Trots att byrån återkommande möter hård kritik fortsätter dess budget att växa. Liksom antalet anställda. Idag har också Frontex en fristående avdelning, en ”myndighet i myndigheten”, som ska förhindra det kritiken handlat om – misstänkta brott mot de mänskliga rättigheterna.
Samarbetar med Grekland
Chef för denna fristående avdelning är svensken Jonas Grimheden. Han har förvarnat om att han kan bli lite sen men dyker ändå upp mycket punktligt utanför den blanka huvudentrén. Säkerheten på Frontexkontoret är hög. Väskan skannas, ett besökskort med blipp delas ut. Hissen stannar, stegen dämpas effektivt av en ny heltäckningsmatta.
Plötsligt stannar Jonas Grimheden till vid ett stort fönster och pekar. I ett rum på andra sidan gården pågår ett möte. Fyra personer är fysiskt på plats, lika många syns på en stor skärm.
– Här ser du live hur vi arbetar. Det är några av mina anställda som sitter i möte med grekisk gränspolis, säger han.
Mer än rökridåer
Just Grekland har de senaste åren befunnit sig mitt i Frontexstormens öga.
– Det är det enda landet som vi har regelbundet schemalagda möten med på det här sättet. Nu har någonting hänt i Grekland igen. Då samlar vi in allt material vi kan och ställer frågor som grekerna måste svara på, förklarar Jonas Grimheden.
Vilka effekter har det här samarbetet haft hittills och är du nöjd?
– Nöjd kanske man aldrig blir, men jag ser positivt på att Grekland har vidtagit och förbundit sig att vidta ytterligare processåtgärder för att förhindra och utreda brott mot grundläggande rättigheter. Sedan måste vi se mycket tydligare effekter av dessa processer så att de inte bara är rökridåer.
Mission impossible – typ
I samband med att Grimheden tillträdde sin post år 2021 stärktes hans inflytande. Frontex ledning måste nu ta hans råd i beaktande. Tidigare var detta inget krav.
En som noga håller koll på Frontex förehavanden i Grekland och andra länder är Yasha Maccanico på organisationen Statewatch. Han säger att Jonas Grimheden är en man med ett svårt, nästintill omöjligt, uppdrag.
– Frontex är en myndighet vars principiella uppgift är att sätta stopp för så kallad illegal migration, med det ultimata målet att deportera så många som möjligt. Så det finns en hel del att kritisera, men Grimheden opererar också i en kontext där det är svårt att inte kränka vissa rättigheter eller acceptera att sådana sker.
Om inte, skulle Grimheden behöva driva ett flerfrontskrig för att göra förändringar på flera plan inom Frontex. Han har istället valt att laga efter läge, säger Yasha Maccanico.
– Han vill inte ställa till för många problem.
Om denna hållning kan man enligt Yasha Maccanico tycka vad man vill. Men om Frontex skulle ha en chef för mänskliga rättigheter som ständigt rör om i grytan skulle det kunna försvåra myndighetens arbete i vissa länder.
– Frontex är beroende av medlemsstaternas goda vilja och måste välkomnas av dem, säger han.
Måste bjudas in
Ett exempel är Polen. Vid den polsk-belarusiska gränsen pågår sedan hösten 2021 allvarliga övergrepp mot flyktingar. Men Polen har inte bett om Frontex hjälp, och därför har man inte, trots huvudkontorets placering, någon personal på plats vid gränsen. För att Grimhedens avdelning ska få tillträde dit krävs en beslutad Frontexinsats.
Istället har man skickat polsk militär som förstärkning. Frontex presstalesperson Piotr Świtalski tycks ha en ganska pragmatisk inställning till myndighetens närvaro vid vissa gränser eller händelser.
– Vi kan bara arbeta där vi har efterfrågats. Det är upp till det individuella medlemslandet att be om stöd när de har identifierat ett behov, säger han.
Rekryterar för fullt
Det finns många aktörer som riktat skarp kritik mot myndigheten. Vissa av dem har riktat in sig på specifika detaljer kring olika incidenter där man menar att Frontex borde ha agerat annorlunda.
Statewatch har till exempel kritiserat rekryteringen av nya gränsvakter. Målet är att till senast 2027 ha 10 000 personer i en stående styrka. Av dessa ska 3 000 vara anställda via Frontex och 7 000 via medlemsstaterna. Yasha Maccanico tillämpar samma argument här: problemet är själva grunduppdraget som dessa vakter har, inte enskilda incidenter.
– De är en del av en auktoritär utveckling, säger Yasha Maccanico.
Enligt Piotr Świtalski går rekryteringen enligt plan. De 10 000 gränsvakterna kommer inte att vara i tjänst samtidigt. De ska vila, träna och ha semester som alla andra arbetstagare.
– I januari ska 500 nya gränsvakter påbörja sin träning, säger han.
Strypt fri rörlighet – för vissa
Under de 18 år som Frontex funnits har man bidragit till att måla upp migration som ett säkerhetshot. Stegvis har anledningar lagts till listan över när migration är något farligt, berättar Yasha Maccanico.
Konsekvensen av en 10 000 personer stark gränsstyrka? Den är ännu svår att sia om.
– Men de kommer att bidra till att människor i svåra situationer inte kan röra på sig. Man stänger av den fria rörligheten för vissa nationaliteter och det kommer att öka de globala orättvisorna. Människor som måste röra på sig, men som inte kan ta lagliga vägar, kommer i ökad utsträckning leta efter alternativ, säger Yasha Maccanico.
Kränkningar relativiseras
Jonas Grimheden kan förstå vissa organisationers kritik och frustration över Frontex.
– Men ju mer Frontex, desto mer objektiv och välutbildad personal. Och ju mer Frontex, desto mer transparens, övervakning och jurisdiktion för mig och mina kollegor att jobba med och påverka. Gällande Frontex skulle jag säga att det är en av de starkaste och bästa möjligheterna att påverka situationen i medlemsstaterna till det bättre.
Det ingår viss träning i mänskliga rättigheter i gränsvakternas utbildning, men samtidigt bäddar arbetsbeskrivningen för diskriminering och etnisk profilering – mänskliga rättigheter gäller inte alla fullt ut.
– Kränkningar relativiseras när det finns säkerhetshot att motivera dem med. Rent tekniskt är det inte enligt reglerna, men det är ditt fel att det här händer, du satte dig i den här situationen genom att lämna ditt hemland, som du inte borde ha lämnat, säger Yasha Maccanico.
