– Jag har bevittnat tre tidigare krig i Gaza, inget har varit som detta, sa han då.
Nu är den internationellt prisbelönte människorättsjuristen på besök i Sverige. Det akuta bombkriget är över sedan länge, men blockaden av Gaza fortsätter, liksom ockupationen av Västbanken och östra Jerusalem.
– Vi har en kriminell, olaglig blockad sedan 2007 som är utan motstycke. 90 procent lever under fattigdomsgränsen. 85 procent är beroende av bistånd och hjälporganisationer för mat. De har förvandlat oss till en nation av tiggare. Vårt vatten är smutsigt och ohälsosamt. Vårt avlopp är nästintill förstört. Allt beror på ockupationen. Den gör våra liv omöjliga att leva.
Raji Sourani sitter i ett mötesrum på Långholmen mitt i Stockholm, i en byggnad som länge huserade ett känt fängelse. Nu har de tidigare cellerna blivit hotellrum och det kan tyckas pikant att placera en person som suttit fängslad för sin politiska kamp just här.
– När jag vaknade i morse och fick höra var jag var någonstans blev jag nästan i chocktillstånd. Jag har ju suttit i fängelse sex år av mitt liv.
Värre än någonsin
Han har vigt sitt 68-åriga liv åt mänskliga rättigheter i Palestina. När han ombeds beskriva det aktuella läget i området där spänningarna från båda sidor har trappats upp under våren gör han en utläggning om ockupationens villkor. Det går inte att prata om nutiden utan att beskriva bakgrunden.
– Ockupationen har pågått i 55 år. Jag har levt hela mitt liv med en enkelbiljett i de ockuperade områdena. Jag kan inte minnas en enda dag som varit värre än de dagar vi genomgår just nu. Jag minns de gamla sköna dagarna av ockupationen, när universitet på Västbanken hade 43 procent av sina studenter från Gaza. När folk lätt kunde resa, arbeta, studera och gifta sig över gränserna. Nu är Gaza helt avskuret från Västbanken, och har utsatts för fyra krig. Att ens demonstrera fredligt mot blockaden ses som ett brott.
Palestinska terrordåd har dödat minst elva civila israeler under våren. Hur ser du på det?
– Titta på Jerusalem där det pågår etnisk rensning. I Al Aqsa-moskén, den näst viktigaste platsen för muslimer i hela världen, attackeras gamla med tårgas och soldater slår ner folk inne i moskén. Det går inte att föreställa sig synen om något liknande hänt i en synagoga någonstans i världen. Ockupationen utökas hela tiden. De skjuter på civila och lämnar dem blödande till döds. Sen ber de oss att vara goda offer och inte reagera. I 43 år av mitt liv har jag försökt ställa dem till svars för det inom det israeliska rättssystemet, men jag har aldrig fått rättvisa för mina klienter. Så säger folk att ”ni måste hålla er lugna och uppträda sansat och rationellt”. Givetvis kan folks reaktioner ibland spåra ur. Om du sätter vem som helst i den situationen är det inte konstigt att de reagerar. Jag säger inte att det är legitimt.
Men det är förståeligt?
– De stänger varje dörr. Vi existerar inte för dem. Det är det som är problemet. Vi är icke-existerande. Desperationen når en punkt till slut där det inte finns någon rättssäkerhet och istället blir det djungels lag.
Hur har Rysslands invasionskrig i Ukraina påverkat situationen i Palestina?
– Det är Kafka-artat. Ingen människa kan stå bakom den ryska invasionen, och ingen kan stå bakom ockupationen, för det finns inga rättfärdiga ockupationer. Jag fördömer fullt ut den rättsvidriga ryska invasionen av Ukraina. Samtidigt har ingen palestinier glömt vad ukrainske presidenten Zelenskyj sa för ett år sen, när han stödde Israels bombkrig mot Gaza. Nu sitter han själv i samma sits. Det jag verkligen är arg över är att när man hör Biden, Blinken, Johnson och de andra prata om internationell rätt, folkrätten, de orättfärdiga skälen bakom invasionen, ockupationen, rätten till väpnat motstånd och rätten att stödja Ukraina med alla tillgängliga medel. Varför är vi då samtidigt förnekade att överhuvudtaget prata om bojkott eller att göra motstånd och kritisera ockupationen? Den här selektiviteten. Jag förstår den bara inte.
Vad tror du ligger bakom?
– Kanske är det för att vi inte har blå ögon. Kanske för att vi inte är vita. Kanske för att vi inte är kristna. Kanske för att vi inte är européer. Jag är en man som tror på rättssäkerhet. Och jag tror att alla människor som lider och förtrycks är likvärdiga, oberoende av ras, nationalitet, religion. Rättssäkerhet kan inte göra skillnad på folk. Vi är inte lägre stående människor, vi har rättigheter och självbestämmande. Nu pratar alla om folkrätten och mänskliga rättigheter och betalar generöst med pengar för att stödja Ukraina och uppmanar civilbefolkningen att gå ut och kriga för sin rätt, och skickar de mest avancerade vapnen dit. Vad sänder det för meddelande till oss palestinier? Ska vi ge upp? Ska vi börja använda oss av djungels lagar istället för rättssäkerhet? Ska vi påstå att väst är onda? Att vad som händer nu, med lagar som för tankarna till Romarriket med olika regler för de styrande och slavarna, där vi är 2000-talets slavar. Det är total orättvisa. Med all respekt för ukrainarna och deras rätt att försvara sig mot den ryska invasionen. Vi är också människor och vi har också rätt att försvara oss.
Du har kämpat för den palestinska frågan i mer än halva ditt liv. Kan det ibland kännas som en tröstlös kamp i en fråga som är omöjlig att vinna?
– Jag är hundra procent övertygad om att jag försvarar våra rättigheter och att jag står på rätt sida av historien. Vi har ingen rätt att ge upp. Jag kommer fortsätta till den sista dagen i mitt liv med att kämpa för våra rättigheter. Det är vår plikt och vårt uppdrag.
