Debatt: "Sju år av skandaler med Lean i Region Skåne"

”Här har vi alltså en metod som med enkla medel skyddar offentlig verksamhet från nyliberala experiment med privatiseringar”, skriver Magnus Pettersson i en debattartikel. Jag vet inte varifrån han har fått sin uppfattning från. Om man läser i den rikhaltiga Lean-litteraturen och ser på hur det används i praktiken får man en helt annan uppfattning. 

Region Skåne skryter på sin hemsida med att de använt Lean Healthcare sedan 2007. Vad det betytt har skåningarna fått se många exempel på. Ett gällde One Stop Breast Clinic som de rödgröna införde 2004 när de hade majoritet i regionen. Det var en öppen mottagning dit patienter kunde gå och redan efter några timmar få besked om de hade cancer eller inte. Det krävdes att en kirurg, en cytolog och en röntgenläkare arbetade tillsammans på kliniken. Dessa specialister uppskattade att samarbeta och få en chans att lära av varandra. Kliniken fick många utmärkelser för sin goda vård. 

Efter att de rödgröna förlorat valet och Lean införts lades kliniken ner. Röntgenavdelningen lades ut på UniLabs som nu har all mammografi. Det bolaget ägs av det medieskygga riskkapitalbolaget Nordic Capital, som är registrerat i skatteparadiset Jersey, och som också äger Capio. I stället för undersökning och diagnos samma dag, anses idag 21 dagar vara bra mål för att få en diagnos. 

Den tidigare sjukhuschefen vid Skånes universitetssjukhus Bent Christensen har sagt i pressen att han är stolt över att ha infört Lean. Han hymlade inte med att Lean skulle bidra med att skära ner kostnaderna med tio procent. 

För oss som bor i Skåne står det klart att de sju åren med Lean inom sjukvården inte har ”ökat nyttan för den som verksamheten är till för”. Skandalerna har kommit slag i slag. Nu senast har 34 läkare på KK i Malmö skrivit att det finns stora problem med arbetsmiljön och patientsäkerheten. Erfaren personal lämnar i stor omfattning. 

Lean som betyder mager på engelska, har sitt ursprung i Toyotas sätt att organisera bilproduktionen och syftar till att via ständig underbemanning skära ner antalet permanent anställda. Det är en variant av New Public Management, som ingår i det nyliberala systemskiftet. NPM talar mycket om kundanpassad flexibilitet men det handlar om likriktning och standardisering. I stort sett handlar det om samma organisationsmodell, vare sig det gäller sjukvård eller posthantering, undervisning eller polisverksamhet. 

Ledarna ska styra och ”våga ta obekväma beslut” om nerskärningar och besparingar.  De anställda beskylls för att vara ineffektiva och förändringsobenägna. Misstroende är kärnan i NPM:s personalpolitik. Attityden är: ni måste kontrolleras in i minsta detalj annars fuskar ni. Det är därför man mäter allt som går att mäta. Man detaljreglerar verksamheten och ger inte utrymme för egna initiativ.  

Man spelar på personalens vilja att prestera bra, men ger dem otillräckliga resurser. Viktig verksamhet som inte finns reglerad beaktas inte. Människor känner sig otillräckliga och bryts ner psykiskt. NPM är en raffinerad form av vuxenmobbning. Även i form av Lean är NPM alltså inte ett skydd mot nyliberalismen som Magnus Pettersson påstår, utan en viktig beståndsdel av den. Att ha Lean som skydd mot nyliberalismen är som att ha bocken som trädgårdsmästare.