Det finns ingen officiell statistik över konflikter på arbetsmarknaden i Kina, och det stora statliga facket är inte mycket mer än en byråkratisk funktion under regeringen. Men den det bubblar av självorganisering och spänningarna på den kinesiska arbetsmarknaden ser ut att öka. China Labour Bulletin har sedan 2010 samlat information om arbetaraktioner i Kina. Keegan Elmar är arbetsmarknadsforskare på China Labour Bulletin, med bas i Hongkong. Han följer rapporteringen av arbetsrelaterade konflikter och samlar varje vecka information om aktioner, strejker och blockader.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
– Det är alltför ofta kinesiska arbetare framställs om nedbrutna människor som arbetar under slavliknande förhållanden. Och ja, villkoren är dåliga. Men varje dag ser vi hur kinesiska arbetare organiserar sig, tar kollektiv strid och i flera fall väldigt framgångsrikt. De åstadkommer segrar man inte ser i västvärlden. Där sänks lönerna. I jämförelse ser vi exemplariskt mod och aktivitet i Kina varje dag. Men det hör man aldrig talas om, berättar han för ETC.
Ökade spänningar
De trender Keegan Elmar ser på den kinesiska arbetsmarknaden är dels att aktionerna blivit fler och dels att de flyttat in i nya sektorer
– Generellt kan man säga att, ja det har ökat. Incidenterna ökar och spänningarna ökar. En tydlig generell trend är att vi de senaste åren sett ett skifte mot serviceindustrin. När Kina skiftar från en manufaktur/export-land till ökad aktivitet på den interna marknaden, med en konsumtionsdriven tillväxt, följer arbetaraktioner med i den utvecklingen. Ett tydligt tecken var att om man lägger ihop serviceindustrin och handeln så är det lika många aktioner där som i manufakturbranschen.
Han betonar att Kina är i stort behov av fungerande former för relationerna på arbetsmarknaden. Något som helt saknas i dag.
– Ur vårt perspektiv skulle det innebära en vilja att låta arbetare och arbetsgivare att ha en plattform för kollektiv förhandling. Det vi ser fungerar i andra länder, kollektiv förhandling och fungerande fackföreningar, det finns inte här. Det skulle inte betyda att vilda strejker skulle sluta, men det skulle ge en stabilare tillväxt, en stabilare arbetsmarknad och ett samhälle med bättre villkor för arbetare. Det är något som fungerar i andra länder och något som Kina desperat behöver.
Den officiella fackföreningen ACFTU, kallar han för ”en ovillig aktör” i arbetsmarknadens relationer.
– Den är mer en byråkratisk mekanism, som har väldigt lite att göra med arbetarnas dagliga liv och de problem de möter på sina arbetsplatser. Det har varit ett problem i decennier och det har gjorts försök, även internt i Kina, att reformera ACFTU, och vi har sett att facket själv motsatt sig reformer som skulle göra det till något användbart och fungerande för arbetare.
Får rätt i domstol
China Labour Bulletin följer också arbetsrättsliga ärenden i domstolarna, vilka har blivit fler på senare år.
– Att arbetare ställer sina arbetsgivare inför rätta är också ett fenomen som har ökat, som visar på de växande spänningarna. Och arbetarna vinner allt fler mål. De har ofta lagen på sin sida. Den arbetsrättsliga lagstiftningen i Kina är ganska beundransvärd. Problemet är att den inte används. Men när arbetare tar sina fall till domstolarna, så kan de faktiskt vinna. De gör ett viktigt jobb av att företräda sig själva i domstolarna. Och driva kampen där.
Däremot är det svårt att teckna en bild av i hur många fall kinesiska arbetare når framgång i domstolar och vid konflikter.
– Att följa upp resultaten är svårt. Det händer för mycket. Men vi har mycket information om framgångsrika protester. Det finns en generell historia av att arbetare ofta når framgång här när de tar striden. De är villiga att riskera saker. Ibland är vinsterna stora, men förlusterna kan också bli stora. Men vilja att ta strid har inte mattats av.
Vilka är riskerna för arbetare som tar striden?
– Den generella arbetaren som går med i strejker och blockader är medveten om att det ofta följer polisrepression. Risken är stor att cheferna ringer polisen och polisen har inget problem med att var hårdhänt mot strejkande. Eller att ta med folk till arresten. Det ser vi fall efter fall av, arbetare som blir misshandlade, gripna eller tvingad från staden eller fängslade om de ”orsakat störningar”.
Har blivit svårare
Keegan Elmar lyfter fram att det på senare år blivit svårare för organisationer i civilsamhället.
– Under 2015 såg vi ett brett nedslag över NGO:s i allmänhet i Kina. Det har blivit svårare för många NGO:s, såsom advokatgrupper, hbtq-organisationer, miljöaktivister. Det har pågått ett nedslag och det har drabbat även arbetarorganisationer. Det har blivit svårare att jobba med de här frågorna.
– Det är den del i en större politisk strategi från Kinas styrande, att slänga en stor hink kallvatten över civilsamhället för att få dem att hålla sig på mattan. De vet att de inte kan krossa alla dessa organisationer, och det vore heller inte bra för regeringen. Men de vill att aktivister ska veta var gränserna går, så att de inte blir för modiga och kaxiga. Relationerna mellan organisationer i civilsamhället och lokala styren har varit mer hälsosamma tidigare i historien. Tidigare kunde arbetarorganisationer gå in och medla i konflikter på arbetsmarknaden. Istället för att bara skicka polisen kunde de komma in och hjälpa till att förhandla fram ett avtal som arbetare och ledning kunde nöja sig med. Det kunde underlätta i de sociala spänningarna. Så det är kontraproduktivt att de slår ner på just dessa organisationer.
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
