Debatt: Både kön och klass är viktigt – därför väljer vi Fi

"Arbetarklassen i dagens Sverige utgörs av framför allt kvinnor, rasifierade personer och personer med funktionsnedsättning. Att klassperspektivet är genomgående i vår politik, blir uppenbart för den som sätter sig in i den", skriver tre företrädare för Fi i en replik.

Vi uppskattar Rossana Dinamarcas och Martina Skraks erkännande av Fi som en legitim politisk aktör i debatten som följde på Göran Greiders ledare (ETC 9/4) där han argumenterar om det otaktiska i att rösta på Fi. Men vi känner oss manade att möta Dinamarcas och Skraks osynliggörande av klassperspektivet i Fi:s politik.

Den feministiska ideologi som vår politik bygger på är intersektionell. Det innebär att vi förutom att synliggöra könsojämlikheter, även synliggör ojämlikheter grundade i könsidentitet, sexuell läggning, funktionalitet, ras/etnicitet, religion/trosuppfattning, medborgarskap, ålder – och klass.

Detta perspektiv handlar om att olika maktstrukturer i samhället många gånger är sammanvävda. De som utgör arbetarklassen i dagens Sverige är till exempel framför allt kvinnor, rasifierade personer och personer med funktionsnedsättning. Att klassperspektivet är genomgående i vår politik, blir uppenbart för den som sätter sig in i den. Vi kommer att låta bli att förkovra oss i exempel och istället diskutera skillnaderna i våra ideologier, som denna diskussion egentligen bottnar i. För oss innebär feministisk politik att sätta mänskliga rättigheter främst och därmed att alla politiska beslut, inklusive ekonomin, utvecklas utifrån dessa. Detta är en av de stora skillnaderna mellan V och Fi.

För Fi är det en självklarhet att politiken skall ansvara för den omfördelning som kommer att leda till jämlikhet. Med ett feministiskt förhållningssätt utgör välfärden ett verktyg för att bygga ett demokratiskt samhälle fritt från diskriminering, våld och exploatering av miljö, djur och människor – exploatering som oftast sker utifrån kapitalistiska motiv. Vår feministiska politik tar tydligt avstånd från rådande konkurrens- och dominanstänk, och syftar vidare till att motverka ohållbar konsumtion och produktion – på ett individuellt såväl som globalt plan.

Skrak och Dinamarca skriver att ”V är garanten för en heltäckande feministisk politik. En feminism som inte bara utmanar patriarkatet utan också kapitalismen.” Men hur går detta ihop med att Vänsterpartiet understödjer militär upprustning, vilket innebär att stödja en kapitalistisk och patriarkal krigsindustri? Detta är varken en trovärdig eller heltäckande feministisk politik, enligt oss.

Fi vill ha ett skifte i säkerhetspolitiken. Vi vill ha en säkerhetspolitik som tar sig an osäkerheten som människor upplever i sin vardag; våld och trakasserier mot kvinnor, hbtq-personer, afrosvenskar, romer, muslimer och andra som drabbas av hatbrott. Vi vill använda alla de miljarder som årligen satsas på försvaret till att istället säkra alla människor frihet från våld, både i Sverige och i världen. Vi vill stoppa vapenexporten och ställa om till civil produktion. Ett jämlikt samhälle kräver också ett tydligt antirasistiskt perspektiv. Vi vill öppna gränserna, ge uppehållstillstånd till alla papperslösa och skapa lagliga vägar in i Europa. Men Vänsterpartiet håller fast vid att Sverige ska ha reglerad invandring.

Dinamarca och Skrak avslutar med att Vänsterpartiet aldrig kommer sätta sig vid makten tillsammans med borgerliga partier. Det kommer inte Feministiskt initiativ heller. Vår roll är att vara en oberoende opposition till båda blocken. Oavsett om det blir moderater eller socialdemokrater som bildar regering så behövs en självständig feministisk röst som sätter frågor om mänskliga rättigheter högst upp på agendan.

Sissela Nordling Blanco, talesperson för Fi, riksdagskandidat

Julia Bahner, Fi, kandidat till riksdagen och Göteborgs kommunfullmäktige

Katerin Mendez, Fi, kandidat till riksdagen och Malmö kommunfullmäktige