KOM TILL BOKMASSAN!
ETC och Leopard arrangerar 29 och 30 september Bokmassan (Heden, Göteborg). Massa författare, massa böcker – och inga högerextremister.
Här hittar du all information om evenemanget.
Knappt två månader senare, den 3 februari, kom ledarna för EU:s medlemsstater överens om att att stärka Libyens kustbevakning för att stoppa migranter från att lämna Libyen.
– Det är ett bra resultat. Vi ska bryta människosmugglingen och vi ska rädda liv här på Medelhavet, sa Sveriges statsminister Stefan Löfven efter mötet, med tillägget:
– Alla lösningar ska naturligtvis göras i enlighet med internationell rätt.
Stödjer Italiens strategi
Fyra månader senare beslutade EU:s migrationsministrar att skicka över 400 miljoner kronor till en av Libyens regeringar för att fördjupa flyktingstoppar-samarbetet. Dessutom gav EU stöd till Italiens nya strategi, styrd av inrikesminister Marco Minniti.
– Det var nog ett viktigt besked för den italienske ministern som ska åka till Libyen om bara någon vecka. Han ville veta att han då kan erbjuda ett ökat stöd, sa Sveriges dåvarande migrationsminister Morgan Johansson till Sveriges Radio.
Med EU i ryggen har Marco Minniti gjort hemliga överenskommelser med beväpnade grupper i nordvästra Libyen, som sedan mitten av juli har stoppat migranter från att lämna kusten. Det berättar Mattia Toaldo, expert på samarbetet mellan EU och Libyen vid tankesmedjan European Council on Foreign Relations.
Italien har också stoppat de flesta räddningsbåtar som hjälporganisationer haft utanför Libyens kust. Istället har Italien skickat skepp för att ytterligare stärka den libyska kustbevakningens jakt på migranter.
Ingen kritik från Sverige
Att Sverige stödjer EU:s och Italiens samarbete med Libyen kan mot denna bakgrund te sig märkligt.
Heléne Fritzon, nytillträdd migrationsminister, uttrycker ingen kritik mot EU:s arbete:
– Vi måste vara en del av Europas insatser för att – med kunskap och expertis och vara på plats och allt det där – jobba med en förståelse för hur de mänskliga rättigheterna ska beaktas, och sedan måste man också långsiktigt bekämpa grundorsakerna till varför man har en ofrivillig migration, säger hon till Dagens ETC.
Lisa Pelling, statsvetare, utredningschef på tankesmedjan Arena idé och tidigare politiskt sakkunnig på utrikesdepartementet, tror att den svenska regeringen vill visa EU att de ställer upp, inte minst i att bistå Italien som de senaste åren tagit emot flest migranter i EU.
– Jag tror också att Sverige kan göra det nu för att de upplever att det fortfarande är otydligt exakt hur det ska gå till. Det finns fortfarande någon slags idé om att det här skulle kunna vara ett system som fungerar med tillräckliga mekanismer för att kontrollera att inga övergrepp sker, säger Lisa Pelling.
EU firar framgångarna
Sedan mitten av juli har antalet människor som lyckats ta sig från Libyen till Italien minskat drastiskt. På EU:s ministermöte den 14 september firades framgångarna.
– Vi kommer att ha en diskussion om hur vi ska få den här framgångshistorien att fortsätta, sa Estlands inrikesminister Andres Anvelt inför mötet med EU-ministrarna.
Samtidigt som EU firar ”framgångshistorien” finns en obesvarad fråga som de inte levererat något svar på: Vad händer med de över tio tusen migranter som hittills i år har fångats av Libyens kustbevakning? Eller med de som hindras att lämna Libyen av beväpnade grupper?
Ingen i EU tycks veta, inte heller Sveriges migrationsminister.
– Det ska jag inte säga att jag vet på rak arm, säger Heléne Fritzon när Dagens ETC intervjuar henne dagen innan ministermötet.
Är det ett problem att du inte vet det?
– För att kunna ge dig ett rakt svar så måste jag gå tillbaka till våra dokument och se vilken uppföljning vi har fått, säger Fritzon och ber att få återkomma med besked – vilket hon inte gör.
Brott mot folkrätten
Rapporter om fasorna som möter migranterna i Libyen har avlöst varandra det senaste året. Veckan innan EU:s ministermöte gjorde FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, Zeid Ra’ad al-Hussein, ett uttalande om att situationen blir allt värre. ”Anklagelser väller in långt snabbare än vår möjlighet att verifiera dem. Rapporter om kroppar i öknen, i skogen, på stränderna. När FN kontaktar människorättspersonal vid bårhus i olika städer klagar de på att de inte har plats för alla kroppar.”
Zeid Ra’ad al-Hussein påpekade dessutom att FN bara får rapporter från de minst farliga delarna av landet. ”Vi kan bara gissa hur utbredda övergreppen mot migranter är på andra gömda ställen, utom räckhåll från lag och rätt.”
FN-rapporten fastställer att EU:s strategi att hindra migranter från att lämna Libyen ”är ett klart brott mot principen om non-refoulement, den internationella rättens förbud mot återsändande till en plats där det finns risk för förföljelse.”
Heléne Fritzon svarar inte på frågan om hon delar bedömningen. Hon ber att få återkomma efter att hon samma eftermiddag ska träffa FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter. Därefter meddelar hon skriftligt att:
”EU arbetar aktivt med att förbättra migranters och flyktingars situation i Libyen och förhindra att fler människor mister livet på färden över Medelhavet, samt motverka människosmuggling och människohandel.”
