AKP:s hegemoni i turkisk politik är över, konstaterar Özz Nûjen.
– Det är en rejäl smäll. De var självsäkra inför valet och hade räknat med att HDP inte skulle komma in. Turkiet har världens högsta valspärr på tio procent. Men HDP gjorde en fantastisk valkampanj, och folk var trötta och skrämda av Erdogans maktambitioner. Han kunde stänga Twitter ena dagen och Facebook andra dagen, åtala journalister och sångare. Många, både turkar och kurder, kände att det här går åt fel håll.
HDP har stort stöd bland turkiska medborgare i Sverige och fick även störst andel av de svenska rösterna, 43,3 procent. Detta trots att den enda vallokalen endast höll öppet en dag, vilket kan jämföras med tio dagar i Norge och 24 dagar i Danmark.
– AKP var väl medvetna om att HDP har stort stöd här, då det finns en stor grupp kurder här. De gjorde det svårare att rösta. Men det gjorde att kurderna i Sverige mobiliserade ordentligt inför valet.
Vad innebär HDP:s framgångar för kurder och andra minoriteter?
– Det här ger ett självförtroende. För arbetare, kvinnor, religiösa, sexuella minoriteter och kurder. Över sex miljoner människor röstade på HDP, det är en betydande kraft. De ska sätta hälften kvinnor på parlamentsplatserna, och en ledamot är homosexuell. Det här är nytt för hela Mellanöstern. Kurder visar på ett nytt sätt att tänka som är inkluderande. Man har upplevt förtryck och ställer sig därför på förtrycktas sida. Fler och fler anammar det tankesättet.
Kan man säga att det blåser nya vindar i Turkiet?
– Det kan man kanske inte riktigt säga. Att 13 procent röstade på ett progressivt parti är bra, men det är lång väg kvar. Makten och statsapparaten vilar fortfarande på ett konservativt extremt parti. 41 procent röstade på ett konservativt muslimskt parti, 16 procent på ett högerextremt, fascistiskt parti och 25 procent på ett nationalistiskt socialdemokratiskt parti. Så jättemånga röstar ju fortfarande på exkluderande partier, och det är något som har genomsyrat turkisk politik länge.
”Pratet om brödrafolk var falskt”
Özz Nujen lyfter fram att det inte brukar framkomma i nyhetsrapporteringen att AKP faktiskt traditionellt haft stort stöd bland kurder.
– AKP har varit det största partiet bland kurder. Dels i brist på annat och dels för att många kurder är troende muslimer. Men i och med det som skett i Syrien och Irak mot kurder har det blivit tydligt att Erdogans prat om att vi är brödrafolk är falskt. AKP har vägrat kalla IS för terroristorganisation och låtit dem korsa gränserna. Kobane blev en vändpunkt för många kurder när Turkiets stridsvagnar bara stod och såg på när Kobane höll på att falla i IS händer. Turkiet tillät slakten på kurder att fortgå och kom inte med någon hjälp. Det visade sig att det inte fanns något brödraskap, utan det här var ett etniskt turkiskt nationalistiskt parti.
AKP har efter valet 45 dagar på sig att bilda regering, och då partiet förlorade sin majoritet, har de talat om såväl koalitionsregering som nyval. Vad lutar det åt?
– Det lutar åt ett samarbete med MHP, det högerextrema fascistiska partiet. Då kommer fredsprocessen med kurderna att stanna av. Det är ett av MHP:s krav, att fredssamtalen avslutas.
– Allt kan hända, och brukar hända, i turkisk politik.
