Ayman Maghames köpte hörlurarna i samband med Israels attacker mot Gaza i maj 2021. Ett par till den nu nioåriga dottern Juri, ett par till den sexåriga sonen Jamal. Sedan dess har de visat sig användbara. Men nu finns ett problem.

– Vi har bara el två eller tre timmar om dygnet. Det räcker inte för att ladda dem, säger Ayman Maghames till Dagens ETC.

Han befinner sig i vardagsrummet i sin lägenhet på sjätte våningen i ett tiovåningshus i nordvästra Gaza. Gardinerna är fördragna och det är dunkelt i lägenheten dygnet runt. Att gå fram till fönstret och titta ut är inte ett alternativ. Det finns inte heller så mycket att se, gatorna är tömda på människor.

– Vid fönstret blir man en enkel måltavla, säger Ayman Maghames.

Leker med barnen

När Dagens ETC pratar med Ayman Maghames, som är relativt välbeställd med Gazamått mätt, är det tisdag eftermiddag. Han berättar att de senaste dagarna har varit mycket tuffa, han har sovit max två eller tre timmar om natten. De försöker vara starka inför barnen, och ser till att de har att göra: rita, måla, leka eller spela spel. 

Förutom hans egna två barn är deras jämnåriga kusiner också i lägenheten, tillsammans med sina föräldrar. I lägenheten tar också Ayman Maghames lillasyster skydd, och deras mamma. Systern förlovade sig i fredags men har inte hunnit fira.

Ett högt, sugande ljud hörs över telefonlinjen. Sedan en hög smäll. Barnen skriker. Röster från stressade vuxna som försöker trösta. 

– Hörde du det där? Det var en missil som slog ner alldeles i närheten, säger Ayman Maghames.

”Måste vara smarta”

Det är inte enkelt att beskriva situationen i lägenheten, säger Ayman Maghames. Men han gör ett försök.

– Det uppstår panik när det exploderar nära lägenheten. Vi kan inte heller se var, eller hur. Alla springer runt i lägenheten och försöker gömma sig: min bror försöker gömma barnen, mitt brorsbarn gömmer sig under sängen, min syster kryper ihop på golvet. Jag har försökt få dem att lugna sig och förklara att det inte kommer att förändra situationen. Vi måste vara smarta. Om någonting händer måste vi klara av att agera snabbt och om alla är rädda och skriker kommer vi inte kunna fly. Det är hemskt.

Tidigt på onsdagsmorgonen skickar Ayman Maghames ett sms och en selfie tillsammans med sonen Jamal. Ingen av dem ler.

”Det här är ett foto från nu, vi sover i köket för attackerna har blivit intensivare”, skriver han kort.

Packade väskor

Ayman Maghamas har hunnit fylla 38 år. Han föddes i Libanon 1985, spenderade en del av sin barndom i Tunisien och flyttade sedan tillbaka till Gaza. 2009 förlorade han sin pappa.

– Min pappa blev martyr i kriget. Det här är varken den första, den andra eller den tredje gången som det här händer. Det var stora eskalationer 2012, 2014 och 2021 – och mindre däremellan. Jag har vuxit upp med berättelsen om den palestinska kampen, säger han. 

Israels säkerhetstjänst har skickat ut meddelanden till boende i Gaza med uppmaningar om att utrymma och att ta sig till det centrala sjukhuset i Gaza City. I vanliga fall hade det tagit tio minuter att göra dit med bil.

– De har bombat sjukhuset! Vart ska vi ta vägen? Jag vet faktiskt inte det. Jag tror det kommer att komma en tidpunkt när vi måste evakuera det här området. Men jag vet inte vart vi ska, ärligt talat så har vi inte någonstans att ta vägen. 

Men vid ytterdörren står väskorna prydligt uppradade. 

– Allt är packat. Alla dokument, pass, min bärbara dator. Vi har några mycket små väskor med kläder.

Mamman en ”svag punkt”

Åt väster gränsar Gaza mot havet och i söder mot Egypten. Men längst är den norra och östra gränsen mot Israel. Samtliga gränser är välbevakade. Att resa in i Egypten är en möjlighet, men att få tag i alla dokument som krävs kostar flera tusen kronor per person.

Under åren har Ayman Maghames lekt med tanken på att lämna Gaza. Redan innan kriget som nu utspelar sig var den humanitära situationen svår. Men varje gång han har tänkt tanken att lämna har han viftat bort den lika snabbt som den kom. Det är här Ayman Maghames har planterat sina rötter. En bidragande orsak är mamman – som är hans ”svaga punkt”. Hon vägrar att lämna Gaza. 

– Min pappa är begravd här och min mamma vill vila tillsammans med honom. Hon börjar bli gammal, säger han. 

Under tisdagen gjorde den stora familjen ett försök att lämna lägenheten och ta sig till Ayman Maghames kontor. Han tänkte att det kanske skulle vara säkrare där. Men de fick ge upp.

– Vägarna är inte framkomliga, all infrastruktur är förstörd. Jag tror att de försöker dela upp Gaza i mindre delar som det inte ska gå att röra sig mellan. Och att de (Israel) förbereder en total markinvasion, säger han. 

Sinar på hyllorna

Den stora familjen på sjätte våningen har mat och vatten så att de klarar sig ett tag till. Men sedan måste någon – Ayman Maghames eller hans bror – ge sig ut på gatorna. Men det börjar redan sina på hyllorna i Gazas matbutiker. 

För andra gången inom loppet av en kvart hörs det höga, sugande ljudet. Det följs av en högljudd krasch. 

– Ursäkta mig en stund, säger Ayman Maghames, medan ett barn gråter högt i bakgrunden. 

Ayman Maghames vill inte prata om Hamas, som kontrollerar Gazaremsan och bär ansvar för de fruktansvärda dåden i Israel. Hamas attackerade civila – vilket är ett brott mot folkrätten. Nu menar FN att den totala blockaden av Gaza är detsamma. 

– Att stänga gränsen och förhindra leveranser av mat och medicinska förnödenheter från att nå Gaza på grund av Hamas är orättvist. Hela befolkningen ska inte bestraffas för att de har gjort fel, säger han.