Debatt: Fridlys den kvinnliga komikern

Jag sitter i en stuga mitt i skogen. En fjäril landar på min hand och jag konstaterar att det var länge sedan. Kan bara komma ihåg det från barndomen. Inte såg man väl det komma då, att fjärilar skulle bli en raritet?

 Stugans svaga nät tillät med nöd och näppe streaming av EM-fotbollen. Trots att det svenska damlandslaget inte gick så långt vi hade hoppats är jag upprymd. Jag blir så glad när jag ser att svenska folket kollar på fotboll, och inte vilken fotboll som helst, på sin dyra semestertid. Jag blir också upprymd av att lyssna på alla kvinnliga musikfenomen som hela tiden poppar upp och håller sig kvar. Nu har vi också en kvinnlig statsminister. 

Det vore kul att någon gång i framtiden inte behöva sätta ordet kvinnlig framför en framgångsrik person. Men ibland måste man förtydliga. Det gäller särskilt komikerbranschen, och då specifikt standupbranschen. Alla är kanske inte roade av standup, kanske för att man tycker att det skämtas för mycket under bältet. 

Innehållslösa sexskämt är oftast en nybörjarfälla, som både tjejer och killar kan hamna i till en början. Det brukar gå över om man slipar sina skämt duktigt och framför allt lyssnar på andra komiker. För detta krävs tusentals timmar på standupklubbar. 

Tycka vad man vill om huruvida standup är en konstart eller inte, men den är utan tvivel en grundskola för humor­underhållning i sin helhet. Standupkomiker går vidare, blir programledare, skriver och deltar i humorprogram och får sedan kanske till och med roller i humor­serier och komedier.

Standupbranschen har idag en fördelning på cirka 20 procent kvinnor och 80 procent män. Det är i bästa fall så fördelningen ser ut en standupkväll, men tyvärr väldigt sällan.

Men kvinnor är ju inte roliga. Eller? Jag har varit i den här branschen i åtta år och jag kan konstatera att det har blivit ett ­axiom. Det skämtas om det (även vi kvinnor skämtar om det, kanske för att bearbeta) men det är ju ­uppenbart att det påverkar bokningarna på klubbarna. Inte minst gör det att publiken går miste om väldigt begåvade komiker för att de ger upp. Om ett barn, redan i förskoleklass får reda på att det är dåligt, vad händer då med det barnets fortsatta skolgång? 

Kvinnliga musiker får numera tillgång till fler studior och många startar egna skivbolag. Kvinnliga fotbollsspelare får tillgång till fler träningshallar och arenor. Hur ser det ut på den mest kända repklubblokalen för standup en torsdagskväll i Stockholm? Kom ned och kolla, om ni orkar.

För ett tag sedan skrevs det förhållningsregler för stand­up­-klubbar, Code of conduct. Det blev en katastrof, mycket på grund av att det skrevs totalt över huvudet på alla komiker. Det landade istället direkt i knät på ägarna till de större klubbarna. De tyckte det var en utmärkt idé och kunde inte bärga sig att få sitta i morgonsoffor och få sina backdrops i tidningsartiklar. Det största felsteget med det projektet var att man inte tog tag i elefanten i rummet. Det var de kvinnliga komikerna det främst handlade om. Men där det, mycket inlindat togs upp, var det som vanligt angående tafs, kladd och för långa och ofrivilliga kramar. 

Jag säger absolut inte att detta är en viktig sak, men tack vare metoo har vi i alla fall fått upp problemet på bordet. Nu är det hög tid att ta ett steg till. Att ta tag i problemet med det utfrysta barn­et som inte orkar gå till gratis­klubbar, med 95 procent snubbar, utan istället bokar av i sista stund för att det blir för jobbigt att som ensam tjej sitta och vänta på sin tur och sedan inte få delta i ryggdunkandet efteråt. Men hur ska hon kunna få lära sig något om hon hela tiden skolkar?

Kvinnor inom branschen har fullt upp att administrera feminismen, precis som jag gjort när jag skrivit det här, istället för att skriva material. Det har gjorts otaliga projekt för att lyfta kvinnor i branschen, men om man inte tar tag i grundproblemet händer inget. Med dålig input blir det snart en väldigt dålig output. Även om man i underhållningsvärlden inte ser det just nu, så kan det mycket väl bli så.

Fjärilar är redan på utdöende, men jag hoppas att inte den kvinnliga komikern är på väg mot samma öde. Tro mig, vi behövs, inte minst för publiken, så fridlys oss gärna.

Nu undrar ni kanske hur det gick för ”the good guys”-klubb­ägarna, som så var så raska på att skriva på Code of Conduct? De slår nya rekord i att utesluta kvinnor.