– Jag tänkte att jag kanske kunde sprida skratt och bidra till en lättare stämning, säger han.
Han ser att bilden av utlandsfödda ofta är ensidig i traditionell media. Det rapporteras om händelser runt om i världen och det pratas om invandringen i negativ bemärkelse. På sociala medier kan han själv ta makten över narrativet.
– Det fanns en dålig stämning och jag ville förändra det. Sociala medier är ett alternativt media, för folket, där vi kan ge uttryck för hur vi tänker och upplever saker.
Diyari Mahmoud började göra sketcher som han spred i sociala medier. Utan tidigare erfarenhet av humor eller komedi skapade han ett par karaktärer som han själv känner igen sig i och kan relatera till.
– Mycket av humorn handlar om etniska svenskar och utlandsfödda, men jag gör också humor om vardagliga saker som inte handlar om kultur.
Det är dock viktigt för Diyari att understryka att han inte skämtar om religion eller kultur, utan om de fördomar och rädslor som finns.
– Rädslor man inte behöver ha. Jag skämtar om bilden många har, om den arga skäggiga mannen, om rasisten och så vidare. Egentligen är vi ju alla vanliga människor.
Brodern gömdes med gräs
Diyari Mahmoud och hans familj kom till Sverige som flyktingar när han var fem år gammal. Han minns inte så mycket från tiden innan, men han minns delar av flykten från norra Irak. Hela hans familj klarade sig.
– Tack och lov. En händelse jag minns starkt var när vi skulle bila från en stad till en annan och det var fullt av människor på landsvägen där vi åkte. Det var stopp i trafiken så vi lämnade bilen och försökte röra på oss.
På båda sidorna av vägen låg åkrar med högt gräs och ovanför dem flög två helikoptrar. Diyari Mahmoud berättar att de sköt mot folket som flydde.
– Jag minns hur min mamma la mig i famnen och försökte täcka mig samtidigt som hon gömde min bror med gräs. Hon skyddade mig med sin kropp.
Familjen kom till Sverige och började sitt nya liv. För Diyari Mahmoud har det livet känts som en berg- och dalbana.
– Jag har gjort väldigt dumma grejer, och jag har sökt efter mig själv.
När han var 23 år blev han troende muslim. Han ser religionen som en moralisk kompass.
– Det låter som att jag blivit frälst.
Diyari skrattar.
– Som att jag såg ljuset.
En relation med Bosse
Religionen har varit ett sätt att finna sitt andliga syfte, något Diyari Mahmoud tror är viktigt för alla människor.
– Vi kan lägga religionen åt sidan och prata om det andliga, det tror jag är viktigt för människor framför allt i ett liv där vi styrs av skärmar. Det är viktigt i en materiell värld. För mig är religion självreflektion. Fastan som exempel är ett sätt att göra sig fri från konsumtion och det ständiga behovet av att njuta. Att avstå från våra begär och ta tid för det andliga.
Karaktärerna bygger på erfarenheter, händelser och personer från Diyaris liv. En av dem är Bosse.
– Han är en produkt av många personer och händelser som jag mött i skolan, på praktik och i arbetslivet. Jag har blivit kallad en hel del saker under högstadiet och gymnasiet för att jag var född muslim, trots att jag inte var troende då. Bosses starka åsikter bygger på det.
Men Bosse är mer än så. Innerst inne är han en omtänksam person som bryr sig.
– Det är det som gjort att jag och Bosse har en relation.
Bosse har en motsats i sketcherna, Anders. Han är ärlig, timid, tillmötesgående och politiskt korrekt. Han vill inte trampa någon på tårna.
– Han är svennebanan. Han hoppar in i våra traditioner och vill testa. Han förstår dem inte, men han respekterar dem.
Sedan finns kusinen, som glamoriserar det kriminella livet och försöker få med Diyari i det, även om han inte riktigt lyckas leva som kriminell själv, och en morbror, som nyligen kommit till Sverige. Han är anti allt han lämnat bakom sig i hemlandet och vill testa allt som finns i det nya landet.
Diyaris pappa har också en karaktär – Baba.
Diyari Mahmoud säger att många som kommer från Mellanöstern har en pappa som kämpat enormt och gjort stora uppoffringar för sin familj, och som får svårt att anpassa sig till den nya kulturen.
– De bär så mycket med sig, seder och traditioner. Förändring är enkelt när man är ung, men svårt för den som är äldre.
Diyaris pappa i verkligheten är inte som Baba. Baba är kompromisslös och vägrar ändra på sig.
– Jag har kryddat honom. Min pappa var lite så när vi kom men han har förändrats mycket. Det som gör Baba rolig är just att han inte gör det, utan kör på på sitt sätt.
Prinsessan får sin vilja igenom
Tanken är att expandera familjen med en streetsmart syster och en mamma också. Systern kommer vara en person som åker snålskjuts hemma.
– Den typiska bilden är att systern alltid är hemma, men det kan också vara tvärtom. I den här familjen ställs högre krav på sonen, han ska tåla mer eftersom han är en man, medan systern är en prinsessa som alltid får sin vilja igenom.
Diyari Mahmoud har två systrar i verkligheten. En äldre som är streetsmart och som tagit sig långt. Hon är en karriärkvinna som arbetar som chef, står med båda fötterna på jorden och vet vad hon vill. Hans yngre syster pluggar till läkare.
– Hon leder inte, hon hjälper. Hon vill rädda liv och hon skulle inte kunna skada en fluga ens.
Systern i serien är en blandning av de två, men det finns ett problem.
– Jag är så extremt dålig på att spela kvinna! Jag har hittat en person nu som ska spela systern, men jag letar fortfarande efter en som kan spela mamman.
När Diyari skulle visa sina sketcher för familjen var han nervös, framför allt för hur hans pappa skulle reagera.
– Jag trodde han skulle säga ”vad fan Diyari, vad har du gjort?!”. Men istället delar han mina videor och ibland är han inne i kommentarsfälten och försvarar mig. Det är roligt, min familj tycker om det jag gör.
Diyari Mahmoud vet att många personer med högeråsikter följer honom på sociala medier, en gång såg han en kommentar där en av hans videor delades, och en person som var högerradikal tyckte att den var rolig. En annan person ifrågasatte hur det gick ihop, men den högerradikala personen sa att han ändå tyckte att det var kul.
– Jag tycker att det är jättekul att de också kan skratta åt det, men sedan skämtar jag ju också åt flera håll.
Uppvuxen i två världar, med bakgrund från ett annat land men i ett yrke med svenska stereotyper har Diyari Mahmoud impulser från flera håll.
– Jag vill ha en balans och skoja åt alla håll, annars är det lögn för mig. Det finns ju extremism till exempel på båda sidor, och det finns stereotyper åt alla håll. Det finns ingen som är bättre tycker jag.
Den mesta responsen har varit positiv, men han har också fått en del negativa reaktioner.
– Det är så, om man är en offentlig person. Det går inte att behaga alla. Några gillar det jag gör, andra håller inte med och vissa tycker att jag är en idiot.
I början tog han själv de negativa kommentarerna personligt, och än i dag händer det att han tar illa vid sig av vissa uttalanden, men han har hittat sätt att hantera det.
– Det här blir en press på sociala medier, man vill vara alla till lags. Jag vill göra någonting gott, inkludera alla, nå fram och få dem att förstå. Men alla vill inte, och det får jag acceptera. Pressen försvinner när jag tänker så, att jag får lägga ut det jag tycker är roligt, men alla kommer inte gilla det.
Men han oroar sig för klimatet på sociala medier. Psykisk ohälsa ökar bland unga. I en enkät som Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällsfrågor (Mucf) genomfört lyfter unga själva faktorer som prestationskrav i sociala medier och trycket på att vara lyckad.
– Jag tror att det finns en koppling mellan jakten på likes, pressen att vara perfekt på dina plattformar, och den psykiska ohälsan. Det blir en enorm press.
Att alltid visa upp den positiva, duktiga sidan kan bli tungt, det blir en bild att hela tiden upprätthålla, förklarar han.
– Det är inte hälsosamt, men man kommer en bit på vägen om man accepterar att det här är den jag är. Ska man visa det man gör för offentligheten så måste man nog komma till en plats där man accepterar att det här är den jag är, istället för att försöka bli gillad av alla.
Idag ser han de negativa kommentarerna som ett bevis för att han gör något rätt.
– Det är ett kvitto på att man nått ut brett.
Delar humorn – inte privatlivet
Ett annat val Diyari Mahmoud gjort är att inte exponera sitt privatliv eller sin familj på sina plattformar. Han liknar det med en idrottsman som går in i match. Han tar inte med sig fru och barn ut på planen, men sedan går han hem till dem.
– Så försöker jag också ha det, det är humorn jag delar. Det handlar både om att ge humorn fullt fokus och om att skilja på det. Sedan kan jag ha åsikter i det jag gör, på ett humoristiskt sätt.
En annan anledning till att han skiljer sin konst från sitt privatliv är just för att han inte vill vara del av den kultur där flöjlarna accepterar det influensers sprider som en sanning.
– Det är så kulturen ser ut, och det kanske ger mer följare. Jag tycker inte att det är fel, men jag tror på att lyssna på forskare och sakkunniga istället. Jag kanske är tråkig på det sättet, men jag är inte en sån som vloggar och mina sociala medier bygger inte på min personlighet, utan på min humor.
Även om det privata hålls utanför humorn som Diyari Mahmoud skapar för sina följare, så följer han inte samma mönster åt andra hållet. Tvärtom så är humorn med i livet också hemma.
– Det är en stor del av min personlighet. Jag har varit familjens clown när jag vuxit upp. Jag tycker om att få andra att skratta, det är min drivkraft.
Överraskningsmomentet är viktigt i komedi. Det behöver inte alltid bygga på uppträdarens egna åsikter, betonar Diyari Mahmoud, utan det är en konstform som handlar om att ta publiken med sig i en riktning och sedan vända tvärt. Han tror att humor kommer ifrån det som är känsligt i oss, som konflikt och ängslan men också allt där vi är trygga att vara, det vi känner igen.
– Humor kommer ofta från en mörk plats. Det vill säga att du har saker du varit med om, pinsamma eller mörka tider, så fungerar det som en inspiration till det roliga.
Det som först inspirerade Diyari Mahmoud att kliva upp på scenen var en vilja att förändra, men han ser också att det fungerat för att hantera svåra upplevelser.
– Jag har ett mörker i mig, det har alla. Det finns olika sätt att bearbeta det på och jag tycker att humor är en bra terapi för mig. Det är viktigt att kunna skratta år de negativa sakerna som sker i våra liv.
Det kan handla om att vända känslan av att känna sig gammal till att skratta åt besattheten av gråa hår, eller om att tänka tillbaka på frustrationen när man fastnat i en bilkö och blir arg på sina medtrafikanter.
– Där och då kan jag bli sjukt förbannad på att alla andra kör så långsamt, det är alla andras fel. Men om jag då gör ett skämt om det så blir det ett sätt att bearbeta det. Jag strävar efter att bli den personen som ser det roliga i allting, istället för att älta. Jag har lärt mig av erfarenhet att det inte tjänar något gott för någon av oss.
På scen i höst
När Diyari Mahmoud började göra komedi hade han två mål som han vill uppnå inom en snar framtid. Det ena var att ha en egen serie på SVT, något de tackade nej till och som han fortsätter att sträva efter. Det andra var att göra en teater av sin humor.
– Det kommer vara mer personligt än jag brukar vara. Det kanske låter lite motsägelsefullt när jag sa att jag inte vill avslöja allt om mig själv, men jag tycker att det är en helt annan sak på scen än i sociala medier, det är två skilda världar.
Pjäsen kommer ha premiär i höst på teatern i Norrköping, i regi av America Vera Zavala. Diyari Mahmoud kommer att spela sig själv och de karaktärer han spelar på sina digitala plattformar. Det kommer att handla om att växa upp, och om att hitta sig själv.
– Det kommer att handla om att hitta sin väg. Vem är jag och vad vill jag? Vad har jag för moral och värderingar?
PRENUMERERA PÅ NYHETSMAGASINET ETC
Den här artikeln kommer från Nyhetsmagasinet ETC
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
