Det är även finansministern Rishi Sunaks första budget. Sunak har bara suttit som finansminister i knappt fyra veckor, eftersom hans företrädare Sajid Javid sade upp sig i februari efter påtryckningar från premiärminister Boris Johnson. Pressen på Sunaks budget är också ovanligt hård. Det är den första budgeten sedan konservativa Tories vann majoritet i parlamentet med högt flygande löften om satsningar på allt från sjukvården till infrastrukturen i norra England.

Fackförbundet Unison, som organiserar över 1,3 miljoner människor inom offentliga tjänster, följer utvecklingen kring budgetarbetet noga.

– Nu har det vi haft ett decennium med nedskärningspolitik sedan finanskraschen. Jag vill gärna se en budget där finansministern är expansiv i satsningar på offentliga tjänster och infrastruktur. Under det här decenniet har lönerna heller inte matchat inflationen, så våra medlemmar har det idag sämre ställt med ungefär 15–18 procent jämfört med 2010, säger Sampson Low, policychef för fackföreningen Unison.

Pressad omsorgssektor

Han konstaterar att de som tjänar bäst har klarat sig fint de senaste åren, men samtidigt har den mindre välbetalda delen av arbetsmarknaden blivit mycket beroende av minimilöner och skatterabatter.

Inför valet i december pratade Tories partiledare, premiärminister Boris Johnson, mycket om den brittiska sjukvården. 50 000 sjuksköterskor skulle tillkomma om de vann valet, lovade Johnson bland annat.

– Vi kommer absolut att leta efter punkter som visar att kampanjretoriken om satsningar på sjukvården backas upp i budgeten. Men vi håller även koll på några andra frågor som har haft lägre profil i debatten. Bland annat har de som arbetar inom lokala myndigheter fått mycket mindre pengar de senaste åren, säger Sampson Low.

Han menar att en av de största bortglömda frågorna handlar om omsorgssektorn.

– Omsorgssektorn är extremt pressad, både när det gäller pengar och tid. Ibland får personalen inte betalt för resor mellan olika patienter och 90 procent av den sociala omsorgen utförs nu antingen av privata företag eller av frivilliga. När finansieringen har minskat har de privata företagen även hittat andra sätt att spara pengar, vilket har inneburit att de som arbetar för dem har blivit otroligt pressade.

Hoppas på klimatsatsningar

Sampson Low säger också att Unison har medlemmar som arbetar inom energisektorn och hoppas på satsningar som går i linje med kampen mot klimathotet.

– Det är viktigt för oss att se satsningar på att möta klimatmålen och långsiktig planering för energiinfrastrukturen. Storbritannien jobbar på att fasa ut kolkraft och investerar i stället i vindkraft. Det är bra, men problemet för oss är att teknologin och materialet för vindkraften produceras utomlands och importeras. Bisarrt nog har vi alltså expanderat vindkraften samtidigt som vi har fått färre jobb inom förnybar energi.

Problemet som den brittiska regeringen måste hantera är att det inte finns en inhemsk industri som arbetar med förnybart, enligt Low.

– Politiker pratar ofta och gärna om gröna jobb som någonting som bara uppstår. Så ligger det bevisligen inte till.

Avgörande för EU-förhållandet

Att dagens budget kommer vid en känslig punkt i brexitprocessen är inte heller någonting som går Unison förbi.

– Vi kommer noggrant att analysera vad den här budgeten säger om framtiden när det gäller hur våra regler harmoniseras med EU. Vi är rädda att regeringen kan komma att försöka sluta ett frihandelsavtal med EU som låter dem sänka standarden. Vi kan mycket väl få en fingervisning nu om huruvida vi kommer att fortsätta ha ett nära förhållande med EU och bibehålla liknande regler eller om det kommer att ske en massa avregleringar.

När det gäller förhållandet med EU är Sampson Low även mycket intresserad av hur den brittiska ekonomin kommer att hantera förhållandet med Irland. Han ser även potentiella fördelar för Unisons medlemmar, om regeringen till exempel inför regler som uppmuntrar till köp av brittiska produkter.

– Samtidigt har vi ungefär 60 000 medlemmar som är EU-medborgare och som främst jobbar inom hälsa och omsorg. Vi är otroligt medvetna om att deras rättigheter och rörelsefrihet kan påverkas på ett sätt som även drabbar deras familjer. Hårda regler för migration kan så klart också göra att vi får brist i flera yrkesgrupper.

Sammantaget bedömer han att det här antagligen är den mest instabila tiden någonsin för Storbritannien.

– Vi står vid ett vägskäl. Vad kommer att hända med förhållandet med EU, kommer vi att få se ett slut på nedskärningspolitiken, kan Boris Johnson leverera sina vallöften?