Hon är ensamstående mamma till Rubén, 24 år och Susana, 8. Sedan mars bor de i en lägenhet i ett område i Sants utanför Barcelona som stod tom och som de fick hjälp av en frivilligorganisation att ockupera.

– Jag visste inte riktigt hur det fungerade men jag var desperat och visste inte vart jag skulle ta vägen. De hjälpte mig att ta mig in och så, sen måste man vänta 48 timmar och hoppas att inte ägaren märker – och då kan man byta lås och dra el, säger Rosalía Castaños.

Det är så det fungerar: Om fastighetsägaren upptäcker intrånget de första dygnen kan de ringa polisen och få ockupanterna utkastade. Men hinner ockupanterna flytta in med eget bohag – möbler, kläder och tillhörigheter  – då inleds en lång och kostsam juridisk process innan en vräkning kan genomföras inom lagens ramar.

Tomma semesterlägenheter

Mer än 3,4 miljoner bostäder stod tomma i Spanien 2020, enligt den spanska bostadsportalen Idealista. Det innebär att en tredjedel av det tomma bostadsbeståndet i Europa finns i Spanien. Många är semesterbostäder efter byggboomen i början av 2000-talet, som efter den ekonomiska kraschen 2007 lämnades tomma utan avsikt att hyras ut. Under pandemin med reserestriktioner stod ännu fler semesterbostäder tomma – även de som används av sina ägare. Samtidigt skenade den ekonomiskt utsattheten i landet. Den redan omfattande ockupationen av bostäder ökade med 2,7 procent 2020.

De flesta tomma bostäder – 70 procent av beståndet – ägs av bankerna, enligt forskningsinstitutet Institut Cerdà. Folk som tagit huslån har inte kunnat betala varpå bankerna har tagit över husen. Åren efter kraschen, i början av tiotalet, rörde det sig om tiotusentals bankövertaganden om året. Ibland skedde vräkningarna lugnt men ofta med stora polisinsatser. Bilder på gråtande pensionärer som bars ut ur sina hem blev vanliga i medierna. Ockupationsrörelsen växte. Både av behov och av ideologiska skäl – i protest mot bankernas agerande med regeringens understöd.

Hjälp från organisationer

Coronakrisen har nu drabbat Spanien hårt – och bankövertaganden av bostäder har på kort tid fördubblats. Vänsterregeringen har infört vräkningsstopp men vräkningar har ändå skett i perioder.

Enligt Spaniens nationella domstolsmyndighet, Consejo general del Poder Judicial, har rättsprocesserna angående uteblivna huslån nästan fördubblats jämfört med före pandemin: 128 familjer om dagen förlorar sitt hem.

– Den verkliga krisen är bostadslösheten, en mänsklig rättighet, säger Isabel Mateos, aktiv i gruppen PAH Plataforma de Afectados por la Hipoteca (Plattform för huslånsdrabbade) i Jaén i södra Spanien.

Hon räknar upp fall efter fall: Pensionärer som inte kan betala sin banklån och unga par med barn som kastas ut på gatan för att de inte betalar hyran. Sjuka och funktionshindrade människor i nöd som blir bostadslösa, personer som deras organisation PAH har lyckats fixa bostad åt – ibland genom att stoppa en vräkning juridiskt, ibland genom ockupation. Grannar och religiösa hjälporganisationer som Cáritas hjälper till att renovera och möblera övergivna bostäder, i strid med lagen.

– Vänsterregeringen har gjort vissa förbättringar och vräkningstoppen har varit bra. Men de gör inte tillräckligt, de måsta reglera hyrorna, bygga bostäder, skapa fler sociala bostäder, säger Isabel Mateos.

Spanien är ett av de länder i EU med lägst antal sociala bostäder.

Anlitar kampsportare

Eftersom rättsprocesser är långsamma och dyra har nu privata firmor bestående av starka och hotfulla män, som agerar precis inom lagens gränser, börjat tvinga folk ur bostäderna med hot. ”98 procent succé” lovar firman Fuera Okupas (Ut, ockupanter). Och frustrerade fastighetsägare anlitar dem som aldrig förr.

– Mina anställda är boxare eller proffs i andra kampsporter. Vi drog igång för tre år sedan och nu får vi kanske 150 samtal i veckan. De flesta beställningar gäller folk som inte betalar hyran men i kanske 25 procent av fallen är det olagliga ockupanter, säger ägaren Jorge Fe.

För 35 000 kronor åker en grupp av hans män hem till de ockuperade bostäderna och ”talar ockupanterna till rätta”.

– Det är inga snyft­historier. Det finns kriminella gäng som satt i system att ­ockupera ­lägenheter. De vill ofta ha ­pengar för att flytta och det ­brukar de få. Vi brukar erbjuda en deal, att acceptera några tusen euro och dra. Underförstått att om de tar pengarna och inte accepterar dealen, ja så åker de ut med huvudet före, säger Jorge Fe.

Ibland, medger han, är det dock familjer och ekonomiskt utsatta som hans företag får ”hantera”.

– Ja, då brukar det vara smidigare. Då behöver vi inte använda musklerna, säger Jorge Fe utan att medge att de någonsin använder våld.

Rosalía Castañera säger att hon är rädd att ägaren skickar en liknande firma hem till henne.

– För barnens skull.  Vi är inga gangsters. Vi behöver bara ha någonstans att bo, säger Rosalía Castañera.