”Vi måste rädda svarta kvinnors liv”

Cauane Gabriel Azevedo Maia, feminist och doktorand i socialantropologi på Universidade Federal de Santa Catarina. Har skrivit boken ”Svarta röster i Florianópolis”, är krönikör i tidningen Portal Catarinas, och sångerska i den feministiska sambareggaegruppen Cores de Aidê.

 Vilken är den viktigaste frågan för feministrörelsen i Brasilien just nu?

– Förutom de höga siffrorna när det gäller våld mot kvinnor är det viktigt att förstå de intersektionella skärningspunkter som påverkar icke-vita kvinnor. Rasismen bidrar till att svarta kvinnor är överrepresenterade när det gäller kvinno­mord och okvalificerat, underbetalt, arbete – och de återfinns också i landets lägsta socioekonomiska skikt. Därför finns det ett akut behov av mobilisering för att förändra det här scenariot, hålla de som utövar våldet ansvariga, och arbeta med förebyggande åtgärder för att minska dessa handlingar. 

Enligt de senaste uppgifterna från Atlas da Violência (kunskapsportal som samlar statistik och information om våld i Brasilien), och specifikt när vi tittar på uppgifter som gäller kvinnomord, ser vi att vara en svart kvinna innebär en riskfaktor. Därför måste vi prioritera åtgärder som syftar till att rädda svarta kvinnors liv.

Finns det något exempel där ni ser att det går i rätt riktning när det gäller feminism och kvinnors rättigheter?

– Idag kan vi se att det finns en större öppenhet att omfamna och inkludera olika slags frågor inom de feministiska rörelserna i Brasilien. I den brasilianska kontexten går det inte att bortse ifrån den mångfald som finns – eller det faktum att de progressiva rörelsernas framgång beror på hur stor förståelse som finns för de faktorer som gör skillnad för olika människor. Den positiva särbehandlingen på brasilianska universitet, i form av olika åtgärder som är speciellt riktade till grupper som diskriminerats, har bidragit till att ge plats åt nya perspektiv och röster i det akademiska, teoretiska arbetet om jämställdhet.

Hur ska du fira 8 mars?

– I och med att vi fortfarande lever i en pandemi har alla aktiviteter och events som planerades inför 8 mars nu istället blivit virtuella. Så jag tror att jag också kommer fira internationella kvinnodagen ”online” med andra kvinnor, och tillsammans med dem tänka kritiskt kring möjliga vägar att skapa jämställdhet.