Debatt: Fjellner saknar tydliga argument för ISDS

Christofer Fjellner gör debatten om TTIP och den omdiskuterade tvist­lösnings­mekanismen ISDS en rejäl otjänst när hans huvud­sakliga argument är att kritikerna är konspirations­teoretiker, skriver Rikard Allvin och Markus Larsson i en debattreplik.

Det är ord och inga visor när Moderaternas EU-parlamentariker Christofer Fjellner likställer kritik mot tvistlösningsmekanismen ISDS med att motsätta sig en fungerande rättsordning. Vi menar att det är ett stort misstag att så kategoriskt avfärda den högst seriösa kritik som framförts mot ISDS.

Visst är det lätt att anklaga meningsmotståndare för att sprida myter. Christofer Fjellner borde veta, eftersom han argumenterade på ett närmast identiskt sätt kring det kontroversiella Acta-avtalet. Acta, som med rätta kritiserades för att hota medborgerliga rättigheter. Det stoppades sedermera av EU-parlamentet i en omröstning där inte ens Christofer Fjellner själv kunde med att rösta för avtalet. Då, som nu, bemötte Fjellner kritiken med epitet som ”mytbildning” och ”konspirationsteorier”. Lika lite som det var sant om Acta-avtalet då, är det sant om TTIP-avtalet nu.

Den genomgång vi gjort i vår rapport om TTIP för Cogitos och Katalys räkning finner nämligen att många av farhågorna kring ISDS är befogade. Mekanismen har använts allt mer frekvent de senaste åren som ett verktyg för att indirekt utmana lagstiftning som syftar till att skydda miljö eller folkhälsa. Kritiken kommer inte bara från miljörörelsen och fackligt håll, utan även drygt tvåhundra forskare i juridik har kritiserat mekanismen för att urholka den nationella suveräniteten. I vår rapport (som du kan läsa här) sammanställs resultat från ett stort antal studier rörande bland annat ISDS. Det finns seriösa institutioner som pekar på att fördelarna överväger med ISDS men flertalet källor vi gått igenom menar att nackdelarna är långt fler.

I vår mening lyckas inte Christofer Fjellner få fram några tydliga argument till varför ISDS behövs mellan rättsstater som USA och EU:s medlemsländer. De få EU-länder med jämförelsevis lägre grad av oberoende rättssystem har redan ISDS-avtal med USA, utan att detta inneburit någon nämnvärd påverkan på investeringsflödena. Mängden investeringar mellan EU och USA är redan idag enorm, och i den bemärkelsen är det svårt att påstå att det skydd mot expropriering som existerar via nationell lagstiftning inte skulle vara tillräckligt. Det finns helt enkelt ytterst få argument till stöd för att ISDS, ett system som genom att endast investerare kan stämma frångår likhetsprincipen, skulle erbjuda ett mer rättssäkert alternativ än nationella domstolar. Man kan mycket väl, vilket vår rapport visar, vara intresserad av ett investerings- och frihandelsavtal mellan EU och USA utan att för den skull vilja krydda det med ett såpass omfattande investeringsskydd.

Fjellner nämner Phillip Morris stämningsansökan mot Australien men avfärdar kritiken mot fallet eftersom det ännu inte är avgjort. Vi kan bara krasst konstatera att Fjellner inte verkar ha läst vår rapport, där vi nämner hur Nya Zeeland – som ett resultat av stämningen mot Australien – valde att avvakta med att införa en liknande tobakslagstiftning av rädsla för att bli stämda. Bara hotet om en stämning stoppade i det fallet lagstiftning som skulle minska rökningen bland unga, och däribland ett beroende som i många fall leder till döden.

Ambitionen med vår rapport var att skapa förutsättningar för en mer nyanserad och faktabaserad debatt om såväl TTIP som den omdiskuterade tvistlösningsmekanismen ISDS. Christofer Fjellner gör en sådan debatt en rejäl otjänst när hans huvudsakliga argument är att kritikerna är konspirationsteoretiker. Mycket riktigt finns det nära 3000 investeringsavtal med ISDS idag, men ytterst få av dessa är jämförbara med TTIP-avtalet. TTIP skulle, tillsammans med avtal som CETA och TPP, mer än fördubbla mängden investeringsflöden som är föremål för ISDS. Frågan handlar alltså inte om huruvida vi skall lägga ett nytt avtal till befintliga 3 000, utan om huruvida vi kraftigt vill expandera och cementera ett system som av mer än 200 sakkunniga akademiker utmålats som ett hot mot nationellt självbestämmande. Det är en debatt som bör tas på största allvar.