Numera bor han med familjen i USA, är professor på University of Georgia och brukar benämnas som en av världens ledande experter på populism och radikalhögern. Han följer utvecklingen i Sverige med stort intresse.

Sverige sågs länge som undantaget från ett europeiskt mönster. Många trodde att den fungerande välfärdsstaten vaccinerade oss mot den högerpopulistiska smittan. Men efter höstens val där SD blev andra parti och nu, i praktiken, klivit in i Tidöregeringen är denna historiska parentes borta. Sverige var aldrig unikt, endast några decennier längre bak på kurvan. Och mycket talar för att SD:s framgångtåg fortsätter rulla. Enligt Cas Mudde är den här mandatperioden en transportsträcka på Jimmie Åkessons väg till statsministerposten. Om han spelar sina kort rätt.

– För Åkesson är framgången för denna koalition inte i politiska termer. Det är att få till en full normalisering av Sverigedemokraterna och visa att de är ett parti man kan regera med. Vid nästa val kommer de kanske ut som det största partiet, säger Cas Mudde när vi ses under en snabb visit i Stockholm.

Inte lämnat sin kärna

Men vägen hit har varit lång. Jimmie Åkesson och hans gäng har slipat argumenten och filat bort de vassaste kanterna i partiprogrammet. 2011 ändrade Mattias Karlsson partiets beteckning från ”demokratiskt, nationalistiskt” till ”ett socialkonservativt parti med nationalistisk grundsyn”. Cas Mudde menar dock att partiet aldrig lämnat sin ideologiska kärna: nativismen, det vill säga den främlingsfientliga nationalismen. Budskapet har varit konsekvent från partiets första flygblad under slutet av 80-talet med texten ”svenskarna först” till mer nutida uttalanden av SD-toppen Björn Söder om ”svenskarna i första hand”. Partiets slogan är, då som nu: Sverige åt svenskarna.

– Jag bryr mig inte om de kallar sig konservativa. Det finns ingen debatt om att nativism och auktoritarianism är kärnvärden för partiet. Däremot bör vi diskutera om det är bra eller dåligt.

Det är en döende strategi. Väljarbasen kommer bara leva under ett par val till.

Massivt röstläckage

I takt med Sverigedemokraternas framgångar har de andra partierna steg för steg kopierat rätts- och migrationspolitiken. Moderaterna har kanske gått längst av alla i den riktningen men strategin ser ut att ha fått motsatt effekt. I valet var M det parti som tappade flest väljare till SD, enligt Valu. Förloppet med anpassning och sedan massivt röstläckage till radikalhögern upprepar sig i land efter land.

– Jag tror delvis för att grupptänkande är avgörande för politiken såväl som för media. Högern har något att vinna på detta, åtminstone kortsiktigt. Vänstern har det inte.

Cas Mudde nämner den franska socialisten och premiärminister Édith Cresson som på 90-talet skärpte invandringspolitiken för att bekämpa Front national (Nationella fronten, idag Nationell samling). Partiet för nu en tynande tillvaro.

– Nästan varje socialdemokratiskt parti har gått igenom samma fas, men inte samtidigt. När jag frågar vilken arbetarklass de representerar, är det underförstått den vita manliga fabriksarbetaren. De implementerar en politik som är i opposition till vad deras ideologi borde vara. Men det är också bokstavligen en döende strategi. Väljarbasen kommer bara leva under ett par val till. Jag förstår att det är ett dilemma för partierna men för mig som socialdemokrat är idealet viktigare än partiet.

Strategi dömd att misslyckas

Det är vänsterflygeln inom svensk socialdemokrati, Aftonbladet kultur och Arena idé, som bjudit hit Cas Mudde. I samband med besöket släpps hans rapport på svenska där han dömer ut idén om att S ska försöka vinna tillbaka arbetarväljare från radikalhögern. Under dagarna i Stockholm ska han träffa forskarkollegor och journalister. Men ingen från S partiledning.

– Jag tror inte de vill höra mitt budskap om att deras strategi är dömd att misslyckas. Men jag har inte heller tid för en socialdemokrati som inte genomför socialdemokratisk politik.

Om jag är någon som bryr sig om den vita arbetarklassen och vill ha vänsterpolitik får jag det inte från Socialdemokraterna.

Frågan är nu vilken väg svenska S ska ta. Magdalena Anderssons uttalanden om ”Somalitowns” i valrörelsen har fortsatt eka i partiet. På Dagens Nyheters debattsida kopplade LO-ekonomen Torbjörn Hållö nyligen samman invandring med klanbaserad kriminalitet och ”etnifierad arbetslöshet”. Även partisekreterare Tobias Baudin vill se en strikt invandring och en ”punktmarkering av varje unge”. Tidens chefredaktör Payam Moula skrev efter valet att ”de danska Socialdemokraterna gör någonting rätt”.

Cas Mudde tror att detta bara är början.

– Jag tror att S har varit på väg dit sedan den så kallade flyktingkrisen 2015. De danska Socialdemokraterna är verkligen nativistiska, inte bara av strategiska skäl. Men de är åtminstone riktigt vänsterinriktade i socioekonomiska frågor. Det ser jag inte hos svenska socialdemokrater som förblir relativt centrerade i socioekonomiska frågor, men går åt höger när det gäller nativism. För vem ska det vara attraktivt? Om jag som väljare tycker att nativismen är viktig går jag väl till Sverigedemokraterna?

Rösta på originalet, som Le Pen sa.

– Precis. Men om jag är någon som bryr sig om den vita arbetarklassen och vill ha vänsterpolitik får jag det inte från Socialdemokraterna. Baserat på den forskning som jag har sett under de senaste decennierna är det här ingen vinnande strategi. De kommer inte att förlora stort, men de vinner ingenting.

”Bortom skrattretande”

Socialdemokratin och den svenska vänstern i bred mening anklagas för att, som Jan Guillou skrev, ha blivit ”förblindade av identitetspolitik”. Nyligen skrev Lars Trägårdh i Göteborgs-Posten att ”woke är en återvändsgränd för vänstern”.

– Vad européerna tror är woke är bortom skrattretande. Här i Europa tror många att Joe Biden är en gammal mitten- och högerpolitiker. Men han har vid olika tillfällen uttalat stöd för transrättigheter. Ge mig ett enda exempel på en ledande europeiska politiker som sagt något liknande. Labourledaren Kier Starmer vågar inte prata om transpersoner.

Cas Mudde anser att woke-debatten och talet om ”cancel culture” egentligen inte handlar om yttrandefrihet.

– Woke är en skapelse av extremhögern som övertagits av mainstreamhögern. Och är mycket populärt inom centrala kretsar, i media och akademin, som är fulla av äldre vita män som aldrig tidigare blivit ifrågasatta. För dem är det en enorm chock att de kanske måste självcensurera sig. Det faktum att svarta personer och de flesta kvinnor har censurerat sig i decennier har de ingen aning om.

Ni kommer få ett klimat där det är väldigt tydligt vilka som inte är ’riktiga medborgare’.

Importerat woke-drev

Med varierande framgång har det gjorts försök att importera woke-debatten till Sverige. Det kanske mest framgångsrika exemplet var vårens drev, påeldat av SD-politiker som Björn Söder, mot Drag story hour på biblioteken.

– Ja, det är ofta så det går till. De säljer in sin politik som ett skydd för barnen, vilket är väldigt smart. För det är liksom opolitiskt. Alla är överens om att man ska skydda sina barn.

På senare tid har kulturkriget krupit allt närmare Cas Muddes yrkesutövande på universitetet. Högerradikala aktivister har börjat kartlägga vänsterprofilerade akademiker och hänger ut dem på sajten Professorwatchlist.org.

– Jag är inte med där men jag har många vänner på den listan. Det är oproportionerligt många kvinnor, särskilt svarta kvinnor och palestinier. Där finns det några vänsterprofessorer, som faktiskt är riktigt frispråkiga även i klassrummet. Men det är väldigt slumpmässigt vilka som listas. Naturligtvis blir effekten att folk självcensurerar.

Cas Mudde är alltså professor på University of Georgia som är en del av delstatens universitetssystem. Systemets styrelsen har en ordförande som arbetade i Trumps administration under fyra år.

– Det är min chef. Mycket av universitetets finansiering kommer från delstaten. Folk är pressade även om det är svårt att sparka någon eftersom vi har juridiskt skydd.

Kartlägger ”vänstervridningen”

Liknande tendenser finns i Sverige med SD-kontrollerade Konservativa förbundet som samlat in vittnesmål från studenter för att kartlägga ”vänstervridningen” av högskolevärlden. Tidöregeringen halverade också mandatperioden för universitetens styrelser vilket många menar är ett hot mot den akademiska friheten. Andra debattörer talar till och med om att hela den liberala demokratin håller på att nedmonteras. Men Cas Mudde bedömer att Sverige, i nuläget, är långt ifrån att gå i Ungerns fotspår.

– För det första. Ja, SD är ett radikalt högerparti. Men Sverige kommer inte bli som Ungern. Av en mängd anledningar. Vi ska aldrig underskatta vikten av att ha en enpartiregering eller en koalitionsregering. (Ungerns premiärminister) Orbán har en enpartiregering och utöver det en konstitutionell majoritet.

Det vi svenskar kan vänta oss är inte en fullständig radering men en försvagning av minoriteters rättigheter, enligt Cas Mudde.

– Ni kommer få ett klimat där det är väldigt tydligt vilka som inte är ”riktiga medborgare”. Och den effekten kommer inte att vara så stor för de vita människorna, för majoriteten. Men det kommer att kännas djupet av icke-majoriteten. Och så, jag tror att institutionellt sett kommer du inte att se så mycket förändring. Helt enkelt för att Sverigedemokraternas makt är begränsad. Och Moderaterna har väldigt lite intresse av att förändra det institutionella systemet på ett sätt som gynnar Sverigedemokraterna.

Men de försöker redan nu attackera Socialdemokraternas finansiering, genom förbud mot lotteriverksamheten. Och de gör angrepp mot ABF. Vad säger du om det?

– Visst, men deras argument är att spelplanen är orättvis. Sverigedemokraterna har aldrig varit en del av systemet och har inte alla de institutionella fördelar som de stora systempartierna. Det är småaktigt men det är förenligt med liberal demokrati. Så för mig, som är socialdemokrat, finns det uppenbarligen väldigt högerorienterade saker som jag inte gillar. Men högerpolitik kan vara helt förenlig med liberal demokrati. Detta är mycket obehagliga för Socialdemokraterna och de kan till och med vara dåligt för samhället. Men de utmanar inte i huvudsak systemet.