Protesterna började i mars i år till följd av ett lagförslag om utlämning av brottsmisstänkta till Fastlandskina. Den som arresterats i Hongkong skulle då kunna åtalas och dömas på fastlandet.
– Det skapade en stor oro eftersom att rättssystemet där inte är lika rättssäkert som det är i Honkong, säger Joshua Rosenzweig, chef för Amnestys Hongkongkontor.
Ökade krav på ansvar
Sedan juni har proteströrelsen vuxit och blivit allt mer intensiv. När polisen plötsligt besvarade protesterna med tårgas växte missnöjet från allmänheten och fler krav ställdes från demonstranterna.
– Det är egentligen i det ögonblicket som den här rörelsen som vi ser nu började. Det övergick från att handla om lagförslaget till att handla om polisens övervåld och sedan ett mer generellt missnöje, säger Joshua Rosenzweig.
Missnöjet menar han är riktat mot makthavarna och avsaknaden av ansvarstagande.
– De känner inte att regeringen hör dem eller tar ansvar för Hongkongbornas situation, säger han.
Konfrontationerna allt mer våldsamma
Efter att en man sköts i magen av en polis i måndags den här veckan har situationen eskalerat kraftigt och i onsdags fick 70 personer vårdas på sjukhus efter sammandrabbningar.
– Varje steg polisen tar för att stoppa protesterna demonstranternas våld leder bara till mer våld och ännu mer protester, säger Joshua Rosenzwieg.
De senaste dagarna har demonstranterna byggt barrikader runt om i staden. Utanför flera universitet har pingisbord, sportutrustning, möbler och blomkrukor använts för att spärra av vägar och befästa ingångar till studentbostäder. Demonstranterna besvarar det ökade våldet från polisen med mer våld. Hundratals personer i hjälmar och gasmask kastade kullersten och hemmagjorda bensinbomber samt sköt pilar mot polisen. De uppger själva att regeringen tvingar dem att inta en hårdare linje. Hittills har nästan 4 000 personer gripits till följd av protesterna.
– Det är en klassisk strategi, speciellt från den kinesiska regimen, att dela och härska. Genom att skapa en minoritet av mer extrema demonstranter så alienerar de den större majoriteten, säger Joshua Rosenzweig.
Splittrar proteströrelsen
Han menar att det kan finnas en tanke från regimen att vänta ut det värsta men att också aktivt arbeta för att splittra den stora grupp människor som ställer sig bakom rörelsens fem krav.
– Vi har inte sett det än – stödet för demonstrationerna och kraven har ett väldigt brett stöd hos allmänheten. Men det kan vara en strategi, det är svårt att annars se varför de fortsätter. Hittills är allt polisen gör kontraproduktivt. Ju mer hårdhänt polisen agerar desto mer benägna blir folk att gå ut och protestera, säger han.
Joshua Rosenzweig ser med oro på att utvecklingen går åt ett håll som blir allt svårare att återhämta sig från.
– Den största oron som jag har just nu är att jag inte kan se vart det här är på väg. Jag oroar mig för att auktoriteterna ska använda det här till att använda mer så kallade nödmetoder och i slutändan begränsa människors rätt att demonstrera, säger han.
Fortsatt frihet i Hongkong
Hongkong har en viss autonomi från Kina. De har ett oberoende rättssystem, fria medier och de mänskliga rättigheterna är implementerade i grundlagarna. Deras frihet beskrivs som en del av deras identitet och när de tittar över gränsen till fastlandet ser de att deras värderingar inte respekteras och beskyddas där. Samtidigt införs begränsningar och åtstramningar i området.
– Jag tror att det är en del av den känslan som har fått många av Honkongborna att gå ut på gatorna. De försvarar sin kulturella identitet, säger Joshua Rosezweig.
Han tror också att det finns en hopplöshet som driver demonstranterna till att fortsätta. De ser på medan deras rättigheter tas ifrån dem och de ser ingen annan väg att gå för att adresserad de här problemen än via protesterna.
– Då finner de kraft i den hopplösheten men också i gemenskapen. Jag tror att det som ger dem energi är nutiden och känslan av den samhörighet som de har för ögonblicket, säger han.
Stor solidaritet hos befolkningen
Joshua Rosenzweig beskriver en rörelse som sträcker sig genom samhället och generationerna. En rörelse som enar.
– Det är verkligen intressant att se. Det är mycket unga människor men också medelålders och äldre. Det finns en stark känsla av solidaritet mellan generationerna.
Trots solidariteten och de fortsatta demonstrationerna och gatustriderna så ser framtiden för proteströrelsen mörk ut, menar han.
– Problemet är att tiden rinner ut. Om saker fortsätter att utvecklas som de gör just så försvinner modellen ”ett land två system”, år 2047. Den begränsade autonomin som Hongkong för tillfället kan njuta av kommer inte nödvändigtvis att finnas där längre.
Han tror att många i befolkningen är besvikna över att de inte tillåtits komma längre i demokratiseringsprocessen sedan området gavs tillbaka till Kina 1997.
– Det här behovet av autonomitet och av ett Hongkong som införlivar de värderingar som de identifierar sig med är vad demonstranterna vill ha, säger Joshua Rosenzweig.
Svenskar i Hongkong uppmanas att vidta åtgärder
På fredagen kom uppgifter om att de 200 svenska företag som finns i Hongkong uppmanas att arbeta med sina beredskapsplaner och vara beredda på de förändringar som kan väntas följa.
Tidigare har också uppmaningar kommit från flera nordiska universitet till utbytesstudenter som befinner sig i Hongkong att åka hem. Kungliga tekniska högskolan rekommenderar å det starkaste sina 22 elever som befinner sig i Hongkong att återvända till Sverige och Göteborgs universitet uppmanar sina elever att förbereda sig för hemresa.
