Veckans fråga: Vad gör världseliten i Davos?

Adrienne Sörbom, docent i sociologi, har tillsammans med Christina Garsten, professor i socialantropologi, vid Stockholms universitet respektive Södertörns högskola, kartlagt maktstrukturerna på World Economic Forum.

– Rapporteringen kring Davos är väldigt problematiskt. Det låter ofta som att det vore FN, något som bygger på ett nationalstatsmandat. Men det här är en Schweizisk stiftelse, som har lyckats placera sig på den här platsen mellan stater och företag.

Vilka bjuds in till World Economic Forum?

– Forumet arbetar inte med representation, det är personer som bjuds in, inte företrädare för stater eller organisationer. När Stefan Löfven är där är han inte där som representant för Sverige, han är där som Stefan Löfven. Inget garanterar att han blir inbjuden året efter. Ungefär hälften av deltagarna kommer från de företag som finansierar forumet.

– Tusen av världens mest inflytelserika företag finansierar forumet. De som betalar mest får mest plats. Forumet väljer vilka 1 000 företag som får vara med. Det finns ingen form av demokrati i organisationen.

Vad är WEF:s agenda?

– Ideologin har ändrats över tid. Fram till mitten av 90-talet var de väldigt nyliberala. Idag har de en mer, tredje vägens socialdemokrati, marknadslösningar med en överrock av staten.

– Själva säger de att de inte har någon agenda, de är bara ett utrymme för möten. Men det utrymmet är väldigt formaterat av forumet själv. Just genom att de kan välja precis vilken fråga som ska diskuteras, hur den ska diskuteras, av vilka och vilka som anses vara experter. Grundidén med forumet är att företag ska räknas som politiska aktörer. Det finns en idé om harmoni; att det inte finns konflikter. Enligt deras sett att tänka kan problem lösas om de skarpaste hjärnorna sätter sig vid samma bord, och att dessa hjärnor saknar annan agenda än att lösa problem.

Vad menar ni med ”diskret makt”?

– WEF är en organisation utan mandat. Det som händer där är prat. Men det är prat med konsekvenser. De idéer som kommer upp där används sedan inom andra forum där man kan fatta beslut.

– I WEF:s fall bygger den deras förmåga att välja ut vilka som ska delta, och diskret föra fram idéer, normer, aktörer, bortom demokratisk kontroll. De viktigaste mötena äger inte rum i konferenscentret dit journalister har tillträde, på andra platser i Davos. Deltagarna förväntas vara diskreta. Det är inte meningen att man ska tala om vem som har sagt vad under mötena. Man ger vissa idéer och aktörer företräde i debatten. De blir de självklara och rimliga. Det är på det sättet som de har makt.