Vi har mött dem flera gånger under de här åren sedan alliansen kom till makten. De enskilda historierna i media om arbetslösa och sjukskrivna som lämnats helt utan ersättning eller med väldigt lite pengar varje månad. En och en har de varit lätta att förklara bort. Det har handlat om det specifika fallet eller så har Försäkringskassan helt enkelt gjort fel.
Men Kent Werne har samlat ihop de här historierna och satt in dem i ett politiskt sammanhang. För att visa på en samhällsförändring på djupet.
– Hur gick det egentligen med dem som skulle lyftas från utanförskap till arbete och innanförskap? Hur blev livet? säger han.
”Inga olycksfall”
Fram träder en bild av människor som har arbetat i 20-30 år och betalat både skatt och till a-kassan för att sedan upptäcka att försäkringarna är ihåliga den dag de behöver dem. A-kassan ger halverad inkomst för en genomsnittlig löntagare, i bästa fall. Sjukpenningen tar plötsligt slut trots att kroppen eller hjärnan fortfarande är sjuk. Du är utförsäkrad för att du har nått den bortre gränsen.
– De här exemplen är inte olycksfall i arbetet. De är resultatet av en mycket medveten ideologisk omvandling av vårt välfärdssystem. Under de här åren har vi steg för steg närmat oss den modell som finns i Storbritannien och USA och som bara med nöd och näppe kan kallas för välfärdsmodell, säger Kent Werne.
Skyddnäten sitter lägre och är glesare, stat och kommun har backat och mer ansvar har lämnats över till individen och familjen. Egentligen borde ingen vara förvånad för statsminister Fredrik Reinfeldt var tydlig i sin regeringsförklaring 2006:
– Enskilda och familjer ska få mer att säga till om och förväntas ta ansvar, för sig själv och för andra, förklarade han, och fortsatte med att ”de offentliga välfärdssystemen är ett komplement till ett samhälle som i högre grad präglas av medmänsklighet, ansvarstagande och idealitet”.
Det innebär en tillbakagång till det samhälle vi en gång lämnade, innan vi byggde upp ett offentligt välfärdssystem för att människor inte skulle vara beroende av sin egen arbetsförmåga, sin familjs goda vilja eller annan välgörenhet. Men varför?
– Det är det jag vill visa i den här boken. Att förändringen har drivits på av högt uppsatta nationalekonomer som Lars Calmfors och Assar Lindbäck, av Svenskt näringsliv och av Moderaterna för att, som de säger, rusta Sverige bättre för tillväxt och sysselsättning i en global värld, säger Kent Werne.
”Diskutera alternativ”
Den här omvandlingens grundidé har varit att det generösa trygghetssystem som vi har haft har överutnyttjats och lett till att människor stannat i sjukförsäkringen eller i a-kassan istället för att söka jobb. Ersättningarna skulle sänkas och villkoren försämras för att människor ska ge sig ut på arbetsmarknaden och konkurrera om jobben. Och då skulle också jobben att bli fler för att lönerna pressas nedåt.
– Men de som drabbas känner sig svikna av samhället. De upplever att det samhällskontrakt som de trodde fanns, att bara man jobbar och sliter så kommer samhället att ta hand om en när man behöver, det gäller inte längre. Och de upplever att det upphävdes ensidigt, de var aldrig med om att bryta det, säger Kent Werne.
I spåren av besvikelsen och frustrationen växer rasismen och främlingsfientligheten.
– När ingen pekar på de egentliga orsakerna till den här förändringen utan när SD och även Moderaterna, i sitt senast utspel om kostnaderna för flyktingmottagingen, istället skyller på invandringen så är det lätt att tänka att ”jag har fått det sämre för att obehöriga har fått del av välfärden”, säger Kent Werne.
Och det är också här som Kent Werne hoppas att hans bok ska få betydelse.
– Jag hoppas att de som själva är drabbade kan läsa boken och se orsakssambanden och kanske rikta sin frustration mot Lars Calmfors, Svenskt näringsliv och Anders Borg istället. Sedan kan vi tillsammans börja diskutera alternativ till den amerikanska modellen för svensk välfärd.
>> Läs ett utdrag ur Kent Wenes bok här.