– Det fanns så mycket att gräva i, förklarar hon.

Vi möts under en paus en vanlig dag i hennes arbetsvardag, som journalist för dagstidningspress. 

Sofie Axelsson berättar att hon valde sin yrkesbana framför allt för att ge de människor som sällan kommer till tals i media en röst.

– Som journalist har du makt. Jag vill använda den makten till att stärka demokratin. Att lyssna till människors berättelser, de som sällan kommer till tals, och föra dem vidare. Det fick mig att vilja bli journalist.

Men nu har hon gjort något annat. I sitt arbete med att granska den svenska skolan finns visserligen den lilla människans röst. Eleverna. Lärarna. Föräldrarna. Men granskningen innefattar också att nagelfara den andra sidan: Ägarna, aktiebolagen, riskkapitalbolagen, politikerna och lobbyisterna. Artikelserien växte till en rad uppmärksammade texter, flera avslöjanden i form av ”scoop” i dagstidningen Dagens ETC där Sofie Axelsson arbetar, men hon ville inte sätta punkt. 

– Jag kände att det inte fanns utrymme nog att berätta om komplexiteten i skolfrågan, så att vem som helst som läser kan förstå hur olika saker hänger ihop.

Mycket har hänt på 30 år, konstaterar hon. Hela 80 procent av alla friskolor drivs numera som aktiebolag. Och 40 procent av alla friskoleelever går i skolor tillhörande de fem största koncernerna: Academedia, Internationella Engelska Skolan, Atvexa, Thorengruppen och Kunskapsskolan. 

Academedia är överlägset störst när det kommer till omsättning. Under 2022 ökades omsättningen med en miljard kronor och ligger nu på 14,3 miljarder kronor.

Sofie Axelsson menar att dessa siffror bör få oss att ifrågasätta friskolelobbyisternas bild. De argumenterar återkommande för att friskolorna bidrar till en ökad valfrihet och mångfald inom skolväsendet. Men hon kallar det i sin bok för en skenbar valfrihet, eftersom ett stort antal skolvarumärken – 175 – ingår i samma koncern, har samma ägare och ofta samma pedagogiska modell.

Håller argumentet att friskolor leder till ökad valfrihet?

– Nej, det gör inte det. Academedia har köpt upp olika mindre verksamheter som hade en genuint egen pedagogik och organisation, men när de går in i koncernen förändras det. Istället blir det en likriktning.

Hon jämför begreppet valfrihet i skolan med ett skynke som döljer hur marknadsskolan leker med våra barn och vår framtid.

 – Jag menar att valfrihetsbegreppet används som ett otroligt positivt begrepp som ingen ”kan” ifrågasätta. Det är svårt att kritisera ett så positivt begrepp, men bakom det finns en annan verklighet.

När friskolereformen klubbades igenom 1992 föreställde sig många att det skulle bildas fler föräldrakooperativ och skolor med speciell pedagogik som Montessoriskolor eller Waldorfskolor. Jag frågar Sofie Axelsson om det hade kunnat bli så – utan en fri etablering av friskolor, att de istället skulle godkännas i respektive kommun, utifrån behov. 

– Det hade troligtvis funnits en betydligt större pedagogisk variation om man inte haft en så fri etableringsmöjlighet som man har idag, där stora koncerner knuffar bort de små friskolorna. Men man kan tillägga att de här skolorna, med egen alternativ pedagogik, redan fanns. Det existerade därför inget problem som behövde lösas. Det fanns dessutom redan möjligheten att byta skola.

Det blev alltså inte en ökad mångfald. Istället fick vi aktiebolag och riskkapitalbolag som ägare av skolor. 

Ett riskkapitalbolags affärsidé är att köpa upp företag och sedan expandera genom att köpa mindre bolag och slå ihop dessa för att öka värdet och så småningom sälja det med vinst. Det är precis vad riskkapitalbolaget EQT, som köpte Academedia, gjorde. Sofie Axelsson förklarar vad det handlar om.

– Bolagen bygger sina köp på att det ska vara gynnsamt att investera, man ska kunna visa upp att vinstuttag kan göras kontinuerligt och visa att värdet stiger på marknaden. Då måste man spara in pengar någonstans. Man tar lite här och var, inte sällan från lärarkostnader. Anställer färre behöriga lärare till lägre löner, färre lärare över huvud taget. Kunskapsskolan har till exempel stora klasser och aulaundervisning för flera klasser samtidigt. De hävdar att det fungerar, men statistiken säger annat, hur det går för eleverna. Man sparar även in på skolgårdar, bibliotek, läromedel, lanserar digital förträfflighet helt enkelt för att det är billigare än fysiska läromedel.

Academedia ensamt omsätter ungefär lika mycket som alla svenska stiftelser och föreningar tillsammans. Koncernen delade mellan 2019 och 2021 ut en halv miljard kronor till sina ägare. 2022 utdelades 185 miljoner kronor och man säger att pengarna fortsatt ska delas ut.

Thorengruppen är en av de skolkoncerner som delar ut mest pengar till sina aktieägare. 2022 delade de ut över tio miljoner, från rekordvinsten 210 miljoner kronor.

 Listan över omsättning och vinster kan göras mycket lång. Vilket det finns en upprördhet över, hos en klar majoritet i befolkningen. Ändå går det inte att uppbåda en politisk majoritet för att förändra. Sofie Axelsson menar att den främsta förklaringen handlar om lobbyism – och svängdörrar.

– När politiker inte går i takt med opinionen så är förklaringen att det finns starka lobbyister som de lyssnar på. En forskare jag intervjuar, Anna Tyllström, pekar på just detta; lobbyisters starka intressen i skolfrågan och svängdörrarna mellan de med ekonomiska intressen och de med politisk makt.

Sofie Axelsson ger exempel:

– Högst upp i den politiska makten har vi nu statsminister Ulf Kristersson. Han har en sommarstuga som han äger tillsammans med en styrelseledamot i skolkoncernen Watma. Lotta Edholm är ny skolminister, hon kommer direkt från styrelsen i en annan skolkoncern. Det finns många exempel på de här relationerna. Och när din kompis har stora intressen av att bevara ett system, tar det emot att förändra.

Skolan borde inte vara en höger- eller vänsterfråga, menar Sofie Axelsson. Lärare, fackförbund och forskare är till mångt och mycket överens om att det krävs stora förändringar för att komma tillrätta med problem som segregation, vinstuttag som dränerar skolan på resurser, skolresultat och skolans likvärdighet. Men idag är frågan för infekterad för att breda politiska överenskommelser ska kunna nås.

– Jag tror att det har att göra med svängdörrarna, jag kan inte se någon annan tydlig förklaring. Även internt inom Moderaterna pratar folk kritiskt om skolsystemet, men utåt drivs en annan linje.

Kan denna hämsko lösas upp – ser du framför dig att blocköverskridande förhandlingar kommer att komma till stånd och vad krävs i så fall för att komma dit?

– Jag tror det. Det krävs samtal mellan alla partier. För högerblocket gäller att släppa på några principer och släppa valfrihetsskynket, inte använda de gamla flosklerna för sakens skull.

Det finns en hel del som upprört Sofie Axelsson under arbetet med boken. Mest upprörande tycker hon det är hur många ignorerar konsekvenserna för de barn som går i kommunala skolor. 

– En bekant sa härom dagen ”mina barns friskola är jättebra!”. Det stämmer säkert, men det finns ett pris, som barn i kommunala skolor betalar. Kommunen har ett ansvar att placera barn. De som inte söker sig till en friskola hamnar automatiskt i en kommunal skola. Om den urholkas ekonomiskt genom att friskolan får fler elever finns det mindre resurser för att satsa på elever som behöver resurserna allra mest, som nyanlända, elever med olika diagnoser, de elever som friskolorna inte vill ha. De får inte neka, men de kan lite snyggt säga att det här inte verkar vara en skola för dina barn, det finns många exempel på att det händer. De kommunala skolorna står med fasta kostnader de inte kan påverka, och eleverna med störst behov får allt mindre resurser. Det gör mig förbannad! 

Tre snabba frågor

Vilka känslor har arbetet med boken väckt i dig?

– Ibland har jag blivit genuint ledsen av att höra elever berätta om sina erfarenheter. De har gått i skolor och inte fått den undervisning de har rätt till. Det påverkar ett helt liv!

Om du var skolminister, vad skulle du göra?

– Jag är journalist som granskar, jag pekar på problem och hoppas att andra smarta människor tar fram lösningarna. Men det jag hoppas på är ett omtag, att alla som fått nys på hur konsekvenserna av dagens struktur påverkar eleverna agerar. Många pratar om gängkriminaliteten, och det finns direkta kopplingar till hur skolan fungerar. Alla borde vilja hitta reella lösliga där lobbyister och miljardärers intressen inte kommer först.

Frågan om skolsystemet är antagligen mer politiskt omdebatterad än någonsin. Varför?

– Den har alltid varit omdebatterad, men det som tillkommit är att man börjat prata mer om konsekvenser som syns. Det är helt enkelt verkligheten som knackar på.