Vägen mot en plats i rådet har skuggats av anklagelser om felaktigt använda biståndspengar och diplomatisk undfallenhet. Dagens Nyheter skrev nyligen om att pengar avsedda för bistånd gått till att finansiera Sveriges kampanj för en plats i säkerhetsrådet. Tidigare har regeringen också kritiserats för beslutet att inte erkänna Västsahara, vilket sågs som ett drag för att öka chanserna att få en plats i rådet. Kritiken har också handlar om att Sveriges möjligheter att påverka är små med tanke på att mandatet endast är tvåårigt.
En svensk diplomat, som vill vara anonym, tycker att pengarna kunde ha använts bättre på andra sätt:
– Till vilken nytta, varför är det viktigt för Sverige att sitta i säkerhetsrådet? Ingen har kunnat berätta det för mig, säger hen och tillägger:
– Kandidaturen till säkerhetsrådet ligger som blöt filt över hela verksamheten. Det påverkar allt, vi ska ständigt vara taktiska och inte säga eller göra saker som kan stöta bort stöd, även från de värsta länderna i världen.
– Se bara på Västsahara, vi ska inte provocera stater som skulle kunna stödja oss i valet till säkerhetsrådet.
Punkter på dagordningen
Aleksander Gabelic, ordförande i svenska FN-förbundet, anser dock att en plats skulle få stor betydelse.
– Då har vi möjlighet att sätta punkter på dagordningen när det gäller FN:s trupper, mänskliga rättigheter och kvinnors rättigheter. Vi är ett litet land, men en stor aktör i stödet till FN. Om vi får platsen kan vi under de här två åren vara med och förädla det stödet vi alltid ger, säger han.
Therése Pettersson, freds- och konfliktforskare vid Uppsala Universitet, är mer försiktig när det gäller betydelsen av en svensk plats.
– Det är klart att det är en prestigefull och viktig position. Men jag tror inte att vi i efterhand kommer att kunna peka på några stordåd och säga att ”Det där hade inte hänt om inte Sverige varit där”. Samtidigt vill vi gärna ha en image av att vi står upp för fred- och säkerhetsfrågor i världen, och då är säkerhetsrådet förstås en viktig plats att göra det på, säger hon.
Vill se självförtroende
Lena Hjelm-Wallén (S) var utrikesminister när Sverige senaste satt i rådet för snart 20 år sedan. Hon menar att platsen gav Sverige både inflytande och uppmärksamhet internationellt.
– Man blir inbjuden till de andra länderna. Politiker och diplomater vill gärna förankra sina egna åsikter, överlägga och komma överens. Det är ju så den internationella politiken går till, det är i samtalen och överläggningarna man kan påverka, säger hon.
Hon är trött på kritiken om att Sverige är ett litet land som ändå inte har möjlighet att påverka.
– Det viktiga är att man har lite självförtroende. Jag är lite irriterad över att så många tror att Sverige inte kan påverka. Då har man lämnat walk over innan matchen ens har börjat.
Kan tvingas ta ställning
Therése Pettersson tycker att det är svårt att svara på om Sverige offrat för mycket för en plats i rådet. Men det är ingen tvekan om att platsen kostat en hel del, både i pengar och kanske också i diplomatisk frihet.
– Och om man får en plats kan Sverige tvingas ta ställning i vissa frågor som man annars velat undvika. Även där är det svårt att säga vad som hänt om Sverige inte kandiderat. Men det är klart att det påverkar, säger hon.