Dominique, en av studenterna på plats, berättar varför de har ockuperat Federico II i centrala Neapel i Italien – ett av världens äldsta universitet. De vill visa sitt motstånd mot universitetets samarbete med det statliga vapenföretaget Leonardo, som bland annat erbjuder praktikplatser till teknikstudenter. Leonardo är idag en av de största vapenexportörerna till Israel. 

– Vi ockuperar också detta universitet eftersom Federico Segundos naturvetenskapliga institution har knutit direkta kontakter med Israel och externa företag som bedriver teknisk forskning. Det används sedan för militära intressen, som i slutändan dödar palestinska barn, säger hon. 

Enligt studenterna har man sökt universitetsdirektören för att ge honom möjlighet att svara på deras kritik men han har inte velat träffa dem. 

– Så istället kommer vi att stanna här tills att han kommer tillbaka och kan förklara sig och då även lämna relationerna som han byggt upp med Leonardo och med israelerna. 

Europeiska vapenunionen

Leonardos huvudkvarter ligger i grannstaden Rom men fabrikerna är utplacerade i hela Italien och i flera andra länder som Spanien, Frankrike och Storbritannien. Vapenföretaget har inför det kommande EU-valet varit aktiva i både relationsbyggande och lobbyverksamhet. I december förra året berättade företaget att man nu ingår i ett samarbete med fransk-tyska KNDS, för att bygga stridsvagnar. 

I samband med det sa Leonardos vd Roberto Cingolani att de europeiska investeringarna i vapenprogrammen var underlägsna de amerikanska och att EU:s regleringar kring konkurrens begränsar ett starkt europeiskt försvar. I mars lade Leonardo i ytterligare en växel och förklarade i ett pressmeddelande att företaget vill inta en central roll för att bygga upp det europeiska försvaret.

”Det globala geopolitiska scenariot kräver ett nytt globalt säkerhetsparadigm, där vi strävar efter att spela en proaktiv roll i utvecklingen av den europeiska försvarssektorn”, sa Roberto Cingolani då.

För att få vinster från vapen måste du locka en massa offentliga pengar och även erbjuda en förklaring till att skattepengar ska gå till militära utgifter

Francesco Vignarca, kampanjsamordnare för Italiens största fredsorganisation, Rete Italiana Pace e Disarmo (RIPD) med säte i Milano, har följt och bevakat den explosionsartade utbredningen av militärindustrin i Europa de senaste decennierna. 

– Det är naturligtvis en del av samhället som försöker maximera vinsten. För att få vinster från vapen måste du locka en massa offentliga pengar och även erbjuda en förklaring till att skattepengar ska gå till militära utgifter och inte till exempelvis sjukvård och välfärd. 

Rysslands invasion av Ukraina har bidragit till att många EU-länder ökat sina militärbudgetar. Men enligt Francesco Vignarca har den växande militäriseringen i Europa pågått längre än så. Han hänvisar till data från fredsforskningsinstitutet Sipri i Stockholm som visar att de militära kostnaderna har flerdubblats sedan 2001. ”Kriget mot terrorn” efter 11 september i USA, veteranvård, återuppbyggnad och hoten från Ryssland och Kina, är några saker som kunnat användas av vapenföretag och lobbyister som motivation för ökad finansiering till militära intressen.

– Men den största förändringen handlar om retoriken och förhållningssättet. Europeiska unionen startades som ett fredsprojekt. Det faktum att vi ville ha fred efter århundraden av krig mellan europeiska länder var, förutom att medlemsländerna ville behålla suveräniteten på den här typen av beslut, är anledningen till att försvarssektorn togs ut ur samarbetet.

Fördubbling av vapenbudget

 Expertgruppen som alltså råder Europa att budgetera mer pengar för vapenindustrin, består till största delen av personer från vapenindustrin.

Enligt Francesco Vignarca är det industrin som pressat på uppbyggnaden av flera av de försvarsinstitutioner som finns i EU idag. Den expertgrupp som formades i unionen 2015, ”Gruppen av personligheter för försvarsresearch”, har exempelvis banat väg för inrättandet av den europeiska försvarsfonden 2017 och den europeiska fredsfaciliteten 2021. 

– Expertgruppen som alltså råder Europa att budgetera mer pengar för vapenindustrin, består till största delen av personer från vapenindustrin.

Expertgruppen initierades av Åke Svensson, då vd för Saab och ordförande för försvarsbranschorganisationen ADS Europe. I gruppen ingick även tankesmedjor, EU-parlamentariker, tidigare politiker som Carl Bildt och de största vapenföretagen, som Saab och Leonardo. 

– De senaste åren har retoriken också blivit ännu mer öppen. Man säger inte längre att man vill ha en ökad budget för fredsuppdrag, utan stater och representanter för EU säger att man vill ha ökade militära utgifter för försvar. I Italien hade vi 2019 en budget på mindre än fem miljarder euro på ett år för nya vapen. Nu är den nya budgeten för 2024 mer än tio miljarder euro, säger Francesco Vignarca.

Och han är inte förvånad över att Leonardo nu försöker spela en mer uttalad central roll för att öka trycket på EU att investera i vapenföretag.

– Om du lyssnar på Leonardos vd Cingolani, som var minister i Italiens förra regering, så pratar han konstant om svängdörrar för nya investeringar till vapenindustrin. 

Ett europeiskt försvar används som ett fiktivt mål. För om du vill tala om ett europeiskt försvar på allvar måste man prata om utrikespolitik, försvarspolitik, vilka är instrumenten inom institutionen för att besluta om våldsanvändning, hur man bygger en armé och så vidare, säger Francesco Vignarca. 

Att tala om vapen är det sista steget. Men det europeiska försvaret som mål blir ännu ett sätt att motivera mer pengar till vapen, resonerar han. 

”Säljer till vem som helst”

I Aversa, ett par mil utanför Neapel, möter vi mekanikern Gianni på en stekande uteservering. Han har arbetat på Leonardo i mer än 20 år. Han började sin karriär i Venedig där företaget idag tillverkar krigshelikoptar. Då tillverkades det civila flygplan. Han, och ett 50-tal av medarbetarna på fabriken utanför Neapel, har öppet och tydligt protesterat mot den utvecklingen. De har bland annat ordnat ett flertal demonstrationer, namnlistor, och utdelning av flyers via det syndikalistiska fackförbundet USB. 

– Våra slagord är: sänk vapnen och höj lönerna, säger han och ler brett.

Från att Leonardo var inriktade på civilt byggande till cirka 80 procent är det idag en nästan helt militär produktion och har den fjärde största vapenproduktionen i världen. 

–  Processen började för ungefär tio år sedan. Men bara det senaste året har det hänt mycket, säger Gianni.

Det har blivit ett allt större fokus på cybersäkerhet, övervakning och AI. Han pekar på kamerorna på husväggen intill tågstationen och förklarar att all sådan videoövervakning kommer från Leonardo.  

– Den europeiska militärindustrin gynnar varandra men Leonardo säljer också vapen, cybersäkerhet och ubåtar till vem som helst.

Gianni tycker att arbetsvillkoren på Leonardo är okej, men ju större produktionen blir desto fler externa företag ansluter sig, och där kan arbetsvillkoren vara rejält undermåliga. 

– Säkerheten för en del av våra underleverantörer är fruktansvärda, eftersom exploateringen av arbetskraften är så stor. Lönenivåerna jämfört med Leonardo är mycket lägre, det nationella arbetsavtalet respekteras inte, och så vidare. 

Han lägger fram ett flertal papper och flygblad på det överfulla cafébordet för att visa hur medarbetare har gått ihop genom åren. Den senaste protesten som fick stor uppmärksamhet var mot Leonardos avtal med Saudiarabien i februari. 

Den europeiska militärindustrin gynnar varandra men Leonardo säljer också vapen, cybersäkerhet och ubåtar till vem som helst.

Arbetare på Leonardo har också organiserat sig i flertalet strejker för att de arbetsplatser som tillverkade civila produkter inte skulle försvinna. Ibland har de förlorat och några gånger har de vunnit. Men de stora fackförbunden har ett efter ett gått över till att stötta arbetsgivarens val. Idag är det bara syndikalistiska USB som fortsätter kritisera Leonardo. Gianni berättar att det är svårt att vara på en arbetsplats man inte delar värderingar med. 

– Jag är emot mitt jobb. En del kollegor som protesterat har fått sparken genom åren. Men här är det svårt att hitta ett annat jobb. Man tvingas jobba för Leonardo. Men jag fortsätter kampen mot den italienska militärindustrin och mot denna politik, säger han.

Dagens ETC har sökt representanter på Leonardos huvudkvarter.