Debatt: Tom populism när Stockholm testar tunnelbana utan spärrar

När Stockholms trafikregionråd Anton Fendert (MP) nu på test öppnar spärrarna vid Näckrosens tunnelbanestation är det tyvärr mest tom populism. Han vill göra något marginellt positivt för att distrahera från att han skär ner på trafiken och höjer priserna, men utan att behöva göra några egentliga åtaganden. Han är helt enkelt inte beredd att göra tillräckligt stora förändringar för att faktiskt lösa några problem. Spärrfritt i hela systemet hade varit ett steg i rätt riktning, men det är osannolikt att vi får ens det. Politikerna är för fega och sitter fast i gamla lösningar som inte ger resultat.

Det mest sannolika är att testet i Näckrosen utmynnar i en snäv och visionslös ekonomisk kalkyl som stirrar sig blind på antalet som plankar och därför drar slutsatsen att det inte är lönsamt med öppna spärrar. Alltså precis som när SL gjorde ett liknande test vid Slussen för 20 år sedan. Det behövs inga tester. Alla andra nordiska storstäder och ett flertal stora europeiska städer har spärrfria kollektivtrafiksystem. Självklart skulle det fungera här också om bara det politiska modet fanns.

Problemet som måste lösas är att för få åker kollektivt. Det är en katastrof för klimatet och för SL:s ekonomi. Regionpolitikernas lösning på det är att göra nedskärningar och höja priserna. Det har inte fungerat. Därför gör de nu ett halvhjärtat försök att göra kollektivtrafiken mer “attraktiv” genom att öppna spärrarna på en liten station. Det kommer så klart inte göra stor skillnad. Dessutom motverkar politikerna sig själva genom att samtidigt öka antalet kontrollanter. 

Den riktiga lösningen är att göra kollektivtrafiken avgiftsfri.

Om å ena sidan öppna spärrar gör resan lite trevligare så kommer fler kontrollanter å andra sidan att leda till mer kö och stress. Det är alltid vi resenärer som får betala på något sätt. Om det inte är genom biljetter och spärrar så är det genom att bli kontrollerade ännu oftare.

Den riktiga lösningen är att göra kollektivtrafiken avgiftsfri. Kombinerat med fler avgångar och linjer är det vad som behövs för att verkligen göra kollektivtrafiken mer attraktiv och för att göra den klimatomställning som behövs från bilar till kollektivt. Det hade samtidigt varit en enormt viktig ekonomisk rättvisereform.

Ett skattefinansierat SL hade inneburit lägre kostnad för de allra flesta, men även det fåtal höginskomsttagare som fått betala mer drar självklart också nytta av en hållbar stad och ett hållbart klimat. Räcker inte regionen till borde också staten kliva in med medel, som i Tyskland och Österrike. Då hade vi kunnat ha en progressiv finansiering av kollektivtrafiken i hela landet istället för vad vi har nu: ett regressivt system där avgiften är lika hög oavsett inkomst.

Det finns heller ingen anledning att lägga alla kostnader på oss resenärer. Varför betalar inte de arbetsgivare som är beroende av att bussar och tåg slussar anställda till jobbet varje dag? Varför kan stadens fastighetsägare tjäna multum på att tunnelbana och pendeltåg ökar markvärden utan att behöva lätta på kostnaderna för resenärerna? 

I Frankrike finansieras till exempel kollektivtrafiken delvis av en skatt på arbetsgivare som får betala mer ju närmre de ligger kollektivtrafikförbindelser. 

Kapitalet tjänar stort på kollektivtrafiken och borde därför också behöva betala tillbaka till SL.

Det finns alltså lösningar. 

SL:s ekonomiska modell är inte hållbar, och det är inte hållbart för klimatet med kollektivtrafik som både är för dålig och för dyr för att folk faktiskt ska använda den. Den styrande mittenkoalitionen talade om visioner för förändring 2022. Om det var symboliska test likt det i Näckrosen de menade måste vi resenärer pressa dem till mycket mycket mer.