De första tio åren av sin fängelsedom avtjänade Manuel Contreras på vad som mest liknande en lyxig semesteranläggning inne på ett militärområde. De senaste tio satt han på ett fängelse som var specialbyggt för höga militärer och var mer restriktivt, men som i jämförelse med Chiles vanliga överbefolkade fängelser ändå mest liknande ett hyfsat hotell.
Många chilenare firade Manuel Contreras död och önskade honom ”trevlig resa på väg till helvetet”. Men den stora fråga hans död väckte var om också hans arkiv skulle följa med honom i graven. Eller om det nu äntligen skulle avslöjas var arkivet finns.
”Contreras arkiv” har varit som en svart legend som väckt både fruktan och hopp. Där finns alla uppgifter om hur förtrycket såg ut i Chile under åren efter diktaturen – vem som gjorde vad, vilka som dödades och hur, var deras kroppar begravdes.
Men arkivet skulle inte bara avslöja sanningen om förtrycket. Det skulle också avslöja många intima detaljer om militärer och företagare som stödde diktaturen – allt från illegala ekonomiska transaktioner till hemliga kärleksreklationer, som till exempel Augusto Pinochets, som Manuel Contreras hade registrerat i detalj och som gav honom sådan makt att även diktatorn själv var rädd för honom.
Manuel Contreras såg ut som en snäll farbror, men han var en av de mest grymma och hänsynslösa personer som någonsin befolkat Chiles historia. Det var han som uppfann Dina, det chilenska Gestapo, som satte skräcken i system efter militärkuppen 1973.
Dina existerade bara i fyra år men var ansvarigt för de flesta av de 3 200 som försvann eller avrättades efter kuppen, liksom också de 38 000 som fängslades och torterades och som registrerats av olika sanningskommissioner.
Trots alla domar bekände Manuel Contreras aldrig någonting. In i det sista avfärdade han alla uppgifter om försvunna, döda och torterade som lögn, påhitt av kommunisterna. I och för sig bekände Manuel Contreras aldrig någonting och han bad aldrig om ursäkt om det så bara handlade att han spillt kaffe på någon.
Under en tid funderade CIA på att anställa Manuel Contreras som agent för att ha koll på Augusto Pinochet. De hann betala ut en månadslön innan USA:s president Jimmy Carter 1977, efter att Dina genomfört ett bombattentat mot den förre utrikesministern Orlando Leteiler mitt i Washingtons politiska centrum, fick nog och krävde Manuel Contreras utlämnad. Augusto Pinochet blev pressad och gick med på att upplösa Dina. Men att utlämna Manuel Contreras var omöjligt med tanke på hans arkiv. Istället utsågs han till general. Den enda skillnaden mellan den nya säkerhetstjänsten han skapade, CNI, och Dina var att han själv tog över all kontroll.
”I Chile rör sig inte ett ens löv utan att jag vet om det”, var en fras Augusto Pinochet brukade stoltsera med.
Efter hans död hävdade Manuel Contreras att Pinochet haft total kontroll också över Dina och han själv inte utfärdat en enda order, utan Pinochets godkännande. Något han påstod var registrerat i arkiven.
Det kanske var sant. Men det var Manuel Contreras som skapade Dina och han använde organisationen också för sina egna syften som till exempel att spionera inte bara på andra officerare, utan också på företagare och politiker som stödde diktaturen. Och, som sagt, på Augusto Pinochets kärleksaffärer utanför äktenskapet.
Frågan är var arkivet finns? Direkt efter Dinas upplösning började ryktesspridningen om arkivet. Det sades att det skeppats på ett fartyg till Punta Arenas längst ner i södra Patagonien och att det, packat i 23 kollin, i april 1978, skulle ha fortsatt med ett tyskt fartyg, Badenstein, till Hamburg. En del tror att det därifrån forslats till den lilla staden Sieburg, där Paul Schäfer hade sina rötter. Paul Schäfer, grundaren av det ökända Colonia Dignidad i södra Chile, som Dina använde som tortyrcetrum och fängelse, var god vän med Manuel Contreras.
Det finns också uppgifter om att delar av arkivet skulle ha skickats med flyg till Tyskland, men att FBI skulle ha kopierat det i samband med en omlastning i New York. Men om det är ingenting känt. Och de flesta som forskat i saken tror att ”Contreras arkiv” finns gömt någonstans i södra Chile. Om det hittas skulle den chilenska historien få nya färger, både mörkare och grällare, men fram för allt skulle den chilenska militärens tystnadspakt definitivt slås sönder.
