Många ansåg också att kraven på nedskärningar var kontraproduktiva och fördjupade krisen istället för att peka mot en lösning. Detta var en motsättning till och med mellan olika kreditgivare där Världsbanken och Internationella valutafonden (IMO) förespråkade mindre nedskärningar än Europeiska centralbanken och EU-länderna, som i hög grad ville försvara sina egna banker som hade stora lån till Grekland.

Klagar på väntetiderna

I sin stora studie av hälso- och sjukvården i Grekland har Amnesty intervjuat en lång rad patienter och sjukvårdsanställda inom den offentliga sjukvården. Nästan alla patienter, 90 procent, uppgav att väntetiderna för att få vård var långa och många berättade att de fått sämre tillgång till vård på grund av att priset på vården är för högt.

Många av patienterna berättar i intervjuerna om svårigheterna:

– Om du inte har pengar nuförtiden så kan du inte få tillgång till vård, berättar en patient, medan en annan slår fast att ”såvida det inte handlar om ett akut tillstånd så får man helt enkelt uthärda smärtan”.

Ligger på halv bemanning

Ytterligare en uppfattning som förs fram:

– De grupper som får betala för denna kris är låginkomsttagare och arbetare. De har betalat med sin skatt, med sina sociala förmåner och med sin hälsa.

Bland de sjukvårdsanställda är det framför allt underbemanning och bristen på skyddsutrustning som oroar. Man pekar på att efter nedskärningarna arbetar man med enbart hälften av den bemanning som skulle behövas och är rädda för vad det skulle betyda vid covid-19-kris.

Hittills har de grekiska myndigheterna lyckats hålla smittspridningen nere med hjälp av omfattande nedstängningar av samhället. Men vad som ska hända när man tvingas öppna samhället igen finns ingen strategi för.