Historiskt har relationen mellan fackföreningsrörelsen och klimatrörelsen varit tveeggad. Fackliga krav på ”jobb först” har ofta kolliderat med miljörörelsens krav på större naturhänsyn. Internationellt har fackföreningsrörelsen på senare år framför allt drivit krav på en rättvis omställning – snarare än att driva på omställningen i sig. Frågan är om det nu håller på att förändras.
Inför de globala klimatstrejkerna i september förefaller alltfler stora fackföreningar internationellt stödja klimatstrejkerna och kraven på ett kraftfullt agerande för att ta itu med klimatkrisen. Inte genom direkta strejkvarsel utan genom att uppmana medlemmarna att ta ledigt för att strejka eller delta i protester utanför arbetstid.
En sammanställning från miljöorganisationen 350.org visar att närmare 60 fackförbund från ett tiotal länder hittills officiellt stöder strejken. Däribland närmare 30 fackföreningar från Australien och Nya Zeeland, liksom förbund i Kanada och ett 10-tal större och mindre föreningar i USA. I Sydafrika uppmanar South African Federation of Trade Unions ordförande Zwelinzima Vavi både de egna medlemmarna och alla fackmedlemmar världen över att ge sitt stöd till klimatstrejken.
Starkt stöd bland tyska fack
I Europa backas strejkerna och protesterna av Italiens största fackliga centralorganisation CGIL, vid sidan av flera franska förbund, däribland den stora centralorganisationen CGT. I Storbritannien ansluter sig allt fler, och sammanslutningen Trade Unions Congress väntas i veckan besluta om de ska stödja förslaget om en 30-minuters manifestation under skolstrejken den 20:e.
Men det är i den tyska fackföreningsrörelsen stödet för klimatstrejkerna och grön omställning hittills är starkast. I Tyskland ställer sig de två största förbunden IG Metall och Verdi med sammanlagt 4,7 miljoner medlemmar, bakom klimatstrejken.
IG Metall arrangerade i juni i år en egen jättedemonstration i Berlin för en rättvis grön omställning, med minst 50 000 deltagare.
Verdi, som bland annat organiserar så skilda yrkesgrupper som post- och bankanställda, tjänstemän och transport- och diversearbetare och är också en tung aktör.
Förbundsordföranden Frank Bsirske uppmuntrade i augusti medlemmarna att delta i klimatmanifestationerna, utanför arbetstid.
”Alla som kan borde följa Greta Thunbergs uppmaning och gå ut på gatorna den 20 september. Jag kommer definitivt att göra det”, twittrade han.
Politisk strejk är förbjuden i Tyskland. Men tyska byggarbetarfacket IG Bau har bett arbetsgivarna att ge de anställda strejkledigt. ”För att de ska kunna kräva handling inför klimatutmaningarna”, säger IG Baus federala ordförande Robert Feiger, samtidigt som han skickar över bollen till arbetsgivaren. Även tyska järnvägsfacket EVG tänker delta i protesterna.
”Vi delar samma mål som klimatrörelsen. Klimatomställningen kräver ett starkt järnvägsnät och större investeringar i järnvägsinfrastruktur”, skriver förbundet i ett uttalande.
Största organisationen avvaktar
I USA har hittills ett femtontal fackförbund och lokalavdelningar, de flesta mindre förbund inom utbildning, officiellt gett stöd för klimatstrejkerna. Störst bland dem är vårdförbundet Service Employees International Union, SEIU, med 1,9 miljoner medlemmar i USA och Kanada.
Samtidigt har det vuxit fram ett bredare samarbete mellan fackliga organisationer och miljörörelsen. BlueGreen Alliance är en sammanslutning mellan USA:s största fackföreningar och en rad miljöorganisationer. Organisationen antog nyligen ett omfattande officiellt program för en arbetarledd och rättvis grön omställning i USA.
Trots att antalet fackligt anslutna i USA bara är en bråkdel jämfört med exempelvis i Sverige, menar Thanu Yakupitiyage på 350.org i USA, att fackets stöd är viktigt.
– Idag samlas människor från många olika grupper i en generationsöverskridande och multietnisk kamp till skydd för människor och vår planet. Ungdomarnas roll är central, och det är extremt viktigt att vuxna visar sitt stöd. Att fackföreningsrörelsen ansluter sig är avgörande, säger Thanu Yakupitiyage.
Men AFL-CIO, den största fackorganisationen i USA med mer än 12,5 miljoner medlemmar har än så länge inte uttryckt stöd för klimatprotesterna.
Svalt intresse
Inte heller de svenska centralorganisationerna LO, TCO och Saco har hittills valt att stödja klimatstrejkerna. De ungas uppmaning till generalstrejk fick ett svalt mottagande. I ett gemensamt skriftligt uttalande skriver de tre ordförandena att medlemmar som vill kan delta i ”olika aktiviteter den 27 september, både i egen och andras regi”.
De lokala avdelningarna för Vision, TCO och Kommunal i Göteborg uppmanar emellertid medlemmarna till samling på lunchen den 27 september utanför Rådhuset i Göteborg, där stadens politiska ledning sitter.
– Vi vill visa att klimatfrågan är viktig och att arbetsgivaren är skyldig att bidra och göra sin del för att hejda klimatkrisen, säger initiativtagaren Sonia Koppen, ordförande för Vision Göteborg.
Ulf Jarnefjord, tidigare skyddsombud på Transport, som länge drivit på för ett större fackligt klimatengagemang, tror att det svenska fackliga klimatarbetet måste byggas underifrån.
– Jag tror att det är det enda som funkar, säger han.
