De accelererande demonstrationerna i Hongkong har pågått sedan början av juni, och båda sidorna – demonstranterna och
kravallpolisen – har blivit allt hårdare gentemot sina motståndare. De tuffaste av demonstranterna, de som ryker ihop först med polisen och backar sist, är de vid frontlinjen.
Wai Shing Cheng är en av dem. Kortklippt, kraftigt byggd och med naturfärgad tajt t-shirt, ser han ut som om han kom direkt från armén. Allt eftersom kinesiska trupper ökar sin närvaro och spänner musklerna – med militärövningar längs Hongkongs gräns, så ser många Hongkongbor sin kantonesiska kultur och framtid hotad av jätten. Allt eftersom veckorna går med nya protester, så blir deltagarna allt mer välorganiserade och backar inte för att använda våld.
Trots att Wai Shing Cheng har spenderat över två år i fängelse för deltagande i tidigare års demonstrationer, hindrar det inte honom från att åter igen stå bakom barrikaderna.
”Vi är mer civiliserade”
Förutom att gå i täten vid protesterna, filmar Wai ”polisens brutalitet och övergrepp” och lägger ut klippen på sociala medier genom mediekanalen Resistance live media. Trots att han vägrar att ge upp kampen om ett fritt Hongkong, är han medveten om att framtiden inte ser särskilt ljus ut.
Är du rädd för vad som händer?
–Självklart. Det rör sig om tusentals poliser som använder batonger och våld mot oss, säger Wai.
Han beskriver det som händer i Hongkong som ”en kulturell kinesisk invasion likande det som sker i Tibet och många länder”.
– Vi måste försvara vår kultur. Hankineserna är inte som oss. Vi är mer civiliserade, men de behandlar oss som om vi vore under dem, fortsätter Wai.
Blicken är fäst i golvet, och på frågan om hur framtiden ser ut för Hongkong suckar han utdraget.
–Vi har redan förlorat. Kina kommer ta över, säger Wai och ger exempel på en långsam övergång – genom att många fastlandskineser åker till Hongkong och föder barn – vilket automatiskt ger barnen uppehållstillstånd, fri utbildning och visumfria resor till en rad länder, som barnen inte hade fått i Kina.
Det har lett till att många gravida kinesiska mödrar nu korsar gränsen för att föda.
Wai säger att Hongkongborna har fått nog.
– Jag kommer att kämpa till slutet, säger Wai, som tror att riktade terroristattacker kan bli ett möjligt scenario i framtidens Hongkong.
Han kan även tänka sig att hjälpa till att sätta upp motståndsrörelser i andra länder, där aktivister från till exempel Hongkong och Taiwan motarbetar Kina från olika håll.
–Vi kan inte låta kommunismen sprida sig över världen. Då blir det ett övervakningssamhälle, utan mänskliga känslor, där invånarna är som robotar som styrs och belönas genom poängsystem.
Tvingas stänga ner
Varje år flyttar även allt fler fastlandskineser permanent till Hongkong. Sedan 1997 har 1,5 miljoner kineser flyttat hit, och utgör en femtedel av befolkningen – och inom tio år beräknas ytterligare en miljon kineser kalla staden sitt hem. Många köper även upp fastigheter och företag, vilket leder till prisökningar – som konkurrerar ut lokalborna.
Kent Wong driver en nudelrestaurang nära gränsen till Kina och berättar att hyrorna har exploderat, och de flesta lokala företagen har fått stänga ner – när fastlandskineser på sistone har köpt upp fastigheterna. Många av Kents vänner, som har deltagit i protesterna, har blivit arresterade när de korsat gränsen, sedan polisen hittat bilder som kan sammankopplas med protesterna i demonstranternas telefoner. Kent, som också deltagit i protesterna – vågar inte längre att åka till Kina: ”Det har jag slutat göra” säger han.
– Jag är rädd när jag tänker på hur Kina tar över mer och mer, och vi samtidigt inte kan stoppa dem.
Tvingas stänga ner
Kent säger att det bara är en tidsfråga innan han också kommer få stänga ner sin restaurang, precis som de flesta av hans grannar redan har gjort.
– Min månadshyra har stigit från 8 000 Hongkongdollar (cirka 10 000 kronor) till 50 000 (över 60 000 kronor) på sistone, sedan kineser köper upp fastigheterna.
– Jag jobbar varje dag men det är på gränsen vad jag kan betala, säger han.
Kent förklarar att kulturerna mellan fastlandskineserna och Hongkongborna skiljer sig avsevärt åt.
– De bidrar inte till någonting i Hongkong. När vi var under brittiskt styre var människor levnadsglada, men nu har attityderna förändrats.
Litar inte på sin regering
En annan som ser sitt Hongkong falla isär och som vill försöka förhindra det är Lai. I parken som omger Tsim Sha Tsui-promenaden kan Lai, som egentligen heter någonting annat, känna sig tillräckligt säker för att låta sig intervjuas. Hon vill inte stå stilla på en plats, utan hela tiden röra på sig, så vi går och pratar samtidigt.
Övervakningskameror och civilklädda poliser är ständigt närvarande, berättar hon. 21-åringen, som är född och uppvuxen i Hongkong, har varit med under de flesta av sommarens demonstrationer, och har inga planer på att sluta demonstrera. Hon litar inte på sin egen regering som trots ett land, två system-politiken, enligt henne, styrs helt från Peking.
Lai står precis som många andra aktivister bakom sina fem krav (som har blivit fyra sedan lagförslaget om utlämningen av misstänkta brottslingar nyligen skrotades) för att sluta demonstrera. Kraven innehåller en utredningskommission för påstådd polisbrutalitet under protesterna, amnesti för de över 700 demonstranter som hittills har arresterats under sommarens protester, allmän rösträtt och utvidgade demokratiska rättigheter.
Många av Lais vänner har arresterats, och Lai som nyligen reste utomlands säger att samma sak kan ske med henne.
–Min familj är rädd för vad som kommer hända med mig, säger hon.
–Men jag måste stödja och vara del i motståndet. Det finns inget alternativ. •
