I förra veckan upprepades löftet om att åter göra det tillåtet att bryta uran. I samband med ett tal på en gruvkonferens sa Daniel Westlén, statssekreterare hos klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L), till tidningen Altinget att ett förslag ska presenteras i ”hyfsad närtid”. Tills dess är den stora frågan: Ska kommunerna kunna stoppa uranbrytning med hjälp av ett veto?

Om detta har olika ministrar gett olika besked till Altinget. Vetorätt eller ej är en öppen fråga, enligt Romina Pourmokhtari. Energiminister Ebba Busch (KD) har å sin sida lovat att ett sådant ska finnas. Hennes partikamrat Camilla Brodin, gruppledare i riksdagen, sa däremot i en intervju med Dagens ETC i september att det kommunala vetot inte är hugget i sten. Samtidigt underströk hon att det på något sätt ska finnas ett lokalt inflytande över gruvetableringar.

– Man behöver ha någon form av acceptans, sa Camilla Brodin.

Nej över blockgränsen

Lokalt är motståndet mot uranbrytning kompakt. Även flertalet av Tidöpartiernas ledande kommunpolitiker säger blankt nej till en urangruva inpå knuten. Det gäller både i Skaraborg, som är den del av landet som haft uranbrytning tidigare, och i Jämtland där det finns konkreta planer på en urangruva i Oviken. Därmed är frågan om kommunalt veto central, konstaterar Anna Rydberg i Naturskyddsföreningens gruvgrupp i Jämtland.

– Jag är helt trygg med att den lokala politiken kommer stå upp mot gruvan alla dagar i veckan, säger hon.

I slutet av augusti ansökte det australiensiska bolaget Aura Energy genom dotterbolaget Vanadis Battery Metals om att spränga upp en gruva för att bryta alunskiffer. Eftersom uranbrytning ännu är förbjudet gäller ansökan brytning av vanadin, men bolaget har inte gjort någon hemlighet av att man också vill åt det uran som också gömmer sig i alunskiffern. 

I slutet av augusti lämnades en ansökan in till Bergstaten, den myndighet som utfärdar tillstånd. Naturskyddsföreningens gruvgrupp förbereder sig för att svara på en eventuellt remiss till myndigheten. Lite av en uppvärmning för de miljöprövningar som väntar längre fram i en troligen flera år lång process om Bergstaten ger grönt ljus.

– Vi jobbar på redan nu för att vara så förberedda som möjligt, säger Anna Rydberg.

Den kanske främsta oron gäller läckage av metaller till Storsjön som förser mer än 50 000 människor med dricksvatten.

– Jag förstår inte hur någon ska kunna riskera vattnet i Storsjön, säger Anna Rydberg.

”Gröna” mineraler

Att dessutom riskera områdets bördiga jordbruksmark mitt i den klimatkris som kan tvinga Sverige att bli betydligt mer självförsörjande på livsmedel än idag, ser Anna Rydberg som vansinne.

– Vem kan säga hur länge vi kan förvänta oss att Spanien ska vara vårt växthus, när det knappt finns något grundvatten kvar på många håll där?

De som förespråkar uranbrytning framhåller ofta att vanadin och andra mineraler som finns i alunskiffer kan användas för att ersätta fossila bränslen.

– Det är inte jättekul att mineraler som behövs till solceller mestadels tas från Kina eller Afrika. Vad har de för arbetsvillkor och miljöregler? Det går inte ens att jämföra med våra, sa Camilla Brodin (KD) i intervjun i september.

Att bryta alunskiffer är olämpligt var det än sker, enligt Anna Rydberg.

– Det gäller oavsett om det är i Oviken eller i Stockholm. Det handlar inte om ”my backyard”, det handlar om säkerhet.