inget i naturen växer för evigt. Finanssektorns ändlösa kapitalackumulation sitter i hjärtat av kapitalismen. I den meningen är donuten inte förenlig med kapitalism.
– Vi har också den marxistiska definitionen av kapitalism som en fas i historien och att vi skulle röra oss vidare bortom den. Jag anser att Marx hade fel om vart vi ska, men han hade rätt i att vi kommer röra oss vidare, bortom där vi är idag. Kapitalism kommer kanske inte vara det bästa namnet på det som kommer. Under 1900-talet hade vi stora institutioner som samlade stora mängder kapital, för att skapa massproduktion och storskalig energiproduktion. Under 2000-talet, behöver vi inte ha den stora centrala ansamlingen av kapital. Folk kan vara del av mindre nätverk.
– Jag använder inte det språket för att folk hakar upp sig och sedan talar man bara förbi varandra. Om jag säger kapitalism säger någon socialism och då är vi tillbaka i 1900-talets låsta positioner.
George Monbiot kallade dig för 2000-talets Keynes i en text om boken, hur kändes det?
– Keynes stora verk hette ”Sysselsättningsproblemet: Allmän teori för produktion, ränta och pengar.” Det var inte en liten kommentar, utan en allmän teori. Jag tror att George Monbiot såg detta som en ny allmän teori, som kan ersätta gamla, i stället för att bara kritisera gamla teorier från fem olika infallsvinklar.
– Vi har inte tid att fortsätta kritisera. Få klart för dig vad du är för, inte bara vad du är mot. Vi måste presentera alternativ. Det här är mitt förslag.
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
