Det kommer att krävas en ny Biden-administration för att få bukt med fortsatt finansiering av våldsam högerextremism och för att avslöja vilka som finansierar denna farliga rörelse. Det kommer också att krävas en demokratisk kongress för att anta försenade reformer.
Som en påminnelse, attacken mot Kapitolium var inte resultatet av gräsrotsarbete. ABC News rapporterade att ”president Donald Trumps politiska allierade arbetade bakom kulisserna tillsammans med pro-Trump-grupper för att planera och elda på händelser i Washington, som i slutändan ledde till attacken mot kongressen”.
Angreppet har gjort amerikaner varse om att miljardärer, lobbyorganisationer och välkända företag medvetet har sponsrat politiker och grupper som, i sin tur, uppmuntrat kaos i hopp om att påverka det nationella valet. Några av dessa företag har sagt att de kommer att sluta finansiera enskilda lagstiftare som försökte upphäva valresultatet.
Även om just det är goda nyheter utgör donationer till enskilda politiker bara en liten andel av de resurser som finansierar den radikala delen av det republikanska partiet. Befintliga lagar och regler ger allmänheten begränsad insyn i dessa pengaflöden. I dagsläget går alltmer av de pengar som strömmar in i politiken till grupper som inte behöver avslöja sina finansiärer. Enligt en uppskattning gjord av OpenSecrets, som spårar kampanjbidrag, pumpade dessa politiska grupper in mer än 750 miljoner dollar i valet 2020. Den siffran inkluderar inte donationer som finansierar propaganda, vilseledande information och så kallad ”astroturfing” (att dölja sponsorerna bakom ett budskap eller en organisation för att få det att framstå som resultatet av en gräsrotsrörelse). Det borde inte vara kontroversiellt att kräva transparens vid politiska donationer.
Med stöd från både demokrater och republikaner antogs nyligen lagstiftning som ställer högre krav på anonyma skalföretag gällande transparens. Detta för att skydda USA:s nationella säkerhet. I en era av våldsamma attacker bör samma logik gälla för politiska donationer.
Följande sju steg skulle ge investerare, konsumenter, journalister, statliga myndigheter och grupper som bevakar medborgarnas intressen kunskap om vem som finansierar angrepp på vår demokrati.
1. Kräv att företag ska offentliggöra alla politiska donationer
Amerikanska Securities and exchange commission (SEC) kan kräva att börsnoterade företag till fullo måste offentliggöra alla politiskt relaterade utgifter. Detta inkluderar donationer till grupper som har överfört pengar till de republikaner som uppmuntrade förra veckans attack.
Olika intressegrupper pressade Obama-administrationen att anta sådana krav men dåvarande chef för SEC, Mary Jo White, vägrade. 2015 antog den republikanskkontrollerade kongressen stadgar som aktivt hindrar SEC från att införa en sådan regel.
I stadgarna står att: ”Inga medel som tillhandahålls genom denna lag ska användas av SEC för att slutföra, utfärda eller genomföra någon regel, förordning eller order angående offentliggörande av politiska bidrag, bidrag till skattebefriade organisationer eller avgifter som betalas till branschorganisationer.”
Biden har möjlighet att välja en chef för SEC som stöder en regel om transparens och demokraterna i kongressen kan nu ta bort de stadgar som infördes av republikanerna. För att förhindra förseningar, fuffens eller oundvikliga försök att försvaga initiativet, kan demokrater dessutom återinföra ett befintligt förslag som tvingar SEC att utfärda regler som kräver att offentliga företag ska offentliggöra sina politiska utgifter.
2. Kräv att ideella organisationer som tar emot politisk finansiering offentliggör sina donatorer
Enligt sajten Documented var flera ideella organisationer inblandade i organiseringen av attacken mot Kapitolium. Däribland en ljusskygg organisation vid namn Rule of law defense fund (RLDF), en dold gren av Republican attorneys general association (Raga). Raga är en amerikansk nationell organisation med syfte att få republikaner invalda till politiska poster. Innan attacken skickade RLDF ut förinspelade meddelanden där man uppmanade människor att ”marschera till Kapitolium och kräva att kongressen stoppar valstölden”.
Att kalla sig själva ”Rule of law defense fund” samtidigt som man uppmuntrar ifrågasättandet av det nationella valresultatet är ungefär så Orwellskt som det kan bli. Försöker man följa organisationens pengaspår stöter man snabbt på svårigheter.
Då Raga är transparenta med sina finansiärer visar uppgifter att mer än tio procent av pengarna som samlades in förra valcykeln kom från Judicial crisis network (JCN) och dess moderorganisation Concord fund. Tillsammans donerade dessa två organisationer 3,7 miljoner dollar. JCN rapporterade också att man 2018–2019 donerat 700 000 dollar till RLDF.
Concord fund och JCN är del av ett kluster av konservativa grupper som leds av Trumps rättsliga rådgivare Leonard Leo. De två organisationerna har på senare tid spenderat tiotals miljoner dollar på tvister i den amerikanska högsta domstolen. Det råder stora frågetecken kring deras finansieringskällor.
JCN donerade även 50 000 dollar till en annan grupp som listats som deltagare i attacken mot Kapitolium: Turning point action, en dotterorganisation till den konservativa gruppen Turning point USA. Charlie Kirk, ledaren för Turning point-grupperna, twittrade två dagar före attacken i Washington att Turning point action “skulle skicka 80+ bussar fulla av patrioter till DC för att kämpa för denna president”.
HR 1, en omfattande reformlagstiftning som nyligen återinfördes av Demokraterna i kongressen, skulle kräva att ideella organisationer som bidrar med pengar i valkampanjer och till nomineringsprocesser till domstolar omedelbart offentliggör sina finansiärer. För att säkerställa att det inte finns några kryphål skulle Demokraterna kunna utöka denna sektion och tvinga alla ideella organisationer som arbetar med politisk påverkan att offentliggöra sina finansiärer.
3. Kräv transparens vid regeringsuppdrag
Biden har möjlighet att underteckna en verkställande order som kräver att alla företag som får statliga uppdrag offentliggör sina politiska utgifter. I slutet av sin tid som president övervägde Barack Obama att underteckna en sådan order men gjorde det aldrig.
Vi vet redan att vissa företag som arbetar på uppdrag av regeringen är kopplade till de aktörer som finansierar högerrörelsen. Till exempel får företaget Uline uppdrag av regeringen samtidigt som dess miljardärägare Richard Uihlein, finansierar Turning point USA. Denna organisation hjälpte Trump med att ifrågasätta valresultatet i upptrappningen inför attacken mot Kapitolium.
Utan en verkställande order är det omöjligt för allmänheten att veta i vilken utsträckning sådana företag finansierar grupper som uppmuntrar politiskt vilseledande information och stödjer antidemokratiska rörelser.
4. Upphäv Trumps lagstiftning
Trump-administrationen utfärdade förra året en lag som tillåter ideella organisationer att undvika att offentliggöra sina finansiärer till den federala amerikanska skattemyndigheten IRS. Lagen föregicks av en lobbykampanj ledd av gruppen Americans for prosperity med kopplingar till familjen Koch. Denna lag måste upphävas.
5. Återkalla regler som gör det svårare för aktieägare att kräva transparens
Aktieägare har lagt fram resolutioner för att försöka tvinga företag att vara transparenta med sina politiska donationer. Som resultat har 150 företag gått med på att ge utökad information om sina politiska utgifter, vilket inkluderar tiotals miljoner dollar i utbetalningar som tidigare varit hemliga. Trump-administrationen antog dock nyligen regler för att försöka göra det svårare att registrera och lägga fram sådana resolutioner. Dessa regler kan upphävas av Bidens administration och en demokratisk kongress.
6. Pressa investerare att vidta åtgärder
Via pensionsplanen 401(k) placeras amerikanska pensionspengar i händerna på fyra stora förvaltningsbolag: Fidelity, Blackrock, Vanguard och State street. Värdet på besparingarna uppgår till åtskilliga miljarder dollar. De tre sistnämnda av dessa bolag utgör tillsammans den största aktieägaren i nästan 90 procent av alla företag i S&P 500 (ett aktieindex över 500 stora börsnoterade aktiebolag i USA). Det är dessa förvaltningsbolag, inte enskilda pensionssparare, som bestämmer hur aktier placeras. De vägrar ofta stödja resolutioner som kräver att företagsledare ska offentliggöra politiska utgifter.
Dåvarande chefsdomare i Delawares högsta domstol, Leo Strine, skrev följande i en rapport från 2018: ”Blackrock, Fidelity och Vanguard stödde nästan inga förslag som yrkade på att företag skulle redogöra för sina politiska utgifter.”
Om dessa investerare hade röstat till stöd för sådana initiativ hade många av de kanske gått igenom.
Strine kallade detta för en ”miss i förvaltningsplikten”, eftersom det effektivt berövar investerare fullständig information för att veta huruvida de förvaltar sina kunders pengar på ett adekvat sätt och för att kunna försäkra att de inte missbrukas.
Federala, statliga och lokala myndigheter använder dessa gigantiska investerare för att hantera offentligt anställdas pensionssparande, vilket innebär belopp på flera miljarder dollar. Därigenom har offentliga tjänstemän en möjlighet att kräva att dessa företag börjar rösta till stöd för resolutioner som kräver omfattande offentliggörande av politiska utgifter.
Om ett förvaltningsbolag som Blackrock inte vill rösta för insynsåtgärder behöver offentliga tjänstemän inte fortsätta ge företaget den lukrativa möjligheten att hantera statliga arbetares pengar.
7. Använd pensioner för att yrka på transparens
I delstaten Pennsylvania investeras offentliga arbetstagares pensionssparande i Blackstone. Dess vd har finansierat det politiska maskineri som stöttade de lagstiftare som försökte ogiltigförklara valet i Pennsylvania 2020. Det finns sannolikt många liknande paradoxala situationer där arbetstagarnas pensionsfonder indirekt subventionerar den politiska rörelse som försöker beröva samma arbetares rösträtt.
Genom dessa offentliga pensionsplaner ansvarar statliga och lokala tjänstemän för tillgångar som uppgår till fem biljoner dollar. Dessa tjänstemän kan visa vägen och rösta för att tvinga företag att offentliggöra alla sina politiska utgifter. De kan också granska huruvida företagens resurser indirekt gagnar grupper som uppmuntrar antidemokratiska aktioner.
När de förhandlar om nya investeringskontrakt kan statliga och lokala tjänstemän dessutom använda sig av sin position för att kräva att privatkapitalbolag och hedgefondföretag offentliggör alla politiska utgifter som ett villkor för lukrativa pensionsinvesteringar.
Arbetare förtjänar att veta om deras pensionssparande subventionerar antidemokratiska rörelser – det som har beskrivits ovan är sätt att få det att hända.
