Jag säger att jag ofta brukar tänka på vapnen. Att vem som helst i den här delstaten kan bära dem i väskan eller fickan. Att jag ibland funderar över vilka de är, till exempel när jag promenerar, handlar mat eller äter på restaurang.
En amerikansk kurskamrat svarar att han aldrig tänker så. ”Det är lugnt här.”
Snart kommer jag att förstå att det bara är några hundra meter från byggnaden där vi har suttit och pratat som det har hänt. 33 studenter och lärare mist har livet i den dittills blodigaste masskjutningen i USA:s moderna historia.
Jag skriver dittills. Efter Virginia Tech har sedan två ännu mer dödliga massakrer ägt rum i USA – 2016 på gayklubben Pulse i Orlando och förra året på en musikfestival i Las Vegas.
Varje gång det händer på nytt tänker jag på den där dagen, på att komma tillbaka till Blacksburg, att gå ner till ett campus översållat av tv-team, ljusvakor och gråtande studenter. Stirra på de avspärrade husen. De 33 stenarna som lades ut i cirkel, ett för varje offer. Människorna som gick runt dem, deras ansikten.
När det så händer igen den 14 februari på Marjory Stoneman Douglas High School i Florida är det ett välkänt mediedrama som repriseras – föräldrar i outhärdlig väntan vid avspärrningar, panikskrik och kroppar på en videoupptagning från ett klassrum. Darret på rösten hos sheriffen när han bekräftar 17 dödsoffer. Hur gärningsmannens vapenfetischism visar sig ha varit tydligt exponerad i sociala medier. Bilden av en ung man på bristningsgränsen och ett hämndbegär riktat åt alla och ingen.
Och så debatten, med vapenlobbyn som krampaktigt hävdar att fler borde vara beväpnade – för att kunna stoppa vansinnesskyttarna.
Det hjälper inte att påpeka att vapenlobbyn har fått gehör för de idéerna i decennier, samtidigt som antalet masskjutningar bara eskalerar. Sedan 2011 har antalet tredubblats jämfört med perioden 1982–2010, enligt en sammanställning av tidskriften Mother Jones. Dödliga masskjutningar sker varannan vecka, varav en sjättedel på allmän plats och 29 skjutningar med flera offer hade redan ägt rum i USA de senaste 45 dagarna före skolmassakern.
Demokraten Jim Himes, som sitter i representanthuset förklarar sin uppgivenhet för CNN:
– Det här kommer att följa ett helt förutsägbart mönster. Det kommer att hållas en tyst minut. Folk kommer att deklarera att de drabbade finns i deras tankar och böner och förklara sin sympati för offren. Därefter kommer kongressen i de Förenta staterna att göra absolut ingenting.
Himes konstaterar att politikerna inte ens har kunnat lagstifta bort så kallade bump-stocks, ett tillbehör som får halvautomatiska vapen att skjuta snabbare och som användes vid dådet i Las Vegas i höstas.
I en opinionsmätning gjord strax efter just det dådet stod det visserligen klart att majoriteten av de tillfrågade amerikanerna vill ha hårdare vapenlagar. Bara 16 procent motsatte sig fullständigt alla sådana ändringar. Men det är inte en åsikt som slår igenom politiskt, särskilt inte med republikansk kongressmajoritet.
Vapenlobbyn, framför allt NRA – National Rifle Association – satsar mycket pengar på att hjälpa kandidater som gynnar deras intressen – och väntar sig också något tillbaka. Men vapnen är också en hjärtefråga hos en viktig republikansk väljargrupp, även om lobbypengarnas flöde skulle stoppas i morgon.
Att den väljargruppen – som inte utgör någon majoritet – har fått så stort genomslag beror i sin tur på en annan viktig ingrediens i amerikansk politik, nämligen att valdeltagandet helt enkelt är så lågt.
Det republikanska partiet vet var det har sina kärnväljare (hos NRA, i den kristna högern, hos skattekritikerna och hos främlingsfientliga grupper), och därför böjer sig partiet för deras krav. När Obama försökte införa regleringar av vapenlagarna under sin presidentperiod var det omöjligt att få den republikanskdominerade kongressen med sig.
På Virginia Tech ligger stenarna kvar, numera graverade och inmurade i ett monument. Inget talar för att skolskjutningen på Marjory Stoneman Douglas High School var den sista.
Vill du ha mer Dagens ETC?
Vi gör Sveriges enda röda och gröna dagstidning.
Här blir du prenumerant.
