– Nu försöker de klämma ut den sista profiten ur de gamla systemen. Alla vet de katastrofala följderna av den väg de korrumperade ledarna valt, ändå fortsätter de.

Sydafrika står ensamt för cirka hälften av Afrikas totala koldioxidutsläpp och 92 procent av landets energiproduktion kommer från kolkraft. Kärnkraften står för fem procent medan sol, vind och vatten producerar tre procent.

Detta i ett land som skulle kunna vara självförsörjande på förnybar el – med lägre investeringar än de nuvarande och ett lägre energipris.

Det finns flera förklaringar till att kolkraften är så totalt dominerande i Sydafrika, en är korruptionen som är monumental. En annan anledning är Sydafrikas stora kolfyndigheter och en oerhört stark kol-lobby som i hög grad har sina egna vägar in i landets ledande parti ANC liksom in i den politiska oppositionen.

Det är i den nordöstliga provinsen Mpumalanga som de två super-kolkraftverken Metupi och Kosile finns och fortfarande byggs ut. De största kolfyndigheterna finns Mpumalanga och i grannprovinsen Limpopo. Bara för att försörja de två kraftverken öppnar man 38 nya kolgruvor.

”Allt är hemligt”

Makoma Lekalaka, som arbetar med organisationen Earthlife Africa och är mottagare av det prestigefyllda Goldman Enviromental Prize förra året för sin kamp för att stoppa kärnkraften i Sydafrika, talar i tyst raseri. Hon har svårt att tro på det som händer idag; hur kan en hel nations etablissemang medvetet arbeta för en katastrof:

– I Mpumalanga vet vi vad som händer; vi vet att de bygger ut flera enorma kolkraftverk med vardera en kapacitet på nära 5 000 megawatt och vi vet att de förstör klimat, natur och livsvillkor genom att anlägga en lång rad nya kolgruvor.

– Men i Limpopo är allt hemligt. Vi får veta att kinesiska intressen har tilldelats en stor ekonomisk zon, Musina, där de ska utveckla mer kolkraft och starta nya kolgruvor. De får skattefrihet och möjligheter att bygga upp en industri som vi inte får veta något om.

De hemliga avtalen med Kina har utsatts för hård kritik från miljöorganisationerna, men man släpper ingen information. Alex Lanferna:

– Vi vet bara att de troligen i samarbete med japanska intressen ska satsa tungt på kolutvinning. På andra sidan gränsen till Moçambique har de också fått koncessioner till stora kolfyndigheter. Vi tror att kinesiska och japanska företag planerar att exportera egna kolkraftverk till dessa områden.

Man misstänker att det blir samma mönster som sett det tidigare: stora grupper av kinesiska arbetare kommer till platsen där man bygger upp förläggningar helt skilda från resten av befolkningen och man bygger sina anläggningar med material som man själva tagit med sig. För lokalområdet betyder det nästan ingenting; inga arbetstillfällen att tala om, ingen utbildning och ingen utveckling – bara utsläpp och en förödd natur.

– Eftersom kinesisk, japansk och även sydkoreansk energiutvinning i hög grad bygger på kol vill industrin i dessa länder också försäkra sig om framtida tillgång till kol, säger Alex.

Både utländska gruvbolag och de sydafrikanska bolagen är inblandade i korruptionen runt byggandet av kolkraftverken och de nya kolgruvorna. Japanska Hitachi som står för viktiga delar i kraftverken har redan en gång dömts till böter för att ha betalat ut stora summor till Sydafrikas styrande parti ANC. En rad trovärdiga källor har också visat på att ANC tilldelats ett ägande på 25 procent i megakraftverket Kosile – en investering som väntas ge en avkastning på cirka 200 miljoner kronor.

Inleddes under Zuma

Den största korruptionen inleddes under Sydafrikas förre president Jacob Zuma. Sydafrikas energibolag Eskom, som äger alla kolkraftverken, nätet och behärskar energisektorn, förvandlades till en privat kassa för Zuma och hans politiska projekt.

Zuma avsattes och står inför rätta för korruption, men rättegångarna rör sig långsamt. Dessutom har Jacob Zuma inte infunnit sig till domstolen under förevändning att han är sjuk och får behandling utomlands. Inga läkarintyg har skickats in och i dagarna planerar den sydafrikanska polisen att utförda en häktningsorder.

Sydafrikas president Cyril Ramaphosa från ANC har också en bakgrund i gruvindustrin. Efter att ha fått stryk i maktkampen om partiledningen och presidentposten i landet av just Zuma lämnade han partiet och etablerade sig i stället som en av de ledande inom gruv- och kolindustrin.

Earthlife Africa och Makoma Lekalaka undrar mycket över detta:

– Cyril Ramaphosa är mycket mäktig inom gruvindustrin, men hur han blivit det vet ingen. Många undrar hur han fått sina tillgångar, alla tror att det handlar om avancerad korruption.

Presidenten bytte sida

Cyril Ramaphosa är ett mycket kontroversiellt namn. Från att i ANC varit den som drev de fackliga frågorna och varit ledare för den storstrejk som tog ut 250 000 gruvarbetare i strejk 1987 så dök han upp igen vid Lonmin-strejken 2012 – men då som delägare och styrelseledamot i gruvbolaget.

Strejken ledde till den värsta massakern i Sydafrika efter apartheid, den så kallade Marikana-massakern, då 34 obeväpnade och strejkande gruvarbetare sköts till döds av den polis som ditkallats av gruvbolaget.

Cyril Ramaphosa var då förutom styrelseledamot i gruvbolaget också vice-president i Sydafrika och dagen före massakern hade han utifrån sin funktion i regeringen krävt att strejken skulle stoppas och kallat gruvarbetarna kriminella.

Han förnekade dock all inblandning i besluten att kalla in polis.

Stoppad kärnkraft

Sydafrika har ett kärnkraftverk, beläget 30 km utanför Kapstaden. Kärnkraftverket Koeburg är Afrikas enda kärnkraftverk, men 2011 började plötsligt ledande ANC-politiker tala om att kärnkraften var lösningen på Sydafrikas brist på elektricitet och energi. Under de följande åren blev propagandan för kärnkraft från ANC allt tydligare.

Makoma Lekalakala och hennes organisation Earthlife blev misstänksamma och började utreda vad som var på gång. Då fann man att president Jacob Zuma gjorde frekventa resor till Ryssland, där han bland annat vid flera tillfällen träffade landets president Putin:

– Det blev allt tydligare att de två planerade en enorm export av kärnkraft från Ryssland till Sydafrika, säger Makoma. De hade till och med satt ut en plats för det första kärnkraftverket som skulle byggas på marken där Durbans numera övergivna gamla flygplats legat.

Genom sin samarbetsorganisation Ecodefence upptäckte de att det statliga kärnkraftsbolaget Rosatom på sin hemsida publicerat ett avtal mellan företaget, Ryssland och den sydafrikanska staten.

Makoma Lekalakala:

– Överenskommelsen publicerades på ryska som ett färdigt avtal mellan Ryssland och Sydafrika – men ingen här kände till det. Vi laddade ner avtalet från Rosatoms hemsida men så fort vi började ställa frågor om det så togs det ned från webbplatsen.

Det var ett omfattande avtal var värt minst 200 miljoner dollar och innebar att Rosatom skulle bygga upp och driva ett kärnkraftsprogram under lång tid i Sydafrika. Avtalet skulle skrivas under av de två presidenterna Vladimir Putin och Jacob Zuma.

– Avtalet var mycket detaljerat, det skulle ha en effekt på 9,6 gigawatt el, berättar Makoma. Det specificerade också att ansvaret för olyckor under både konstruktionen och driften av kärnkraftverken uteslutande skulle ligga på Sydafrika. Ryssland och Rosatom skulle friskrivas.

Earthlife och organisationen SAFCEI lämnade in en stämningsansökan mot Zuma och efter att Zuma och hans advokater misslyckats med att förhala rättegången kom utslaget: Kärnkraftsprogrammet stoppades och befanns ogiltigt eftersom befolkningen i de berörda områdena inte konsulterats.

Ny energiplan

Följden av domen blev att kärnkraften tills vidare stoppats i Sydafrika, kärnkraftverket i Koeburg fick en nådetid på knappt 30 år innan det måste läggas ned. Den nye presidenten Ramaphosa har sedan lagt fram en energiplan för landet som utesluter kärnkraft.

Makoma Lekalakala:

– I den nya energiplanen ska kolkraften byggas ut, men man skriver också att sol, vind och vatten ska få en större betydelse för elproduktionen, utan att tala om hur det ska ske.

Mannen bakom energiplanen är Gwede Mantashe, landets mäktige minister för mineralresurser och energi. Mantashe är en gammal vän och kollega till president Ramaphosa och anses ha presidentens öra när det gäller energi och gruvnäringsfrågor, i ANC var han Ramaphosas chef. Mantashe har också haft uppdrag för ledande gruvbolag i landet.

Bedömare i Sydafrika menar att det var kolkraftslobbyn som stoppade kärnkraften i Sydafrika, den förre presidenten Jacob Zuma fick stora bidrag från kärnkraftsföretagen medan den nuvarande ledningen står nära kol- och gruvlobbyn.

”Mandela bär skuld”

När man går in i metallarbetarfacket Numsa i Johannesburg flyttas man tillbaka ett antal år. På väggen i den stridbare generalsekreterare Irvin Jims rum hänger ett porträtt på Lenin och hans retorik är densamma som kommunistpartiernas före järnridåns sammanbrott.

– Skulden för Sydafrikas katastrofala ekonomi, arbetslöshet och energisituation ligger hos nyliberalismen och att Mandela och ANC kapitulerade totalt för den vita överklassen när villkoren för den nya republiken avgjordes, säger Irvin Jim till ETC.

– När det gäller frågan om energin och kolkraften är vi inte mot en förflyttning från fossilt till förnybart men det måste ske på ett sätt så att det inte drabbar alla som arbetar inom gruvnäringen och inom kolsektorn. Vi kan inte acceptera att dessa människor blir arbetslösa och att hela samhällen blir ödelagda.

Irvin Jim är kritisk mot de satsningar på vindkraft som gjorts:

– Den har bara givit privata företag möjligheter att komma in i energisektorn och fått en rad fördelar när det gäller anslutning till elnäten. Vi är inte mot vindkraften, men vi menar att den måste vara statligt ägd och demokratiskt kontrollerad, annars blir det bara ytterligare en del av energisektorn som också ägs av den vita överklassen.

– Vårt krav är att minst 75 procent av de nya vindkraftsproducenterna ska ägas av statliga Eskom.

Krav på privatisering

Efter korruptionsskandalerna och de gigantiska förlusterna i det statliga energibolaget Eskom, som äger nätet, kolkraftverken och kärnkraften kommer nu krav på utförsäljning av bolaget. Eskoms skuld beräknas till cirka 300 miljarder kronor. Numsa och Irvin Jim motsätter sig en privatisering:

– Vi måste tvärtom städa upp i Eskom, rensa ut korruptionen och införa en demokratisk styrning. Ingenting blir bättre för att vi ger de enorma tillgångar som finns i Eskom till samma vita överklass som tagit över allt mer av vårt samhälle.

I november 2014 uteslöts Numsa ur ANCs fackliga centralorganisation Cosato och är nu landets största enskilda fackförening med cirka 300 000 medlemmar. Irvin Jim och Numsa driver framför allt frågor om arbetslösheten och fattigdomen. Detta betyder att klimatfrågorna får stå tillbaka i organisationens arbete:

– Vårt ansvar är framför allt att göra allt för att ge ett bättre liv till våra medlemmar och alla sydafrikaner. Kolet är alldeles för viktigt för enskilda människor för att bara lägga ned även om det ställer till stor skada. Vi måste byta system utan att det drabbar våra medborgare.

Det sista Irvin Jim säger till mig är att jag ska hälsa till hans kamrat Stefan Löfven och önska honom lycka till i kampen. De har träffats på konferenser när Löfven var ordförande i Metall.

Stark oljeindustri

Frågan om fracking har också aktualiserats i Sydafrika. Delar av ANC, stödda av framför allt oppositionspartiet DA, Democratic Alliance, har ställt krav på att tillåta fracking. Bakom kraven ligger stora insatser av oljeindustrin i landet. Landet producerar i dag knappt 100 000 ton råolja om året, stora mängder naturgas och man räknar med att det finns stora fyndigheter av både olja och gas utanför landets kuster.

Prospekteringarna pågår för fullt, men kraven på utvinning genom fracking blir allt starkare.

John Moodey från DA vill tillåta fracking snarast på grund av, som han säger, det svåra energiläget i Sydafrika:

– Vi är inte odelat för fracking, men vi vill tillåta den så att vi genom lagar och bestämmelser kan reglera den. Jag personligen är för övervakad fracking.

– Fracking ställer otvetydigt till stora naturskador, men titta bara på de skador som gruvdriften och kolutvinningen ställt till med. Inte nog med att man skapat outplånliga sår i naturen, genom borrningarna har man också förstört flera nivåer av grundvatten. Det är en av orsakerna till den vattenkris som vi upplever.

Alex Lenterna bir mycket överraskad och upprörd över Moodeys resonemang:

– Fracking kräver oerhörda vattenmängder under produktionen och det område man angivit för verksamheten är mycket hårt drabbat av torka under en lång tid. För att kunna upprätta en produktion måste man borra mycket djupt i det redan sinande grundvattnet – det blir en katastrof.

– Och att motivera att förstöra klimatet och naturen med att kolbrytning också ställer till med stora skador är ett mycket underligt resonemang.

Krav om solenergi

350Africa och Earthlife kräver helt andra åtgärder. De vill att lånen som tagits upp av olika internationella banker och organisationer istället ska användas till att bygga upp solkraft och vindkraft i stället:

– Det är ett mycket snabbare och billigare sätt att producera el på jämfört med att bygga nya superanläggningar för kol och olja. Sedan måste vi öppna elnäten för lokal produktion av förnybar el – i dag släpps den inte in, säger Alex Lenterna.

– Det finns också i dag en stark opinion för att lämna kolet, alltfler inser att det leder till naturkatastrofer och usla levnadsförhållanden. Våra aktioner har till exempel fått flera av de stora bankerna, i dag Nedbank och nu jobbar vi på Standard, att inte gå in i nya fossilprojekt – mycket tack vare engagemang hos många människor.

Funzoni Cleopatra Mtunbo är ekonom och finansiell analytiker:

– Vår ekonomi har präglats av satsningar på megaprojekt och vi har byggt upp en korrupt ekonomi. Inom energisektorn är det tydligt med de enormt stora satsningar som genomförts och de nyliberala privatiseringsförsöken.

– I dag vill man antingen privatisera Eskom eller göra om bolaget till offentligt-privat, en lösning som få tror kommer att bli lyckat. Ett av de största problemen är att det inte finns något som helst förtroende för den politiska ledningen av landet – det slår igenom i alla områden.

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.