”Vad finns att återvända till?”

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Läs också: Kommentar / Somar Al Naher: Att välkomna flyktingar är en konkret politisk handling för fred

Mycket är oklart kring dödsoffer, antal skadade och människor på flykt. Konflikten har gått från att vara ett uppror kopplat till den arabiska våren till ett inbördeskrig mellan rebellgrupper och president Bashar al-Assads trupper till att till slut bli ett krig där världens stormakter och ytterligare ett tiotal aktörer blandar sig i. FN uppskattar att en kvarts miljon människor har dött, människorättsorganisationer i Syrien skriver upp den siffran till runt 470 000.

– Halva landet är förstört, vi har förlorat 20–25 år av utveckling och varannan skola är oduglig. Den medicinska verksamheten är helt utplånad. Så även om det blir fred är frågan vad som finns att återvända till, säger Salim Salamah, människorättsaktivist som flytt till Sverige från Damaskus och nu studerar vid Malmö Högskola.

Salim Salamah vänder sig som så många andra mot benämningen ”inbördeskrig”. Han menar att det som pågår just nu i Syrien är ett ”war by proxy”, alltså andra aktörer som använder Syrien som slagfält för helt andra konflikter.

Stabilare än tidigare

Den bilden bekräftas av Per Jönsson, associerad redaktör vid Utrikespolitiska institutet och Mellanösternkännare.

– Grundproblemet, inom citationstecken, är att Bashar al-Assad inte gav upp och blev störtad som Mubarak och Khadafi. Iran höll kvar sitt stöd för Bashar al-Assad och Ryssland har stöttat honom i säkerhetsutskottet och sedan militärt. Turkiet har varit nära allierade men hamnade i bråk med Assad om sunnimuslimerna och blev istället den skarpaste motståndaren, och sedan har vi IS och USA, säger han.

Det är också genom andra länder än Syrien självt som en lösning har börjat ta form. I oktober förra året kom Ryssland och USA för första gången överens om en plan för att avsluta stridigheterna. De senaste 14 dagarna har därför 90 procent av alla väpnade konflikter mellan oppositionen och regimen avslutats, enligt Per Jönsson.

– Det är inte någon vapenvila utan ”upphörande av fientligheter”, det krigas fortfarande mot IS och al Nusra och andra terrororganisationer. Både USA, Ryssland och Iran stöder den här överenskommelsen vilket gör den stabilare än tidigare, säger han.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Läs också: Kommentar / Somar Al Naher: Att välkomna flyktingar är en konkret politisk handling för fred

”Gör mig lite optimistisk”

Nu är planen att inleda en övergångsperiod under 1,5 år. FN ska hålla indirekta samtal mellan oppositionen och Bashar al-Assad. Det ska leda till ett övergångsstyre som skriver en ny konstitution och 2017 siktar man på att kunna hålla demokratiska val. I praktiken kan alltså Bashar al-Assad sitta kvar vid makten hela den perioden.

– Ingen körplan har ju fungerat tidigare, men nu när USA och Ryssland är överens finns det hopp. Bashar al-Assad har inte längre helhjärtat stöd från sina uppbackare och det gör mig lite optimistisk. Jag har ändå varit den största pessimisten, säger Per Jönsson.

”Politiska viljan finns inte”

Men om han är optimistisk är Elisabeth Dahlin på Rädda barnen betydligt mer pessimistisk.

– Vi önskar att vi kunde se ett slut på konflikten men det gör vi inte i dag. Den politiska viljan finns inte. Vi kan bara hoppas på fredsuppgörelsen, men just nu är Syrien bara ett skräckexempel på hur snabbt man kan köra ett land i botten, säger hon.

Men en som hoppas är Salim Salamah. Han vill tillbaka till sitt land och har inte gett upp.

– Självklart vill jag tillbaka, men en bättre fråga är hur jag kan hjälpa Syrien, antingen på plats eller från utlandet. Jag hade älskat att komma tillbaka, men bara om det är säkert. Det finns många historier om människorättsaktivister som återvänder och blir mördade.