Siffran är den högsta sedan kalla krigets dagar och en ökning med 3,6 procent sedan 2018.
– Det mest anmärkningsvärda är att det går upp igen. Det är en ganska rejäl ökning jämfört med åren innan, säger Pieter D. Wezeman, senior researcher på Sipri, till Dagens ETC.
– Det är ett tecken på att det är tydliga spänningar mellan länderna, men också interna konflikter, som driver fram att man ska fortsätta spendera mer på militären.
Överlägset mest pengar lägger USA på militären, 732 miljarder dollar (motsvarande cirka 7 200 miljarder kronor), drygt en tredjedel av de totala militära utgifterna i världen.
– När USA har en ökning blir det ofta så att hela världen ser en ökning, eftersom de står för så stor del av världens utgifter.
Upprustning i Europa
Bland de övriga länderna i topp finns Kina, Indien, Ryssland och Saudiarabien. Men även Tyskland har en ganska stor ökning, liksom flera länder i Centraleuropa, som Polen, Rumänien och Bulgarien.
– När man tittar på USA ser man ju att Trumps regering pratar om en ”stormaktsrivalitet”. De ser det som ett kapplopp, mestadels med Kina, men även Ryssland. Vi ser detsamma i Europa där man ser Ryssland som en hotbild och som leder till Natos mål om att öka militärutgifterna till två procent av BNP, säger Pieter D. Wezeman.
Fredsorganisationen Svenska Freds menar att det är orimliga prioriteringar.
– Det är över en halv miljon kronor varje sekund som världen lägger på militär rustning. Det är helt crazy, säger ordföranden Agnes Hellström.
– Det är en trend som har pågått ett tag. Och många av de här länderna har också kärnvapen, med labila ledare som sitter med kärnvapenknappar. Ju mer det rustas militärt, desto mer ökar risken för spänningar och väpnad konflikt. Och det blir väldigt obehagligt när auktoritära ledare dikterar villkoren och hotar med militär retorik.
Nationalism i coronans spår
Hur den pågående coronakrisen kommer att påverka militärutgifterna är för tidigt att säga ännu. De ökande tendenserna av protektionism och nationalism kan leda till fortsatt ökad upprustning, eller också till att områden som vården, civil krisberedskap och ekonomisk trygghet prioriteras till förmån för vapen och militära satsningar.
– Ingen vet riktigt än, det är väl lika sannolikt att det går åt båda hållen. Men jag hopas att det som händer nu får oss att stanna upp och tänka vad det är vi vill med världen egentligen. Att det blir ett uppvaknande där man sätter fokus på mänsklig säkerhet. Det är ju supertydligt med corona att många säkerhetshot inte bryr sig om gränser, säger Agnes Hellström.
Pieter D. Wezeman tror att olika länder kommer att reagera på olika sätt.
– I till exempel Indonesien har man antytt att man inte ska göra samma satsningar på militära utgifter, eftersom resurserna måste användes till att begränsa covid-19. Men man kan också se på till exempel Norge, där man kom ut med en ny försvarsplan nyligen för de närmsta fem åren och där man säger att man ska öka utgifterna. Det gör man mitt under pågående kris. Och i till exempel Frankrike har man sett vapenanskaffning som ett sätt att hjälpa landet, ett sätt att hålla igång ekonomin, säger han.
USA mot Kina
– Det finns också tecken på hur det här kan bidra till att förstärka hotbilder, det ser vi i USA där regeringen pekar ut Kina, vilket kan användas som anledning till att öka militära utgifter. Det är för tidigt att säga något om, men det kan spela roll.
I en intervju med SvD nyligen jämförde Hans Blix, tidigare folkpartistisk utrikesminister, toppdiplomat och chef för FN:s atomenergiorgan IAEA, prioriteringarna i utgifter för militären (2017 års siffror) och den pågående pandemin.
– Miljarders miljarder går till upprustning inför en händelse som är högst osannolik samtidigt som vi inte ens har acceptabla lager av skyddsutrustning vid den lika osannolika händelse som nu blivit verklig, sade Blix.
Innan den pågående pandemin var det klimatförändringarna som hamnade i topp som det största globala säkerhetshotet, bland annat i ansedda Pew Research Centers undersökning från i fjol, före terrorism och cyberattacker.
Ändå fortsätter alltså de militära utgifterna att öka, och ligga mångdubbelt över satsningarna på klimatet.
– Tittar vi på säkerhetsstrategier så lyfts klimatförändringarna som vår tids största utmaning. Det måste finnas ett politiskt ledarskap, att inte se militära lösningar som svaret på allt, säger Agnes Hellström.
