Det florerar inom den italienska regeringen uppenbarligen ett kvinnohat och en kvinnosyn som hör hemma på häxprocessernas tid. Men det är viktigt att uppmärksamma att idéströmningarna finns representerade på andra håll i världen, inte minst i Sverige.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Som en del av det nya familjepolitiska paketet vill den italienska regeringen skriva in så kallad ”föräldraalienation” i lagtexten, vilket fått kvinnorättsrörelsen att se rött.
I augusti i år hölls ett internationellt möte om så kallad föräldraalienation, eller PAS som det också kallas, i Stockholm. På Östasiatiska Muséet samlades förespråkare för teorin från flera länder, bland annat USA, Slovenien, Tyskland och Skottland.
PAS-anhängarnas grundargument går ut på att det blir allt vanligare i vårdnadstvister att den ena föräldern påverkar barnet att avvisa den andra föräldern. På ytan egentligen inget kontroversiellt påstående, om man inte tar i beaktande hur begreppet använts – som ett argument MOT kvinnors och barns berättelser om våld -– och av vilka.
I Sverige har PAS-teorin drivits av den så kallade papparättsrörelsen. Den gemensamma nämnaren för denna rörelse är att den anser att pappor har rätt till sina barn och barn till sina pappor. Och att de anser att den svenska rättsapparaten ofta tar kvinnans parti i vårdnadstvister.
De allra flesta kan nog skriva under på en del av deras argumentation. Vem vill i jämställdhetens namn inte att mammor och pappor ska bedömas lika i rättssalar? Vilka tycker 2018 att pappor behövs mindre i ett barns uppfostran än mammor? Och vilka säger sig inte vilja se till barnets bästa?
Men låt oss ta en liten titt bakom papparättsrörelsens paroller.
Papparättsrörelsen föddes i Sverige under 90-talet och består av en ganska brokig skara män. Många har genomgått egna vårdnadstvister, i vilka de upplever att de utsatts för rättsövergrepp. Flera av deras förespråkare har dömts eller misstänkts för våld eller sexuella övergrepp i nära relation – antingen mot kvinnor de levt med eller sina barn.
Det är här teorin om PAS, eller föräldraalienation, passar rörelsen så bra.
Enligt gällande lag måste det tas särskild hänsyn vid misstankar att barnet eller någon annan i familjen utsätts för övergrepp vid en vårdnadstvist. Genom att hävda att mammorna helt enkelt har planterat berättelserna om våld och övergrepp i barnens huvuden kan de friskriva sig från skuld och därmed hävda rätt till vårdnad eller umgänge med sitt barn.
I Italien har dessa kvinnofientliga idéströmningar hittat sig en väg in till regeringen via högerpopulismen. Även i Sverige finns en koppling mellan PAS och extremhögern. Här har förutom papparättsgrupper även den högerextrema debattören Ingrid Carlqvist, som startade Dispatch international och ”Det fria Sverige”, varit en ivrig förespråkare av PAS.
På sin blogg har hon bland annat skrivit att ”anklagelser om incest och andra sexövergrepp är vår tids häxprocesser, godkända och uppmuntrade av massmedierna.”
Vi har därför all anledning i världen att vara vaksamma på vad som händer i Sverige. När SD i riksdagen motionerar om att de vill se över varför ”rättsväsendet mycket ofta” dömer till moderns favör i vårdnadstvister” bör vi veta vilken kvinnofientlig teoribildning som ligger bakom. Kvinnojoursrörelsen och alla vettiga människor som säger sig värna ett verkligt barnperspektiv har all anledning att hålla ögonen öppna.