”Hennes flämtningar är ljuv musik för min kuk”, skrev E. L. James i Femtio nyanser av honom och fick miljoner kinder att rodna – vissa på grund av bokens tveksamma litterära förtjänster, andra för att de kittlades av passager som: ”Ansiktet är inte rödflammigt och svullet längre, nu strålar hon. Min kuk håller med mig och ställer sig i givakt.”
Om några veckor presenterar Literary Review vinnaren av priset ”Bad Sex in Fiction” inför en fnissande bokvärld. Bland tidigare segrare återfinns bland andra Tom Wolfe och Norman Mailer, och tidskriften har redan utsett Morrisseys romandebut List of the Lost (2015) till årets toppkandidat. Att lyfta ut snusk ur sitt sammanhang är elakt, men med tanke på att Napoleon blev så upprörd av markis de Sades ”depraverade fantasi” att han 1801 lät spärra in den frispråkige libertinen på mentalsjukhus, går kanske några skadeglada notiser i brittiska medier att borsta av sig.
Men det finns också de som vill ta erotik seriöst. I litteraturtidskriften Grantas senaste nummer angriper författare som Karolina Ramqvist och Martina Montelius ämnet från helt skilda perspektiv. Och bokförlaget Vertigo – som med sin utgivning lovar ”ejakulera en världslig sötma” av porr, surrealism och kommunism – ger i dagarna ger ut den viktorianska klassikern En loppas memoarer, som skildrar sexuella möten mellan unga kvinnor och liderliga munkar ur den lilla insektens perspektiv. Förläggare Carl-Michael Edenborg (som är noga med att påpeka att omslaget pryds av förlagets första upskirt) störs av latheten hos många samtida författare:
– Det är underligt att de har så dålig koll på genrens rika tradition. De borde läsa fler erotiska klassiker, som Apollinaires De elvatusen spöna, Batailles Ögats historia och Wittkops Nekrofilen.
Potentiell motståndshandling
Nog sträcker sig erotikens historia långt tillbaka. Bibeln berättar exempelvis om Oholivia, som ”mindes sin ungdom när hon horade i Egypten, och hon upptändes av begär efter vällustingarna där med kön som åsnor och säd som hingstar”.
Carl-Michael Edenborg understryker just sexualitetens koppling till det heliga och till döden och påpekar att bra sexskildringar därför innehåller ett mått av ångest och osäkerhet. Hysteriska reaktioner till trots är erotik dock inte nödvändigtvis radikal:
– Sex i allmänhet är ett opium för folket. Samtidigt kan sex vara platsen där vuxna kan leka som barn och vara alldeles onyttiga. Motstånd mot kapitallogiken snarare än radikalism. Sex som inte är kopplat till plikten att reproducera arten eller konservera samhällsordningen genom monogama parförhållanden har alltid setts som problematiskt.
Därför hamnar sexskildringar ofta i censursaxen. Catullus frispråkiga dikt 16 felöversätts ännu i engelska utgåvor drygt två årtusenden senare. Provokativa romaner som Kräftans vändkrets av Henry Miller (1934) och Lady Chatterleys älskare av D. H. Lawrence (1928) blev prejudicerande rättsfall i USA och Storbritannien, och böckerna kunde publiceras i hemländerna först i början av 1960-talet. Maktens prydhet har ofta gjort pornografi till en potentiell motståndshandling.
Experimenterande
Att det tidiga 1900-talets sexologer och modernistiska poeter slog upp sovrumsdörren efter en kysk viktoriansk istid är dock en föråldrad tanke, som bland andra Michel Foucault har gjort upp med. I själva verket vibrerade 1800-talets andra hälft av sexuella begär; prostitution var laglig i Storbritannien och bokhyllorna var fulla av pornografi. Det fanns bordeller för allt från bögsex till smisk, och den som uppskattade frisk luft kunde besöka stadens ”parkhoror”.
Litteraturen blev en plats för experimenterande med det som ansågs onaturligt, såsom homosexualitet eller kvinnlig lust, som när en ung kvinna dricker fruktsaft från sin systers nakna kropp i Christina Rosettis Goblin Market (1862). Den som ville låta orden övergå i handling kunde gå med i erotiska litterära sällskap som Cannibal Club.
Läs också: Här är historiens bästa och sämsta litterära sexskildringar
”Musik berör mer än litteratur”
Enligt litteraturprofessor Ebba Witt-Brattström präglas perioden dock av dubbelmoral:
– Samhällena var uppbyggda kring familjen och eggande erotik skulle kunna leda till utomäktenskapligt sex. Borgerliga män tilläts utnyttja arbetarkvinnor och sedan återgå till familjelivet; kvinnorna fick inte ens läsa romaner där karaktärerna tog på varandra.
Dessa värderingar återfinns även i manlig litteratur, där kvinnan ofta ses som ”servicemaskiner, objekt att penetrera”. Samtidigt finns det ofta utrymme för tolkning.
– Jag är inte något fan av Michel Houellebecqs äckliga sexskildringar, men i Underkastelse behövs de för att visa på huvudpersonens sexism. Sexscenerna måste uppfylla ett syfte; om de är huvudsaken blir det pornografi, och då bläddrar läsaren bara fram till de styckena. Bra litteratur ska du ju vilja läsa från pärm till pärm, säger Ebba Witt-Brattström.
Anaïs Nin menade kanske något liknande i Venusdeltat (1977): ”Sex måste blandas med tårar, skratt, ord, löften, scener, svartsjuka, avund, alla fruktans kryddor, utlandsresor, nya ansikten, romaner, noveller, drömmar, fantasier, musik, dans, opium, vin.” Och Ebba Witt-Brattström lyfter fram just den kvinnolitterära traditionen med namn som Erica Jong, Kerstin Thorvall och Märta Tikkanen, vars ambivalenta skildringar berättar hur de utsatta objekten känner sig. Dagens erotiktrend imponerade dock inte.
– Femtio nyanser gör mig deprimerad, men det beror på att grundstoryn är ”ung kvinna frälser äldre man från svår barndom”. Denna kvinnliga terapifunktion är inte min grej. Jag är så pervers att jag mest tänder på opera. Den handlar ofta om stora känslor som felslagen kärlek, vilket är enormt upphetsande. Musik berör mer än litteratur i detta avseende.
Möjlighet till fysisk upphetsning
Den fysiska akten verkar alltså svår att skriva om. Grantas sexnummer innehåller flera roliga och välskrivna perspektiv, men ståndet uteblir. Samtidigt borde bra litteratur kunna egga, då den lämnar så mycket utrymme åt läsarens fantasi. Carl-Michael Edenborg menar att med rätt grepp, såsom överraskande vändningar och ”enstaka knalleffekter av fula ord och grovheter” som balanseras mot omskrivningar, så kan sexskildringar absolut framkalla fysiska reaktioner:
– Detta är en av den erotiska litteraturens vackraste egenskaper: en död författares text, kanske översatt och flera hundra år gammal, kan väcka en nutida läsares kropp, som en smekning över tid och rum. Leonidas Aretakis
