Om man skulle sammanfatta den moderna litteraturen i en formell skulle den kunna se ut så här: ung man/kvinna försöker frigöra sig från sitt arv. Hen misslyckas och går under. Ända sedan det moderna genombrottet har sökandet efter ett liv väsensskilt från förfäderna varit centralt. Hos Ibsen var temat det patriarkala samhället som karaktärer som Nora i Ett dockhem försökte göra sig fri från. Hundra år senare skrev författare som Kerstin Thorvall och Erica Jong om sina frigörelseförsök från hämmande mödrar.
Hur står sig då denna litterära formell idag då? Alldeles utmärkt faktiskt. För när Jonathan Franzens Renhet i dagarna publiceras på svenska är det en roman i direkt nedstigande led från Ibsen och Thorvall. Renhet är Franzens tredje familjekrönika och hans första stora feministiska roman, briljant översatt av Rebecca Alsberg.
I centrum för boken står Pip. Hon är en klassresenär som ägnar dagarna åt att oroa sig för sin studieskuld och bränna ut sig på en dåligt betald praktikplats. På fritiden studiecirklar hon om kärnvapennedrustning. Men en dag förändras hennes tillvaro när hon får ett mejl från Andreas Wolf. Wolf är en världsberömd hacker, en före detta östtysk dissident och initiativtagare till det Wikileaks-liknande ”The Sunlight Project”. I mejlet ber han Pip komma till Bolivia och arbeta med honom – vilket framstår som helt osannolikt med tanke på att hon saknar hackermeriter. Men Wolf vet något om hennes förflutna.
Precis som Franzens två tidigare familjekrönikor Tillrättalägganden och Frihet är Renhet till bredden fylld av komplicerade sidohandlingar som inte kan sammanfattas här. Liksom de tidigare romanerna är det också en historia som handlar om en tid. Om Tillrättalägganden var en bok om de liberala Clintonåren och Frihet en bok om Bushåren så är Renhet en sammanfattning av Obamaeran. Obama lovade att göra upp med Bush krig mot terrorn, men tvärtemot sina egna löften trappade han istället upp både krig och övervakning. Likt ett drama av Ibsen hemsöks Obamas USA av gengångare från det förflutna. Det är lite svårt att förklara hur detta hänger samman med historien om Pip och Andreas – men det gör det.
Renhet är dock mycket mera än en roman om övervakning och krig. Franzens styrka ligger nämligen inte – som vissa kritiker påstått – i att han skriver stora samhällsskildringar, utan snarare i hur han skildrar relationer. Inte helt oväntat inleder Pip och Andreas en kärleksaffär och det blir en ursäkt för Franzen att söka sig bakåt och berätta om Pips mamma och pappa, om deras försök att frigöra sig från sitt förflutna och leva i jämställdhet. Så skildras mamman och pappans, Pips och Andreas relationer korsvis och vi får följa hur paren gradvis faller in i könsrollerna. Under dessa partier är boken verkligen en bladvändare, och när jag läser undrar jag om det finns någon författare som är lika bra på att skildra ojämställda relationer från både mannens och kvinnans perspektiv som Franzen.
Eftersom Renhet är en enda härva av mörka hemligheter är det svårt att berätta mera utan att avslöja för mycket. Och det vore synd, för Renhet är en rafflande thriller. Men en rolig detalj vill jag bjuda på. Andreas Wolf har blivit berömd för sina feministiska avslöjanden. Hans karriär har byggts upp genom att han läckt ut dokument där chefer uttalar sig sexistiskt om medarbetare. Problemet är att anledningen till att Wolf så tidigt upptäckte internet och utvecklade en förståelse för dess undre värld var hans besatthet av internetporr. Så vänder Franzen upp och ner på metaforiken i romanen: det rena ljuset strålar ofta ur smutsiga källor.
