Efter att ha brunnit i åtta dagar sjönk Sanchi den 14 januari i år. I lasten fanns 136 000 ton kondensat (en typ av råolja) och i tanken omkring 1 000 ton olja. Just nu pågår arbetet för fullt med att stoppa en miljökatastrof som beskrivs som den värsta sedan Exxon Valdez-katastrofen 1989.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
– Det är svårt att veta vad som händer just nu – vi vet inte om kondensatet har spillts ut och vi vet inte hur mycket som är kvar i tankarna. Vi har dock inte sett någon fiskdöd än så länge, säger professor Paul Johnston på Greenpeace science unit vid Exeter University.
Påverkar fisk- och djurlivet
Paul Johnston säger att vid en katastrof av så stora mått som den utanför Kinas östkust är tre faktorer viktiga: var olyckan har skett, när den skedde och hur mycket miljöfarliga ämnen som är involverade. Just nu vet man att skeppet befinner sig på cirka 115 meters djup och att kollisionen och branden orsakat skador, men det är ännu oklart hur mycket olja och kondensat som har läckt ut.
– Vi vet att det fanns väldigt mycket olja ombord och att vågorna kommer att ta det som läcker ut till den japanska kusten. En del av kondensaten kommer, vid en läcka, avdunsta till atmosfären men det mesta kommer kontaminera vattnet vilket ger effekt på fisk- och djurlivet.
Valar passerar
Under fredagen rapporterade Greenpeace i Japan att olja har nått ön Takarajima men att det fortfarande är oklart om det rör sig om bränsle från Sanchis tank eller om faten med kondensat har läckt och nu sprider sig.
På platsen där kollisionen skedde pågår mycket kommersiellt fiske och vid den här tiden på året passerar valar som är på väg till parningsställen.
Hittills har man kunnat se ett läckage i samband med att fartyget sjönk som var ungefär 13 gånger 11 kilometer stort, alltså ungefär lika stort till ytan som Paris. Dessutom är det faktum att lasten innehöll kondensat något som oroar extra mycket.
– Det är mycket vi inte vet om stora kondensatläckor för vi har aldrig haft någon förut. Det här är den första, säger Richard Steiner, marinbiolog med bas i Alaska, till radiostationen CBC.
Frågan Greenpeace och andra miljöorganisationer nu ställer sig är hur myndigheterna och de inblandade företagen ska hantera situationen.
– Ingen verkar veta vad planen är. Det borde vara möjligt att ta upp den olja som finns men det är en lösning som kräver väldigt stora resurser. Jag tror dock att man har det under övervägande, säger Paul Johnston.