Versionen av massakern på strejkande arbetare i Ådalen 1931 från Centertidningen Nord-Sverige skiljde sig inte nämnvärt från den övriga borgerliga pressens. Det var militärens förfalskning som hämningslöst pumpades ut. Myndigheternas Ådalsrapport som inte kunnat finna några beväpnade demonstranter, fördömdes: ”Demonstranterna ursäktas, ordningsmakten dömes”.
På arbetarhåll bör få varit förvånade. Centern, då under sin klassiska beteckning Bondeförbundet, hade sedan tillkomsten 1913 tillhört arbetarrörelsens svurna motståndare, in i det längsta i opposition mot allmän rösträtt och fackföreningar.
Bondeförbundet presenterade sig som den svenska landsbygdens folkparti mot ”stadspartierna”, inklusive storindustrins högermän och liberaler. Djupt nationalistiskt och kristet byggde partiet på de självägande böndernas ekonomiska intressen och föreställningar om allmogen som svenskhetens kärna. Torpare, statare och lantarbetare gjorde sig icke besvär.
Samtidigt med Ådalsmassakern pågick sedan ett par år den bittra Mörekonflikten i Småland där storbönder vägrade teckna avtal med det unga Lantarbetarfacket. Bönderna tog till hårda metoder mot statare, mjölkerskor och andra lantarbetare, kallade in ”arbetsvilliga” strejkbrytare, till och med svenskbybor från Ukraina, och vräkte de strejkande från sina bostäder.
Mörekonflikten hade föregåtts av den så kallade Mjölkstriden mellan bönder och arbetare våren 1930 i Ådalen om vägarbeten i Högsjö socken. En av intresseorganisationerna bakom Bondeförbundet, Jordbruksfolkets Riksförbund, krävde avtal för att ”slå vakt om de arbeten som hörde till jordbrukarna”. Detta mot Väg- och vattenarbetarnas fackliga organisation som kämpade för kollektivavtal. Striden blev stundtals våldsam. Bönderna blockerade handgripligen mjölk- och livsmedelstransporter till industriorterna. Bondeförbundaren Otto Wallén, senare ökänd för att i riksdagen 1939 deklarerat sig som antisemit, förespråkade beväpning mot arbetarna ”i klasskampen”.
Det var i detta skede bondeförbundare kontaktades av den finska Lapporörelsen, agrarfascister omtalade för sin misshandel och ”skjutsningar” ut i ödemarken av politiska motståndare.
Enligt historikern Alf W Johansson, hejdades emellertid den svenska motsvarigheten av den så kallade ”kohandeln” 1933 mellan Bondeförbundet och Socialdemokraterna. Kanske, men det var samtidigt året då Bondeförbundet antog sitt program om att skydda den svenska folkstammen ”mot inblandning av mindervärdiga utländska raselement”, en uppgift som gärna framhölls i bondepressen – men efter världskriget och Förintelsen nedtystad, helst bortglömd.
Det har dock inte motståndet mot arbetar- och fackföreningsrörelsen varit, även om mycket flutit under broarna sedan dess.
När Centerstudenterna 2020 gav partiledningens Martin Ådahl diplom med en brinnande LO-borg för dennes framgångsrika insatser mot Las, Lagen om anställningsskydd var de långt ifrån historielösa. Frågan är om detsamma gäller socialdemokratin, inför eventuella regeringsförhandlingar i höst.
