Giulia Amati är sjuksköterska på sjukhuset San Giovanni Bosco i den norditalienska staden Turin. I vanliga fall jobbar Giulia som operationssköterska, men på grund av coronavirusets spridning så har de flesta ickeakuta operationer skjutits upp och hon har flyttats till intensivvårdsavdelningen.
Arbetsdagarna är numera svårplanerade så Dagens ETC fick en chatt-intervju, mellan arbetspassen.
Hur klarar sjukvården pressen?
– Just nu är pressen stor eftersom vi förbereder oss på en stor våg av nya patienter. Några operationssalar används nu som patientsalar eftersom de är väl isolerade och dessutom finns där respiratorer som kan användas av covid-patienter. Vi hoppas att de nya reglerna som hindrar onödig rörelse ska innebära att antalet som får smittan ska minska drastiskt, men tyvärr kommer vi nog inte att se den effekten på ett par veckor. Nu är det många som kommer in och behöver testas, sängarna är alltid fulla.
Hur mår ni i personalen?
– Vi är så klart oroliga, dels är vi rädda för smittan och vad som ska hända med våra patienter. Men vi är också rädda för att vi ska råka ta hem smittan, att vi ska sprida den och att det ska drabba någon som sedan behöver sjukhusvård. Vi är också oroliga att situationen ska försämras till någonting som inte längre kan hanteras.
Det finns uppgifter om att det inte finns tillräckligt med respiratorer i Italien, hur är det på ditt sjukhus?
– I en normal situation har sjukhusen tillräckligt med respiratorer, men nu måste vi utöver ”vanliga” intensivvårdspatienter ta hand om allt fler covid-patienter som kan behöva hjälp av respirator i två-tre veckor. Vi vet att det pågår en process för att köpa in fler respiratorer, och hittills har vi haft det vi behöver på mitt sjukhus.
Hur håller ni modet uppe?
– Vi har fått enormt stöd från det italienska folket. Jag får ständigt stöttande meddelanden och tacksamhet för det vi gör, och presidenten har hyllat sjukvårdsarbetarna. Det har dessutom startats flera insamlingskampanjer för att sjukhusen ska kunna köpa in extramaterial, som ventilatormasker. Ofta får vi också gratis pizzor, mackor och annan mat från restaurangerna i närheten. Det är verkligen fint att se hur folk har enats av de här tragedierna. Tillsammans klarar vi av det.