Fredrik S Heffermehl har ägnat större delen av sitt liv åt fredsarbete, bland annat som viceordförande i Internationella fredsbyrån. Han har också skrivit boken ”Nobels fredspris – Visionen som försvann”, där han granskar Nobelkommitténs val av pristagare i förhållande till Nobels testamente. Boken är en svidande vidräkning med trolösheten mot Nobels fredstankar.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Idag är han ordförande för projektet The Nobel Peace Prize Watch (NPPW) som jobbar för att Nobels intentioner med fredspriset ska respekteras.
– Huvudproblemet är att norska Nobelkommittén förvanskat priset och använder det som de behagar, utan hänsyn till Nobels vilja, och långt utanför vad som rimligen kan inrymmas i ett fredsbegrepp, säger Fredrik S Heffermehl.
Kommitténs uppdrag är att förstå vilka ”fredsförfäktare” Alfred Nobel hade i åtanke och vilken hans fredsvision var, menar Heffermehl.
– Men kommittén håller sig inte ens med ett fredsbegrepp. Den ger priset till alla slags områden som mikrofinans och skogsplantering. Ändå lämnar Nobels kortfattade testamente inget tvivel om hur han ville förhindra framtida krig, enligt Fredrik S Heffermehl.
– Nobel ville stödja internationellt samarbete om folkrätt, internationella organisationer och nedrustning. Priset skulle gå till arbetet för en demilitariserad global fredsordning.
Nobelkommittén gjorde ganska bra ifrån sig de första åren, med det stora undantaget Theodore Roosevelt, menar han.
– Sedan dess har priset förändrats. De senaste åren har ändamålet närmast ignorerats, med pristagare som Barack Obama – men även Liu Xiaobo. Det priset påstods visa kommitténs självständighet, men det överordnade i norsk politik är lojalitet mot Nato och USA. Priset till Liu Xiaobo var helt i samklang med de lojaliteterna.
Nominering – inte för alla
Det är stortinget som väljer kommittémedlemmar, och sedan 1948 utses de efter partifärg.
– Stortinget ska utse de som är bäst lämpade att förverkliga Nobels intention men dessvärre ger de platserna till politiska partier som har andra intressen än Nobels fredsvision för ögonen.
Endast några få grupperingar – som regeringar, professorer och medlemmar av Nobelkommittén – får nominera pristagare, en ordning som saknar stöd i testamentet.
– Det gör det svårare för dissidenter och motståndare till etablissemanget att komma i fråga, säger han.
Hittills har Fredrik S Heffermehls kritik bemötts med en ”öronbedövande tystnad”.
Ny tolkning av fred
Kommitténs förre ordförande Thorbjørn Jagland sa dock i Aftenposten 2009 att fredsbegreppet har förändrats sedan Nobels tid och att inget av prisen de sista tio åren kunde ha delats ut om kommittén noggrant hade följt testamentet.
– Det finns legitima mottagare i dagens värld, men kommittén döljer det genom att inte ge dem priset och genom att hålla nomineringarna hemliga. Transparens är helt nödvändigt för att hålla kommittén inom mandaten från Nobel, säger Fredrik S Heffermehl.
Putin inte kvalificerad
Nu har istället NPPW offentliggjort de av årets nomineringar som enligt projektet är kvalificerade. Donald Trump, nominerad för andra året, finns inte med. Inte Vladimir Putin heller.
Agnes Hellström, ordförande för Svenska Freds, anser att fredspriset kan göra nytta, även om en del pristagare fått priset i strid med Nobels intentioner.
– Priset kan lyfta fredsarbetet och vara ett stöd för civilsamhällets insatser. När ICBL och Jody Williams fick priset 1997 fick exempelvis arbetet mot personminor en skjuts, säger Agnes Hellström.
Däremot kan det vara ett problem när en enda person prisas för en hel fredsprocess, menar hon.
– Ofta, som förra året när Colombias president Juan Manuel Santos fick priset för fredsavtalet med Farc-gerillan, blir det inte helt klockrent. Ingen kan föra dialog ensam. Fredsavtalet i Colombia var unikt eftersom kvinnor och gräsrötter inkluderats i processen och det borde ha lyfts fram tydligare, säger Agnes Hellström.
LISTA: 5 fredspristagare som fått kritik
Nobel använde inte själv ordet fredspris. Han sa att belöningen skulle tillfalla ”den som har verkat mest eller bäst för folkets förbrödrande och avskaffande eller minskning av stående arméer samt bildande och spridande av fredskongresser”.
1906: Theodor Roosevelt fick priset trots att han var mer känd som krigare än som fredskämpe.
1973: USA:s utrikesminister Henry Kissinger tilldelades 1973 fredspriset (tillsammans med Nordvietnams Le Duc Tho, som avsade sig priset) mitt under brinnande Vietnamkrig.
1991: Aung San Sui Kyi har ifrågasatts senare för att hon som politiker inte stått upp för rohingya-folket i Burma. Kritiker menar att Nobelkommittén borde återkalla hennes pris.
2009: Barack Obama tilldelades fredspriset, trots att han var överbefälhavare för två pågående krig – i Irak och Afghanistan. Andemeningen i hans Nobelföreläsning var ”krig för fred”.
2012: EU tilldelades priset trots att EU är den enda samling stater som har upprustning inskrivet i sitt fördrag.
Fotnot: Dagens ETC har sökt Nobelkommitténs ordförande Berit Reiss-Andersen för en kommentar. Hon hinner inte svara på frågor, men skickar ett 18-sidigt dokument som författats som svar på kritiken som Nobel Peace Prize Watch vid flera tillfällen har riktat mot kommittén.
