Mineralavtalet blev inte det avtal USA:s president Donald Trump önskade – en ”återbetalning” på 500 miljarder dollar för USA:s militära stöd till Ukraina. Inte heller blev det några säkerhetsgarantier, som Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj önskade. Det som står i avtalet är att USA ”stöttar Ukrainas ansträngningar att erhålla säkerhetsgarantier som behövs för att skapa varaktig fred.”
– Det var ju ett kolonialt beteende från USA, att kräva 500 miljarder och att som USA:s finansminister kräva att avtalet skulle skrivas under på en timme när han var i Kiev. Det finns fortfarande några element av det koloniala, men det är mycket, mycket bättre, säger Jan Hallenberg, forskare vid Utrikespolitiska institutet och expert på USA:s utrikes-och säkerhetspolitik.
Avtalet kallas nu en gemensam fond, där USA ska få rätt att utvinna ovanliga mineraler från ukrainsk mark. Det Ukraina kan vänta sig att få tillbaka är årliga investeringar i återuppbyggandet av landet. Hur stora dessa investeringar ska vara framgår inte. Det är i avtalet också ovisst om hur det är tänkt att Ukraina ska få tillbaka den ryskockuperade marken, där den största delen av dessa mineraler finns att utvinna.
– Min fru är expert på EU och hon brukar tala om oklarhetens strategi. Man måste ha ett avtal som handlar om ungefär det som man har tänkt sig. Men det är väldigt oklart vad som egentligen blir följden av det hela.
Gräva upp pengar
Avtalet liknar ändå inget annat avtal i modern tid, enligt Jan Hallenberg.
– Västerländska stater brukar inte ägna sig åt sånt här efter 1945. USA får ett potentiellt stort inflytande över Ukrainas utveckling. Exakt hur det kommer användas vet vi inte. Men själva premissen är påtryckningar på Ukraina som en svagare part.
Samtidigt rapporterar flera medier att de mineraler som Ukraina har tillgång till är mycket svåra att både nå fram till och att utvinna.
– Folk tror att man stoppar en spade i jorden och gräver upp pengar. Vi har arbetat med det här projektet i fem eller sex år. Med investeringar kan vi börja produktionen 2028, säger Denys Alyoshin, UkrLithiumMinings strategichef, till The Guardian.
Men för att överhuvudtaget kunna börja utvinna fyndigheterna och bygga gruvor behöver det finnas stabilitet i området och att minor rensas bort.
– Det är en väldigt långsiktig satsning. Och jag vet inte hur mycket Trump begriper det. Men han kommer alltid att säga att man nått en oerhörd framgång för USA:s del, säger Jan Hallenberg.
En teater för medborgarna
”Vi ska få tillbaka våra pengar” har Trump upprepat den senaste veckan. Men strategin bakom avtalet skulle också kunna handla om symbolik – att de amerikanska medborgarna ska tro att Trump har förmågan att kräva tillbaka pengar.
– Vi har en president som har ett förhållningssätt till sanningen som är ganska problematiskt, om man uttrycker det synnerligt milt. Det här är performativ politik. Man spelar upp en teater för medborgarna och omvärlden.
Trump sa senast på onsdagen att säkerhetsgarantierna ska komma från Europa och inte USA. I samma andetag sa han att avtalet i sig är en slags säkerhetsgaranti eftersom ingen kommer vilja ”bråka” i området när USA är där. Skulle säkerhetsgarantierna helt läggas över på Europa skulle Ukraina hamna i en mycket svår situation.
– I praktiken så blir inte det en trovärdig avskräckning mot ryssarna. Det är bara amerikanerna som ryssarna är riktigt rädda för, säger Jan Hallenberg.
Zelenskyj kommer troligen ta upp frågan kring säkerhetsgarantier ännu en gång på fredagen när han ska möta Trump i Washington.
– Men hur framgångsrik han blir det vet jag inte. Ibland antyder Trump att han ska backa upp européerna. Vad betyder det då? Och i vilken form ska han göra det? Det vet vi inte, säger Jan Hallenberg.
Så har Ukraina något annat val än att signera avtalet?
– Nej, det vore katastrof. Det är politiskt omöjligt.
