I den vindlande bildessän ”Saker vi skapar” närmar sig industridesignern Axel Brechensbauer frågan om saker: varför tillverkar vi dem, varför ser de ut som de gör och varför är de så många?
– Utgångspunkten är den enkla frågan: varför? Varför gör vi egentligen allt detta? Ju mer man gräver i det, desto mer bisarrt är det, berättar han för ETC.
Som industridesigner har Axel Brechensbauer designat alltifrån solglasögon och möbler till fartyg. Men någonting skavde.
– Jag tror att det är många som har det så, man har ett typ av jobb där man skapar något som man vet är fel för miljön på något vis. De flesta jobbar på ändå för att försörja sig, jag också. Å andra sidan kanske man kan påverka någonting när man är inne i det här maskineriet.
Axel Brechensbauer berättar att boken ”Saker vi skapar” kom till i frustration över detta.
– Boken handlar om det jag hade velat prata om med kunder, men som man aldrig hinner. Man pratar inte om de större frågorna och det blir på en väldigt artificiell nivå. De produkter man skapar finns i en så liten värld. Säg att det är en flaska man skapar, då handlar diskussionen bara om hur den ska fungera i butiken och hur den ska sälja mer. Som företag zoomar man inte ut och ser det större perspektivet, hur flaskan fungerar i världen.
– Tanken var att det skulle bli som någon sorts tankebok, där man belyser ett ämne från olika vinklar. Det är saker som jag har gått och tänkt på. Saker som jag önskar att fler tänkte på. Nu är det inte en utpräglad miljöångestbok på det sättet, men jag vill att alla ska tänka lite mer på varför vi gör som vi gör.
Varför skapar vi då så mycket saker?
– Grundidén till att vi skapar saker handlar om, när man kokar ner det, att det som är jobbigt ska bli mindre jobbigt och det som är njutbart ska bli mer njutbart. Det är skönt att sitta i solen, men det är ännu skönare att sitta i en skön solstol i solen.
– Men mycket handlar också nyfikenhet. Vi bygger väldigt mycket saker kring nyfikenhet, rymdraketer, dykarutrustning och så vidare.
I boken utgår han bland annat från Maslows behovstrappa, en visualisering av våra grundläggande behov. Nederst i pyramiden har vi behovet av mat och tak över huvudet, på nästa trappsteg har vi trygghet, därefter kärlek, sedan uppskattning och överst självförverkligande. Idén är att behoven på de nedersta nivåerna behöver vara tillfredsställda innan behoven på de nedre stegen behöver vara tillfredsställda innan de högre målen blir viktiga. Boken placerar också föremål på en skala från föremål som tillfredsställer praktiska behov och saker som tillfredsställer känslomässiga behov.
– Män som jämför bilar och tittar på vilken som har starkast motor, i verkligheten handlar det ju inte om ett praktiskt behov av en stark motor. Det handlar ju om något helt annat, något som är väldigt mjukt och som har med känslor att göra.
Med enkla visualiseringar visar Axel Brechensbauer sakernas plats och väg genom ekonomin. Hur en plastflaskas väg startar på en oljerigg, där oljan till plasten tas fram, och slutar på en sophög.
– Det ganska sorgligt att de saker som har kortast livslängd går det bäst för. Tittar man på behållare till exempel, så ska en kruka hålla i tio år eller mer, en whiskeyflaska några år. Men vattenflaskorna, läskflaskorna och smoothieflaskorna, ska ju bara hålla en kort stund. Man dricker dem på några minuter och sedan slängs de bort. Det är ingen slump att Coca-cola och Tetrapack är några av världens största företag. Säg ett stort krukföretag du kan namnet på. Det finns ju inte. Det är bisarrt att alla är så okej med det.
Axel Brechensbauer vrider också på frågor om varför saker ser ut som de gör, varför vi organiserar den kaotiska naturen i geometriska former, trots att organiska former både är mer materialeffektiva och starkare.
– Vi lägger enorma ansträngningar på att saker ska bli fyrkantiga. Det tar ju jättemycket energi.
Varför gör vi det?
– Allt i en urban miljö är geometriskt. Det finns olika idéer om varför. Det handlar dels om att för att form ska kunna kommuniceras mellan människor så måste vi ha ritningar. Historiskt sett har våra hjärnor bäst förstått 2D-ridningar. Det är svårt att återskapa en ritning av en tand exempelvis. Men det är också ett sätt för oss att göra uppror mot naturen. Att vi vill visa att vi inte tillhör den. Ta det här med trädgårdar, till exempel. Vi vill ha en liten bit natur hemma, men vi måste visa att vi kan tukta den och klippa gräset och så vidare. De flesta trädgårdar är ganska fyrkantiga.
Nu med 3D-skrivare och så, kommer vi att få se mer organiska former tror du?
– Ja, kanske. Nu finns det företag som 3D-skriver hus, och då går det åt mindre material och blir starkare om man bygger äggformat.
Kommer vi få ser fler äggformade hus?
– Kanske. Det har ju alltid funnits de som har brutit mot fyrkantigheten, om man tänker på Gaudís Barcelona till exempel. Men det finns också problem kring att alla våra möbler är byggda för fyrkantiga hus. Så det handlar om estetik också.
– Men det är spännande när man tänker på det som kallas för minimalism när det kommer till byggnader. På ett papper är det minimalt, men placerar du ett sådant hus i naturen är det precis tvärtom, där blir det extremism.
Axel Brechensbauer menar att vi genom historien sett oss från separata från naturen, men han hoppas på en förändring av detta.
– På antiken tittade man på naturen och tyckte den var läskig, under romantiken tyckte man att den var vacker och idag tycker man kanske mest synd om naturen i och med miljökatastrofer. I alla perioderna har människan sett sig själv som separat från naturen. Men nu bubblar det kanse, med Greta Thunberg och sådär. Kanske börjar vi se oss som en enhet.
– Vissa menar ju att det viktigaste med den första rymdresan, var att det skickades hem en bild på jordklotet utifrån. Man fick en visuell bild där man tydligt ser att vi lever på samma planet, istället för i olika länder.
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
