Hon beställer ett glas rött, och servitören kommer snart fram med en flaska.
– Häll på, säger Julia Frändfors.
Jag frågar henne om det finns en diskrepans mellan livet hon lever och det hon vill leva.
– Jag lever livet jag vill leva. Sen är jag konstant pank och ligger back med en massa pengar.
Om en alien landade på jorden och frågade dig vem du är, vad hade du svarat?
– Att jag är en familjekär, introvert extrovert, eller extrovert introvert, jag lär mig aldrig… Folk tror att jag är out there, men jag får energi av att vara själv. Eller undrar utomjordingen vad jag jobbar med? Poddare, blev jag…
Tänkte du bli det?
– Absolut inte. Jag tyckte det var jätte-ute och töntigt att podda när mina chefer tvingade in mig i studion första gången. Tänkte: hur kan man starta en podd 2018, blä!
Podden hon drivit sedan dess, tillsammans med Julia Lyskova, heter "Daddy Issues" och handlar om att må piss. Eller att må P, som de själva säger.
I en essä i Expressen med några år på nacken nämner skribenten Zara Kjellner "Daddy Issues" som ett exempel på hur kvinnornas inre liv blir en vara som lyssnaren konsumerar. ”Jag sitter på bussen och penetrerar deras liv, lite längre in vill jag”.
"Daddy issues" har beskrivits som en filterlös podd. Men jag har också uppfattat att du vänder dig emot den beskrivningen?
– Jag hatar det ordet. Så fort en tjej pratar om vad som helst som inte är tillrättalagt är folk så: "Gud va crazy och filterlösa de är!" Så det är mer att jag blivit allergisk mot det, för det låter som att man är lite dum. Jag vet ju exakt vad jag säger, vad jag delar med mig av och vad som blir bra innehåll. Det känns inte som att folk förstår det.
Genom åren har hon också hörts i poddarna ”203 sätt att göra honom vild i sängen” och ”Rullar vi?” med Fredrik ”Geniet” Söderholm. I höstas startade hon ”Frändfors hörna”, en podd där hon kommenterar veckan som gick, med producenten Niklas Runsten som bollplank.
Vad tänker du om jaget som jobb?
– Det är ett val jag har gjort. När jag får ångest över det behöver jag bara slå mig på käften, för det är så lyxigt. Hur fan kan jag tjäna pengar på att berätta hur jag mår? Sen kan jag få vrålångest och känna mig som Ted Gärdestad, vilja krypa in i ett skal och få torgskräck och inte vilja att någon ska titta på mig.
Är det svårt återuppfinna sig själv hela tiden?
– Ibland känner jag så. Men sen sätter jag mig där. Och blir på poddhumör!
Känns det konstigt att folk vet saker om dig?
– Nej, det som känns konstigt är hur folk hanterar att de vet saker om mig. Det finns väldigt många som tror att de kan ha jargong med mig eller tror att vi skulle kunna vara bästisar. Eller folk som vill virka mössor till mitt barn. Då känner jag bara fuck you jävla psykfall… Men så blir det väl när man har en sån envägsrelation som poddande ändå är.
Tröttnar du aldrig på din egen röst?
– Aldrig, säger Julia Frändfors och skrattar.
– Desto mer jag poddat desto mer vill jag höra mig själv i lurarna när jag sitter och spelar in. Men om jag kommer hem och hör min kille lyssna på en podd jag är med i då skriker jag STÄNG AV! Jag får psykos. Det är det värsta jag vet, jag blir så äcklad av mig själv. Om jag gjort typ tre grejer på en dag vill jag bara klippa av mina stämband och aldrig mer synas. Men sen är det tisdag igen, och då åker lurarna på!
Genom åren har Julia Frändfors delat med sig av en hel del i "Daddy Issues". Hon har berättat om misshandelsrelationen hon var i, vännerna hon blivit osams med och sedan hittat tillbaka till. Nyligen berättade hon om sin abort.
Finns det något du inte vill prata om i podden?
– Just när det gäller den podden känns det nästan som min skyldighet att berätta jobbiga saker som skaver eller gör lite ont. Jag kan inte sitta och prata om en underbar semester. Snark! Men sen har jag också mycket enklare att göra ett poddavsnitt om abort än om hur jag träffade min kille. Det känns privat, men att abortera ett foster och ta upp ur toaletten känns inte privat.
Jag frågar henne om hon börjat tänka på sitt liv som innehåll. När hon tog aborttabletten, hörde hon samtidigt sin egen röst som pratade om det?
– Där är jag inte riktigt än. Jag är ganska mycket i nuet. Hade jag suttit i ett terrordåd hade jag inte direkt börjat tänka på när jag ska börja rulla vinjett.
Men, säger hon, när det gått några dagar, då kan hon börja göra bedömningen om det är värt att snacka om i podden.
– Jag hade lika gärna kunnat låta bli att prata om den här aborten, men det känns som en grej man vill normalisera å det grövsta. Däremot när min kille friade till mig… det gör ju typ andra tjejpoddar ett avsnitt om. FRIERIET! Man ba fuck you snark.
Vad är den vanligaste missuppfattningen om dig?
– Att jag är jättehård och iskall. Folk tror att jag är vulgär och gapig.
Så om en alien kom ner på jorden och frågade någon annan om vem du är, vad tror du att de hade sagt?
– Att jag är en surfitta. Vet du vad det värsta är för mig? Det är när någon säger att jag är galen. Det är en jättevanlig beskrivning av mig. Så de hade väl sagt att jag är galen, och filterlös, och åsiktsmaskin…men jag är inte galen, jag är en kärring. Och en glad skit.
Varför tror folk att du är så hård?
– Kanske för att jag har behövt vara det. Man får inte riktigt tillfälle att utvecklas när man är kvinna. Om man var på ett sätt när man var 23 hänger det kvar hela livet. Jag tror att det har jättemycket att göra med den destruktiva relationen jag var i, som gjorde mig till en sämre människa och gjorde att jag behandlade folk dåligt. Det är inte en ursäkt, men en förklaring.
Hur var du?
– Han hetsade mig till att vara på ett visst sätt. Jag var mycket taskigare mot folk än jag egentligen är. Mitt psykiska mående var rekord-P. Då är det svårt att vara en bra vän och människa. Man blir väldigt egoistisk av att leva under ständigt hot, vilket är det man gör när man lever i en sån relation. Jag vill inte vara ansiktet utåt för kvinnomisshandel eller buhua mig. Men om det finns nåt jag kan säga som kan förändra nånting hos nån annan så vill jag ju göra det.
Ett annat vanligt ämne i Julia Frändfors poddar är relationen med offentligheten. Hon pratar ofta om att hon vill vara med i ”På spåret”, jobba som programledare, eller få ett större erkännande för sitt arbete.
Det låter i dina poddar som att du har en tudelad relation med offentligheten. Å ena sidan som att du vill befinna dig där, å andra sidan som att det är en plats som sårat dig.
– När jag var liten ville jag vara någon, vem fan som helst. Nån cool i skolan, för det var jag inte. Jag ville ha rika föräldrar, för det hade jag inte. Det förföljde mig när jag flyttade till Stockholm från Göteborg när jag var 20. Jakten fortsatte, jag ville komma in på klubbar. Jag tänkte att det skulle vara som himlen, en massa killar som gillar en, man skulle vara populär, snygg… jag har alltid strävat efter en annan version av mig själv.
Hon funderar ett tag och fortsätter:
– Sen när man väl blir igenkänd känns det helt sjukt. Efter några år blev jag rädd att folk skulle se mig och säga att Julia är fet som en planet eller har smutsiga kläder. Det är narcissistiskt men svårt att komma ifrån. Och jag tycker det är så pinsamt när nån tittar på mig. Har jag snor i näsan, har jag för mycket rouge? Min mamma brukade alltid säga att folk tittar på mig för att jag är så vacker, men om jag hade trott på det hade jag ju varit en galen människa.
Vad är den ultimata lyckan?
– Att ligga i badet och läsa en bok. Höra barnet på nedervåningen. Alla ska vara på samma plats, men inte nödvändigtvis med mig.
Under året ska Julia Frändfors fortsätta att podda.
– Jag har grejer att säga va. Jag tycker så jävla mycket om så jävla mycket. Mitt nästa mål är att få ett fucking erkännande för mitt podderi. Om jag inte får det kommer jag gå i pension. Så får vi se hur jävla kul det är utan mig, säger hon och skrattar.
Vad hade du sagt till nån som ville ge sig in i poddbranschen?
– Usch, gör inte det. Du kommer inte att slå igenom. Nu ÄR det pinsamt att börja. Gå en utbildning istället. Det ska jag göra.
Vadå?
– Jag vill plugga poddproduktion. Det känns som att jag behöver ha papper på vad jag kan, annars kommer jag inte bli anställd. Folk kan sluta lyssna på mina poddar imorgon, så jag är ganska stressad över att få det där pappret.
Hur är det att vara beroende av lyssnarna för att kunna betala hyran?
– Det är en konstant mild panik. För bara några år sen försökte jag hitta ett nio till fem-jobb. Jag hade kris och ville bara ha nån sorts trygghet. Jag sökte så många jobb, personlig assistent, cafébiträde, Arken zoo… att sälja kattsand var typ mitt drömjobb. Men jag fick inget. Alla tycker att det är lite suspekt med en 35-årig kvinna som jobbar med media som söker såna jobb.
Nu ska hon iallafall ge sin in på en ny marknad. Till hösten ska Julia Frändfors släppa en bok. Det ska vara en humoristisk regelbok om utseende, jobb och hur man blir ihop med någon man är kär i.
Har du något exempel på ett råd?
– Man ska radera numret när man träffar en kille. Ingen gillar en tjej som hör av sig.
Var det så du blev ihop med din kille?
– Ja, delvis.
Ser du dig själv som en guru?
– Absolut inte. Men folk vill ofta ha tips och råd av mig av nån jävla anledning. Det är för att jag inte daltar med dem.
Vad hoppas du på framåt?
– Pengar, priser, programledarjobb.
