Htet Khun Ye har knutit ett pannband av den röda partiflaggan. Det är svettigt framför scenen i Yegyi, en liten ort i sydvästra Burma, där Aung San Suu Kyi talar.
– Jag älskar henne, utbrister den 17-åriga pojken när han får frågan varför han kommit hit.
Han är inte den enda. Tusentals oppositionsanhängare trängs på sportplanen under paraplyer som skyddar dem mot solen.
I de här trakterna är regeringspartiet, Union Solidarity and Development Party (USDP), också starka. Men i dag verkar alla i staden ha klätt sig i oppositionspartiet National League for Democracys (NLD) röda färger.
”På håret”
Valet alla väntar på äger rum den 8 november. 6 189 kandidater ställer upp för 93 partier i sammanlagt 1 171 valkretsar. Det är det mest inkluderande valet på 25 år, och till skillnad från förra gången har regeringen lovat att man kommer att acceptera resultatet. På så vis är det med visst fog som valet ofta beskrivs som historiskt av såväl regeringen som utländska biståndsgivare och diplomater.
Bristerna är dock omfattande och svåra att överblicka. Miljontals människor – rohingyamuslimer, minoritetsfolk i konfliktområden och många burmeser som är gästarbetare eller lever i exil i andra länder – kommer inte att kunna rösta.
– Det är röster som sannolikt hade gått till Aung San Suu Kyi och andra oppositionspartier, säger Jesper Bengtsson som är chef för tankesmedjan Tiden och har skrivit flera böcker om Burma.
– Det kommer att bli på håret. I tidigare val fifflade regimen så mycket att det blev uppenbart. Det gör man nog inte nu, men man kan fiffla tillräckligt för att se till att NLD inte får egen majoritet, säger han.
Militären styr
I dag styrs Burma av militärer – före detta och aktiva. I valet 2010, som bojkottades av oppositionen, lämnade juntan över makten till sig själv. Militärens civila gren, regeringspartiet USDP, bildade regering och utsåg den tidigare generalen Thein Sein till president.
Såsom grundlagen är författad kommer landet också efter valet att styras av militärer. Oavsett vem som vinner den 8 november utser armén de viktigaste ministerposterna, med ansvar för försvar, inrikes- och gränsfrågor. Militären handplockar dessutom en fjärdedel av ledamöterna i parlamentet, vilket innebär att regeringspartiet USDP bara behöver vinna 167 av parlamentets 664 platser i det stundande valet för att, tillsammans med militärens 166 ledamöter, behålla makten.
Detta gör någon form av koalitionsregering till det troligaste alternativet för Aung San Suu Kyi om hon vill vara med och styra.
Jesper Bengtsson, som också själv intervjuat Aung San Suu Kyi, beskriver henne som en ”moralisk politiker”.
– Hon är väldigt principfast när det gäller demokrati och mänskliga rättigheter. Hon kan också kompromissa, men det framgick aldrig riktigt lika tydligt när hon satt i husarrest. Då framställdes hon som en hårdnackad kämpe som inte ville röra sig en millimeter. Men hennes tal har alltid handlat om att hon vill sätta sig ner och prata med militären. Hon är väldigt dialoginriktad.
Diplomatisk strategi
De senaste åren har Aung San Suu Kyis hjältestatus naggats i kanterna. Aktivister både i Burma och väst har tyckt att hon blivit svag. Rädslan har varit att hon är så mån om att få komma till makten att hon sålt ut sina egna principer.
Jesper Bengtsson tror inte att så är fallet, utan att det är en medveten strategi för att inte riskera ett bakslag.
– Hon är rädd för att om hon blir samma agitatoriska politiker som hon var på 90-talet kommer militären att slå tillbaka och sätta stopp för henne och kanske för hela reformprocessen. Därför har hon varit väldigt diplomatisk, tyst och hållit mycket av diskussionerna bakom stängda dörrar.
När valet är avgjort har det gamla parlamentet ännu ett sista plenum innan man lämnar över till det nya. På grund av detta finns hos många en oro över vad militären kan hitta på för att garantera fortsatt inflytande. Därefter ska det nya parlamentet utse en president. De valda ledamöterna nominerar två kandidater och militären nominerar en, som alla ledamöter sedan röstar om. Någon premiärminister finns inte i Burma, så presidenten blir både stats- och regeringschef.
Klart är dock att det inte blir Aung San Suu Kyi, eftersom grundlagen förhindrar den med barn som har utländskt medborgarskap från att bli president. Att just den klausulen är skriven med oppositionsledaren, vars söner är brittiska medborgare, i åtanke råder det inget tvivel om.
Maktkamp
Johan Hallenborg, diplomat och UD:s man på Sveriges sektionskansli i Rangoon, tror att det kommer att bli ”ganska rörigt” efter valet.
– Det bästa vi kan förvänta oss är att valet går till på ett öppet och fritt sätt, att valutgången respekteras, inte minst av militären, och att en ny regering kan bildas efter några månader. Då har vi fått det bästa vi kan få av situationen, utan våldsamheter, trakasserier och med ett valdeltagande som är någorlunda högt. Sedan kommer det att vara mycket maktkamp fram och tillbaka, men det är i och för sig inget unikt för Myanmar.
Tillbaka på gräsplanen i Yegyi står Thet Thet Nyein och tittar storögt på Aung San Suu Kyi. Den unga NLD-anhängaren har precis fyllt 18 år och ser fram emot att få rösta i sitt första val. Hon har lyckats armbåga sig längst fram i publikhavet för att komma så nära scenen som möjligt.
För henne är det utbildningspolitiken och oppositionens löfte att modernisera och rusta upp landets lärosäten som väger tyngst.
– Jag tror inte att militärerna i USDP kan eller vill föra landet framåt. Men det kan Aung San Suu Kyi. Hon kan se till att vi får ett bättre och demokratiskt styre, med bättre utbildning och bättre möjligheter för alla, säger Thet Thet Nyein.
